Don’t touch my bike!

En upprörande historia om övergrepp på försvarslösa damcyklar. Någon frågar sig kanske huruvida de utsatta cyklarna på något sätt uppträtt utmanande eller på annat sätt uppmuntrat till akten. Har de varit tillräckligt tydliga i sina avvisanden?
Nej, i vissa fall hjälper inte ens cykellås….

En liten påminnelse: Kom med i min vinyltävling! Du kan vinna valfria vinylskivor till ett värde av 500, 300 eller 200 kronor genom att svara på tre enkla frågor? Kolla här!

Trevlig helg!

Skottdag i dubbel bemärkelse

Ja, nog är det skottdag, alltid. Det har nämligen fallit en dryg decimeter snö under natten så att skotta blev en av de första åtgärderna på morgonen. Nu har det dragit sig mot lunchdags men då torparen saknar tillgång till bredband ute i torpet så kommer detta inlägg ut i bloggosfären tack vare vänligt tillmötesgående från Delsbo Bibliotek.
Apropå skottdag: Enligt gammal tradition får giftassugna kvinnor bara fria på skottdagen. Och då har damerna trumf på hand. Den man som tackar nej bör dra sig undan med hjälp av en dyrbar gåva. Enligt legenden var det Irlands skyddshelgon S:t Patrick som bestämde att kvinnor kunde få fria en dag vart fjärde år. En tidig förkämpe för jämställdhet, med andra ord. Kanske kunde bli ett bra varumärke för FI (och då talar jag inte om den lede fi…. tror jag)?
I Sverige är det fortfarande mannen som brukar ställa den avgörande frågan. Än så länge. Men vart fjärde år (och idag är det dags!) så har tjejerna initiativet. Ett feministiskt initiativ!
Huka er gubbar!

Ja’ ä’ tôrpare jag å ja’ har det så bra…

Ja, i alla fall tillfälligt. Just nu har jag dragit mig tillbaka till torpet för att ladda upp med lite Hälsingeenergi och lyssna på radio. Lyssna på radio? Ja, det går faktiskt att lyssna på radio på det gamla vanliga sättet. Som man gjorde förr. Då det var bättre, ni vet. Långt före rixtöntarnas tid, före FM-bandets tillkomst, så var det mycket vanligt att gemene man lyssnade på mellanvåg, långvåg och kortvåg för att få radiounderhållning och nyheter. Då fanns ju inte Internet men däremot myriader av utländska stationer som erbjöd musik och underhållning för de flesta smaker. Det enda som behövdes för att ta del av detta utbud var en gammal rörradio och helst en hyfsat lång antenntråd. Även efter transistorns inträde på radioscenen så fanns det mycket intressant att lyssna på. Många minns nog fortfarande Radio Luxemburg som hördes med engelska och bra musikprogram på kvällarna. Visserligen med en del knaster, fading och störningar ibland men bra mycket roligare än vad rixtöntarna någonsin kommer att kunna bli. Ibland reflekterar jag över om inte det kunde vara idé att införa en ny klausul i koncessionerna för kommersiell radio. Nämligen krav på kvalitet i utbudet. Låter det för jäkla dåligt så drar vi in koncessionen! Precis som en polisman i ett avsnitt ur serien om Arne Anka reflekterar när Arne pangat sitt eget fönster för att komma in då han tappat nyckeln (samtidigt som kompisen Krille Krokodil pangat fönstret i det andra rummet och som bäst ligger och trynar när Arne äntrar scenen): Somliga borde kunna spärras in på grund av brist på intelligens!
Ja, somliga radiokanaler borde kunna stängas på grund av brist på kvalitet. De första som skulle åka vore rixtöntarna….
Nej, nu ska jag inte gräva ner mig ytterligare i detta. Kan bara konstatera att radiomottagningen trots en uppsättning av antenner på 800-1 000 meter i olika riktningar just nu är tämligen medioker. Detta lär bero på solaktiviteten och koronahål vilket påverkar radiovågornas utbredning negativt så att till exempel transatlantiska stationer inte hörs speciellt bra om ens alls. Men annat hörs ju i stället. Dessutom kan jag i det vackra vädret ta stärkande promenader, bland annat längs den numera nedlagda Dellenbanan som förr förband stambanan med ostkustbanan (Ljusdal-Hudiksvall). Denna gamla järnväg har på senare år givit extra inkomster åt skrupelfria frilansare i skrotbranschen vilka lagt rabarber på mycket av kontaktledningen. Så idag hänger avklippta trådar längs banan som en påminnelse om alltings förgänglighet (i alla fall järnvägens). Men nog hade väl denna lilla bana idag varit ett miljövänligt alternativ till landsvägstransporter?This is RonnyBGoode, in Hälsingland, signing off.

God natt från Vita Huset

Har precis slagit mig ner fram för datorn efter att ha lämnat Ona hos förra familjen. Det är ju sportlov nu så då passar det ju bra att hon kommer hem och hälsar på. Det har varit mycket att göra idag men nu börjar jag komma ikapp. Ett hjärtligt tack till alla underhållande bloggare som jag har besökt, ingen nämnd och ingen glömd. Och Ainbusk, vad är väl en finalplats i en melodifestival? Ni klarar er ju bra ändå, utan pyroteknik och dräkter som så att säga är ”a pain in the ass”.

Nattis alla!

Sergels Torg, here I come!

Ja, har det aldrig samlats folk runt Sergels Torg förr så lär det göra det nu. För jag tror faktiskt att ni har nog så goda chanser, Ainbusk. Varför? Jo, därför att ni kommer att lyckas göra något mera av ert framträdande än en att leverera en välproducerad men känslolös maskin-hit uppbackad av extravaganta scenkläder, strategiska provocerande uttalanden inför tävlingen och, låt oss säga, värderingar som avviker från det som förr brukade betraktas som normalen.

Ni är äkta. Ni berör. Ni menar verkligen det här. Snart kommer det att visa sig att budskapet har nått fram.

Josefin, vi ses på Sergels Torg!

Bard och stjärten

”Skölden skär upp i stjärten” skriver AB. Det handlar om BWO:s scenkostymer inför kvällens melodifestivaldrabbning. Visst vore det lätt att skriva något mycket ironiskt här, med tanke på den gode Bards preferenser. Men jag avstår. Kan bara konstatera att Alexander Bard i denna utstyrsel skulle ha suttit som gjuten på de gamla kvadratiska svenska hundralapparna.

Men någon finalplats lär det knappast bli. Med eller utan stjärtplågare....

Ibland saknar man ord

Varför?

Visst har storleken betydelse!

I AB berättas hur en 53-årig restaurangägare gick till våldsam attack mot Magnus, 40, och hotade skära halsen av honom. Straffet blev 40 dagsböter à 100 kronor. Som hittat, kan tyckas. Vidare enligt AB ”skriver tingsrätten i domen att det bör anmärkas att 53-åringen är relativt småväxt, 165 centimeter och smal, till skillnad från Magnus Hammarström som måste anses som storväxt, 180 centimeter.”

Då är ju saken klar! Hotet var inte ett hot. Men tänk om den hotade ändå upplevde hotet som ett hot? Spelar ingen roll! Tingsrätten har sagt sitt.

Hade däremot Magnus känt sig kränkt av att en så liten knatte kom och hotade honom så hade helt andra lagrum kunnat komma i fråga. Det gäller alltså att tänka sig för innan man gör en anmälan, så att man väljer rätt brottsrubricering....

Så ett par ord om min vinyltävling! Du kan vinna valfria vinylskivor till ett värde av 500, 300 eller 200 kronor genom att svara på tre enkla frågor? Kolla här!

Giv mig kraft!

Det är en händelse som ser ut som en tanke att DN under sin artikel om förre försvarsministern Mikael Odenbergs toppjobb inom Svenska Kraftnät har ytterligare en stor rubrik som anknyter till ämnet. Den lyder: ”64.000 utan ström”! Nåja, nu ska vi inte skylla detta på Odenberg eller ens på Reinfeldt. Stormen lär ha bidragit. Men nog är det ändå rätt intressant att ”statsminister Fredrik Reinfeldt (m) har sagt att valet föll på hans partivän eftersom en extern konsult funnit att Odenberg i konkurrens med andra var den mest lämpade.”

Vad säger då konsulten? Jo, den externa konsulten Per Brolin säger till Sveriges Radios Ekoredaktion att han ”bara bedömde en kandidat som regeringskansliet valt ut utan hans medverkan.”

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Hur skulle vi klara oss utan konsulter?!?

Ursäkta att jag tjatar. Men jag misstänker att många läsare fortfarande har kvar sin gamla vinylspelare och gärna lyssnar på några härliga plattor för att sätta piff på vardag som helg. Kom med i min vinyltävling! Du kan vinna valfria vinylskivor till ett värde av 500, 300 eller 200 kronor genom att svara på tre enkla frågor? Kolla här!

Det är inte bara....

Vanligt folk förstår vem som är bäst, säger Patrik Sjöberg apropå pajkastningen mellan honom och Stefan Holm.

– De har ju gått i skolan själva så de förstår ju att 2,42 är bättre än 2,36. Det hörs ju på namnet: h ö j d-hopp. Annars hade det ju hetat något annat, säger han till Svenska Dagbladet.

Ja. nog har han en point där.... Ja, sporten är inte bara hård träning och resultatkrav. De har tid att ha kul också.

Du är väl med i min vinyltävling. Du kan vinna valfria vinylskivor till ett värde av 500, 300 eller 200 kronor genom att svara på tre enkla frågor? Kolla här!

Kan homosexualitet orsaka jordbävningar?

Många med mig har tagit del av Maciej Zarembas utmärkta artiklar om livet på Lärarhögskolan och säkerligen fått ett nytt perspektiv på begreppet ”kränkt”. Vi har i dessa artiklar bland annat fått intressanta inblickar i queer-rörelsens resonemang. Men nu inser vi att ämnet är betydligt allvarligare än man skulle kunna tro. Visste du att homosexualitet kan orsaka jordbävningar? Inte? Nej, det gjorde inte jag heller. Men i en artikel i Tidningen Dagen läser vi följande:

Israel har den senaste tiden skakats av flera jordbävningar. Det israeliska ultraortodoxa partiet Shas parlamentsledamot Schlomo Benizri har en konkret idé om hur man ska få stopp på dessa:

"Ett kostnadseffektivt sätt att avvärja jordbävningsskador vore att sluta lagstifta på ett sätt som uppmuntrar homosexuella handlingar i Israel, vilket ändå leder till jordbävningar"

Skämtar karln? Nej, tydligen så har han funnit stöd i Talmut för denna tes. Vad säger queer-rörelsen i frågan?

Du är väl med i min vinyltävling. Du kan vinna valfria vinylskivor till ett värde av 500, 300 eller 200 kronor genom att svara på tre enkla frågor? Kolla här!

Blowin’ in the wind

Hallå Aftonbladet! Rubriken ”Stormvarning i Sydsverige” på er startsida är länkad till fel artikel. Här är den korrekta länken.

10:15: Nu är ordningen återställd. AB har nu länkat till rätt artikel vilket medförde att mitt blogginlägg inte kommer med. Men jag kommer igen :-)

Ja, nog blåser det så det förslår. SMHI har aviserat storm framåt kvällen i södra Sverige men här på Svartsjölandet verkar vädrets makter ha tjuvstartat. Soptunnorna utanför Vita Huset, modell större och tyngre, hade blåst omkull i morse vilket indikerar en bra bit över styv kuling. Positivt är att förkylningen verkar ge med sig. Kanske har alla baciller blåst bort?

Jag tänker inte skriva ett ord om rixtöntarna i dagens inlägg och hur jag tycker att deras utbud är en förolämpning inte bara mot den mänskliga intelligensen utan även mot god smak och musiken. Nej, jag ska faktiskt puffa lite för min vinyltävling. Du vet väl att du kan vinna valfria vinylskivor till ett värde av 500, 300 eller 200 kronor genom att svara på tre enkla frågor? Klart du ska vara med. Kolla här!

Vinyltävling!

När jag satt och pysslade med senaste skivlistan så dök en tanke upp i skallen. Så många andra kör ju tävlingar på sina bloggar men hittills har jag inte sett någon som kört en tävling där man kan vinna vinylskivor. So here we go!

Tävlingen är skäligen enkel. Det gäller att besvara tre enkla frågor och mejla dem till mig senast torsdagen den 6 mars. Följande priser lottas ut:

Vinylskivor för 500 kr
Vinylskivor för 300 kr
Vinylskivor för 200 kr

Portot ingår och ni som vunnit kan fritt plocka skivor för aktuellt belopp ur listorna på www.rock.x.se Leverans kan ske på Skivmässan i Solna den 8 mars om så önskas. Vill ni dessutom köpa mera skivor utöver vinstgränsen så får ni även dessa portofritt i en och samma sändning.

Därmed över till frågorna:

- Vad hette sångaren i the Animals?
- I vilken engelsk stad bildades bandet the Animals?
- En av the Animals hitlåtar blev ”Bring it on home to me”. Vem skrev denna låt?

Mejla dina svar senast torsdagen den 6 mars.

Ingen risk att vi missat månförmörkelsen

Missade du månförmörkelsen? Lugn – vi har den på film!

Ja, men det är väl tjusigt! Finns ju ingen anledning att släpa sig upp i ottan bara för att kolla på en månförmörkelse. Det viktiga är ju att få se den. Ja, varför ska vi förresten åka på semester till främmande länder när vi lika gärna kan uppleva dem via webben och TV? Dessutom så är det ju oändligt mycket bekvämare.

En kränkt Bard?

Det är nog ingen överdrift att påstå att Alexander Bard (ja, ni vet han som kallade sig för Barbie en gång i tiden och gjorde ”Prostitution twist”) inte direkt älskar Carola. Nej, han säger sig förakta henne. ”Man får gärna botoxa ansiktet i min värld. Men man kan inte säga att man ska botoxa ansiktet ena sekunden och säga att Jesus älskar dig som du är i nästa.” (citat).

Jag undrar om Jesus hade haft något att invända mot att man botoxar ansiktet. Det har ju även Cliff Richard gjort och de lirar väl så att säga i samma lag? Nej, jag tror att detta är ett utspel av Alexander Bard för att skapa publicitet kring sin egen person. Det kan ju vara dags nu, med tanke på den stundande tävlingen. Eller känner han sig kanske kränkt av hennes framgångar? Trots allt är det ju till syvenden och sist publiken som avgör.

Tänk på avståndet mellan vagn och plattform!

NEJJJJJ! Låt mig vara! Nu när jag äntligen börjat komma tillbaka till ett normalt liv. Lyckats glömma den insmickrande feminina röst som så till den milda grad uttrycker oro för mitt välbefinnande. Aldrig tidigare har jag väl tänkt på att detta mellanrum skulle kunna utgöra en fara. Lika lite som att jag har hört några högtalarröster ombord på Finlandsbåtarna varna mig för att luta mig för långt ut över relingen därför att jag kan falla överbord.

Denna röst hemsöker mig! Jag ligger vaken hela nätterna och tänker på detta diaboliska mellanrum mellan vagn och plattform vilket tydligen är så fruktansvärt farligt att det måste upprepas varannan station. En variant är att åka bil. Men av vissa skäl så låter jag ibland bilen stå vilket jag gjorde idag. Som tack för denna miljövårdande insats så sitter jag nu här med en förkylning och en droppande näsa som skulle göra Thore Skogman’s Jämtgubbe grön av avund. Sällan har jag upplevt en sådan gemenskap ombord på ett kollektivt samfärdsmedel som ikväll ombord på dragspelsbussen ut mot öarna. Alla snörvlade, hostade och nös. Inklusive chauffören! Näsdukar fylldes av snor och baciller spreds som frön för vinden. Ja, kan man tänka sig ett bättre forum för att sprida virus än ombord på en buss eller i T-banan? Snacka om viral marketing.... Detta fordon tedde sig mest som en karantänbuss med patienter på väg till en kurort.

Vad gäller själva sakfrågan, nämligen att trängselskatteprojektet går back, så erinrar jag mig en gammal sanning:

En konsult är en person som inte kan själv men förklarar för andra hur man ska göra.

Nattis!

Nytt köttberg på gång?

DN skriver idag att allt fler svenskar gifter sig samt att nativiteten ökar. Är vi pä väg tillbaka mot efterkrigstidens nivå? Denna generation kallades bland annat för Jätteproppen Orvar som utestängde yngre från arbetsmarknaden och förre finansministern Pär Nuder använde uttrycket ”köttberget” – en benäning som normalt brukar beteckna överproduktion av kött. Tja, så skulle man ju kunna se det.... Men Nuders chef var måttligt road av liknelsen. Huruvida det berodde på hans egen generationstillhörighet eller kunde ge negativa associationer till hans egen kroppshydda låter jag vara osagt.

Detta får mig i alla fall att tänka på fenomenet fyrtiotalister. Baby boom-generationen. En välbärgad, köpsugen generation som har resurser och hellre lägger pengar på egna upplevelser
än samlar dem i madrassen och låter dem gå till Arvsfonden. Men hur många aktörer på marknaden satsar på att nå ut till denna spenderhungriga målgrupp? Hur många radiostationer går till exempel in för att nå ut till just fyrtiotalisterna? Borde inte detta vara ett ganska naturligt marknadssegment att försöka erövra?

Ja, rixtöntarna har förmodligen inte ens tänkt tanken. Det ska bli intressant att se vad som händer den dag när ett fristående radiobolag som vågar tänka i nya termer tar upp kampen med MTG. När man vågar programmera för en mogen generation.

Jag skulle vilja säga att det är öppet mål....

Låt oss ta kommando över tiden!

Tre ”tidstjuvar” stjäl av livet skriver SvD. De är stress, brist på koncentration och olust. I artikeln får vi några tips på hur vi kan motverka detta, baserat på en bok av Stefan Klein.

Några tankar kring ämnet här i ett tidigare inlägg.

Gratis månadskort – ett Stockholmsfenomen?

Visst låter Klimatberedningens förslag tjusigt? Enligt Claes Västerteg (c) som är en av beredningens ledamöter bygger förslaget på att månadskortet finansieras av arbetsgivaren som slipper att betala arbetsgivaravgifter samtidigt som kortet inte beskattas som en förmån för den anställde. Då inställer sig genast ett par frågor:

- Hur ska detta fungera utanför tullarna? Fortfarande är många långpendlare i glesbygd beroende av bilen.
- Hur många företag har råd att finansiera dessa kort för sina anställda?
- Kan man förvänta sig en utbyggnad av kollektivtrafiken i glesbygd? Ökade bensinskattehöjningar har aviserats och vilka är det som drabbas av detta?

Och till sist den allestädes närvarande frågan: går det att skapa politisk enighet kring förslaget?

Kuba utan Castro – hur?

En av dagens största nyheter så långt. Castro avgår! Efter att ha styrt landet sedan 1959, genom kriser, blockader, mängder av attentat mot sitt eget liv så lämnar han nu över till – ja, till vem? Till vad? Är det realistiskt att tro att Kuba kommer att kunna fortsätta i samma banor som under Fidel? Hans lillebror Raúl har knappast samma potential och lär inte bli föremål för någon personkult av format.

Så vad händer på Kuba? Helt klart är att många krafter väntat på just denna dag. Kommer USA att återta sina positioner och inte längre nöja sig med Guantánamo? Eller ser den andra sidan sin chans? Har det kommunistiska styret på Kuba någon möjlighet att överleva?
Castros avgång lär skapa ett vacuum som strävar efter att fyllas – med vad?

Det är inte lätt att vara människa

Vare sig det är politiskt korrekt eller inte så måste jag säga att jag gillar Maciej Zarembas artiklar. Men samtidigt så inser jag att det kan ha sina risker att ta ställning i en fråga som queer-teorierna vilket är dagens ämne i DN. Där lär vi oss att det inte är comme-il faut att betrakta en heterosexuell läggning såsom normal. Då skulle ju de homosexuella vara onormala. Nej, det gäller att tänka på vad man säger. Maciej citerar en anhängare av queer-teorierna:

"Om du till exempel i fikarummet säger 'I går åkte vi ut till landet' så bekräftar du heteronormen", säger han. Begriper jag inte? "Eftersom du är man tar alla för givet att du åkte med en kvinna." Men om det råkade vara en kvinna? "Då skall du säga: 'I går åkte vi ut på landet, jag och min partner - som är en kvinna.' "

Jaha. Vi läser vidare: ”Queertänkare anser att man borde säga "tradition" eller kanske "vana" om heterosexualiteten. Den är inte given, menar de. Inte heller är "man" och "kvinna" något naturligt. I själva verket är könen "en social konstruktion" som vi på grund av århundradens indoktrinering lärt oss att ta för givna.”

En social konstruktion? Jag trodde i min enfald att en människa av varje kön var en förutsättning för människosläktets fortplantning. Och än en gång kommer vi in på ämnet kränkning. Jag råkar uppskatta det gamla vanliga förhållandet mellan man och kvinna. Innebär detta då en kränkning av homosexuella? Med samma argumentationsteknik skulle ju jag kunna hävda att queerrörelsen kränker min identitet som heterosexuell.

Ja, det är inte lätt att vara människa alla gånger....

Downshifting – ytterligare ett nytt modeord

Dags att varva ner, kanske? Nej, det duger inte. ”Downshifting” är det som gäller! Men vi menar ju samma sak. ”Voluntary simplicity”, eller ”frivillig enkelhet” på svenska. Forskaren Jörgen Larsson har enligt AB funnit att mera pengar ökar stressen. Det tar nämligen tid att konsumera allt vi köper. Den frivilliga enkelheten bygger på fem hörnstenar:

- Materiell enkelhet

- Självbestämmande

- Småskalighet

- Personlig utveckling

- Ekologisk medvetenhet

Ja, det låter väl bra. Tillbaka till rötterna igen. Hoppa av karusellen som snurrar allt fortare. Jörgen Larssons erbjuder dessa tips för ett lugnare liv:

1 Sluta jobba över.
Bör ju vara lätt att uppfylla för de som inte har något jobb.

2 Jobba mindre. Om du har barn under åtta år har du rätt att gå ner i deltid.
Räknas hund?

3 Dela upp barnansvaret mellan er, så att ni får mer egen tid. Ta till exempel en eller två egna kvällar i veckan.
Låter fint. Men vad gör vi som är ensamstående utan barn?

4 Bo nära jobbet – pendling slukar tid.
Ja, det låter ju som en alldeles utomordentlig lösning. Varför har inte befolkningen i Norrbotten och Västerbotten tänkt på det?

5 Köp tjänster i stället för saker, till exempel hushållstjänster och restaurangbesök i stället för fritidssaker och dyra kläder.
Krogen nästa! Fast jag hade ju tänkt äta hemma idag....

6 Bo i lägenhet, det tar mycket mer tid att sköta ett hus och en trädgård.
Absolut! Vem frågar efter en fastighets värdestegring? Mera pengar ger ju mera stress.

7 Hyr i stället för köp – gäller sådant som sommarstuga och båt.
OK. Får jag ha en köpt bil?

8 Sluta renovera, eller anlita hantverkare.
Jajamän! Ska genast kasta vinglaset som jag råkade slå sönder igår.

9 Stressa inte på fritiden – ha inte för många fritidsaktiviteter.
Hur tusan ska det då gå med bloggandet....?

Integration förutsätter ett gemensamt språk

Kravet på bättre språkkunskaper hos invandrare tycker jag är av godo. Språket är en hjälp i det dagliga livet, precis som väckarklockan är en hjälp för att komma igång på morgonen. Om jag till exempel skulle vilja jobba som taxichaffis i Istanbul så vore nog en av mina första åtgärder att lära mig språket så bra som möjligt. Vill jag ha jobb som svetsare så ser jag nog till att börja med att lära mig svetsa.

Integrationen i samhället underlättas av språkkunskaper. Sedan kan man ju undra vad det beror på att ”bristerna i svenskundervisningen för invandrare (sfi) är alarmerande” (citat från DN:s artikel). Jag drar mig raskt till minnes gårdagens artikel i DN, signerad Maciej Zaremba. Kan det finnas ett samband?

England är också fantastiskt....

Grapefrukten är slut! En nog så konkret anledning till att göra en resa in till centralorten. Vår lilla Konsumbutik här i byn finns ju inte längre. Men det är å andra sidan positivt att vidga sina vyer och se andra miljöer.

Jag och Ona har just avverkat en stärkande skogspromenad och kaffet puttrar i pannan medan det vackra folket runt Stureplan börjar kvickna till efter gårdagens excesser på Spy Bar, olustigt vridande i sina vattensängar i ruelse och baksmällans bleka insikt om att det kanske inte var så välbetänkt att ta den där sista flaskan skumpa ändå?

Annars så är Stockholm en trevlig stad. Fast, som en landsortsbo en gång sa: den ligger lite avsides! Men jag ska ju inte klaga. Stureplan ligger ju bara drygt tre mil bort om jag nu skulle känna för att byta landsbygdens frid och naturens skönhet mot avgaser, stress, våld, biltullar och annat. Eller helt enkelt njuta av skönheten hos en av världens vackraste städer (fast då tänker jag kanske inte i första hand på Stureplan).

Britterna kan ibland vara ett nog så effektivt folk som tyskarna. Nu har man gått ut med råd till butikspersonalen hur de ska klä sig för att verka smala. Kanske kan vara av intresse även för andra? Några konkreta tips:

Använd gärna slimmande byxor för att dölja valkar och knölar.

Kritstrecksrandigt får dig att se längre och smalare ut.

Använd tyger med struktur och omlott-toppar för att dölja din mage.

Om dina kläder är för tajta ser du större ut. Dra dig inte för att pröva en större storlek.

Längre jackor och tröjor döljer stora rumpor.

Var försiktig, säckiga toppar och klänningar kan göra att du ser större ut. Använd i så fall ett bälte för att se smalare ut.

Långa örhängen hjälper till att dölja en dubbelhaka.

England är också fantastiskt! Nu kokar kaffet så jag får sätta punkt här.

Nog är Sverige fantastiskt?

Ja, varför ska petitesser som att man inte behärskar svenska språket få hindra någon från att bli svensklärare? Nej, på Lärarhögskolan är allt möjligt. Läs mera om denna fantastiska historia i DN. Förundras sedan icke över att eleverna lär sig mindre och mindre i skolan.

I konsekvensens namn är det väl också fel att utse en vinnare i Melodifestivalen? Det gör ju att de som inte vinner diskrimineras. Vad gör DO?

God natt.

Schlagerskrällen var väl ingen skräll?

Go, Sanna, go! Nu ligger vägen öppen. Din stund har kommit! Och helt klart välförtjänt. Du var helt enkelt bäst igår.

Då har jag och Ona kämpat oss igenom snålblåsten ute på Svartsjölandet för att genomföra vår morgonrunda. Tydligen har TV4 kört något inslag om bloggare tidigare idag men det lyckades jag missa. Nåja, livet är ju inte bara bloggande även om det är riktigt kul. För länge sedan när fenomenet var helt nytt så satt jag och diskuterade med min dåvarande kompanjon, vars vanligaste kommentarer var ”Vadeau?” och ”Jag ferstår inte”. Jag hävdade att bloggar var den nya stora grejen inom webbmarknadsföring? ”Vadeau?” Jo, på detta sätt kan vem som helst direkt nå ut och kommunicera med sin målgrupp. ”Jag ferstår inte.” Och tänk vilket perfekt sätt att hitta nya prospects. Snart kommer alla som säljer något via webben att ha insett fördelarna med bloggar. ”Vadeau blogg? Då kan man ju lika gärna ha en hemsida, hahaha.....”

Och så gick diskussionen vidare och så var den arbetsdagen snart slut. Men min arbetsdag har bara börjat så det får nog bli ett litet uppehåll i bloggandet här....

Luuk är inte så j-a dum ändå....

Ja, Lisa, visst har vi röstat rätt! Även om jag inte själv röstade så sympatiserar jag i högsta grad med utslaget. Och jag måste säga att jag efter lång tids TV-frånvaro är riktigt impad av Kristian Luuk som programledare. Som intervjuare i sitt kvällsprogram så var han ett rent sömnpiller och det var väl bara de välkända gästerna som gjorde att det blev ett någorlunda intressant program. Men nu är ju grabben kul! Nu kan han bjuda på sig själv, spexa och hålla igång och faktiskt visa en publikkontakt. Just den bristande publikkontakten var tidigare min främsta orsak till att klassa honom som en pellejöns. Men jag har fått revidera min uppfattning.

Förlåt, Kristian....

Vann rätt låt?

En vanlig fråga så här i efterhand. Jag kan bara svara : YESSS! Redan från starten tyckte jag att Sanna hade något speciellt. Hennes ”Timmy” blev en återkommande favorit i mina radioprogram och sedan dess har hon utvecklats till en mycket mångsidig artist som fortfarande behåller den där naturligheten som gör en artist ”folklig”. Dessutom har hon både utstrålningen och scennärvaron. Jag vill inte direkt tala om ett generationsskifte. Nej, Carola håller än och kommer att fortsätta att glädja oss under många år. En av de första som insåg hennes storhet var förresten allas vår CuO (alias Curt-Olov Wennberg) i Ljusdals Folkparksförening som bokade in henne för ett framträdande redan samma kväll som hon sjöng ”Främling” i TV. Själva framträdandet kom till stånd när hon blivit ett stort namn och hon håller fortfarande publikrekordet i Ljusdalsparken (drygt 16 000 personer).

Det är ingen tvekan om att Carola är en stor artist och att hon har en gudabenådad röst. Men denna kväll så känns det ändå rätt att Sanna fått ta täten. Visst, pucken är rund och mycket kan hända. Men jag tror uppriktigt att det denna gång klickar till på allvar för Sanna.

Det är hon väl värd.

Minns du Radio Nord?

Det var bättre förr. I alla fall radiomässigt. Nej, jag ska inte komma in på rixtöntarna eller beklaga mig över hur oerhört uruselt den kommersiella radion i Sverige av idag låter. Inte med ett ord tänker jag nämna min besvikelse över hur den s k fria radion utvecklats. Utan jag tänker begränsa mig till att blicka bakåt – och framåt.

Många minns säkert med förtjusning Radio Nord. Ett antal entusiaster arbetar med att dokumentera historien om denna milstolpe i svensk etermediehistoria. De som är intresserade kan titta in på ett speciellt Radio Nord-forum där diskussioner i ämnet förs och ljud- och bildmaterial kan laddas ner.

Har du kanske själv några gamla inspelningar från Radio Nord som du kan tänka dig att dela med dig av? Hör gärna av dig. Särskilt intressant är den första tiden i stationens historia av vilken ytterst få inspelningar hittills kommit fram.

A blog that made my day

Ibland stöter man på något som är så till den milda grad bra att man inte kan förstå hur inte alla andra också har upptäckt det. Därför ska ni här få ett litet tips.

Titta in till Gubben! Det var länge sedan jag läste något så underhållande. Välskrivet, med en touch av såväl bondkomik som politisk satir. Som Bäcka-Markus, Cello, Åsa-Nisse och Gits Olsson i en och samma person. Schulman & Co – släng er i väggen!

Visst finns det alternativa politikertransportmedel

Teori är en sak, praktik en annan lär vi oss av AB. Men vem väntar sig egentligen att det nya frälset politikerna ska leva som de lär? När man väl kommit i åtnjutande av maktens fördelar så tenderar idealismen att liksom glömmas bort. I själva verket så är ju tåget ett perfekt ressätt för den som vill få lite arbete gjort under resan. Dessutom får ju de folkvalda se mera av det land som de är med och styr. Kanske träffar de till och med några av sina väljare under resan. Eller är det just det som avskräcker? Nåja, ge dem då en egen konferensvagn med minibar, trådlöst bredband och bekväma fåtöljer. Sedan är frågan om tåget verkligen är det miljövänligaste alternativet. Enligt ett ”avslöjande” i Aftonbladet är det inte alls så.

Kan man kanske tänka sig att politikerna satsar på häst och vagn i stället? Då vinner man många fördelar. En folklig framtoning. Mindre stress. Ett miljövänligt och naturnära transportsätt. Ja, varför inte?

Finns bröderna Schulman egentligen?

Trillar av flera olyckliga händelser in på Värmlands Folkblads hemsida. Och fastnar vid en detalj i sidhuvudet. Schulmans bloggbanner. Ja, varför inte kolla vad hjärntrusten har producerat? Alltså (citat):
”Trillar av flera olyckliga händelser in på Hallandstrafikens hemsida. Och fastnar vid detaljen längst upp till vänster i bild. Det är roligt. Tänker på det där med träd som faller i skogen när ingen är där, och om det låter något då.

Om en blind klickar på den där länken - ser han något då? Det får vi aldrig veta." (slut citat)

Om ingen klickar på den där länken i sidhuvudet - finns bröderna Schulman då? Det får vi (kanske) aldrig veta....

Replik till Johan Stäel von Holstein

Tack för kommentaren, Johan. Ja, jag håller med: Naturligtvis är det viktigt att man tillåts misslyckas för att lära sig av sina misslyckanden och göra bättre ifrån sig nästa gång. Och tillgången på riskkapital är viktig för att utvecklingen ska gå framåt. Som fadern till Clint Murchison, en av finansiärerna bakom pionjärprojektet Radio Nord, sa: ”Pengar är som gödsel – de gör nytta om man sprider ut dem, samlar man på hög luktar de bara illa”. Clint var också en riskkapitalist i ordets rätta bemärkelse och hans engagemang i Radio Nord blev en av förlusterna i hans mångomfattande verksamhet. Nu spelade kanske inte det någon större roll då han var en av USA:s rikaste män. När konkursen kom blev den också den största i landets historia.

Riskkapital är naturligtvis förknippat med en risk. Samtidigt så gäller det att sälja in även de 20% av verksamheterna som så att säga ingår i felmarginalen. Som kommer att drabbas av konkurs. Vem kommer då att sitta med Svarte Petter? Ja, riskkapitalisterna kan ju lugnt gå vidare. De har så att säga sitt på det torra och lite spill får man räkna med. Men de andra då? Kanonmaten. De som levererat intäkterna till de förlustbringande verksamheterna och helt plötsligt kanske står utan både arbete, hus och hem?

Den som sig i leken ger får leken tåla, heter det ju. Så är det nog. Och den som är tillräckligt stark i sig själv kan resa sig ur de mest katastrofala situationer och komma igen. Tyvärr har inte alla den styrkan. Hur många personliga tragedier följer av misslyckade projekt?

Bara en reflektion....

Ibland är kredithistorien ointressant....

På många sätt har det blivit lättare att göra affärer. Eller? Förr var vi tvungna att själva bilda oss en uppfattning om våra kunder. Är de att lita på? Kommer vi att få betalt? Idag har vi Ratsit och allehanda kreditupplysningsföretag som omgående kan leverera uppgifter om betalningsanmärkningar och kredithistoria för såväl privatpersoner som företag. I många fall där affärer görs direkt med allmänheten tas en kreditupplysning på stört så att alla potentiella förlustkunder gallras bort. Försäljaren har då ingen makt att godkänna transaktionen utan måste agera utifrån beskedet ”köp avrådes”. Ja, men det är väl bra! Då kan ingen snacka sig ur situationen och tubba en påverkbar företagare att leverera varor och tjänster på lösa boliner? Äntligen har vi fått ett hinder för charlataner med välsmort munläder.

Eller? I Aftonbladet berättas om hur ett antal kändisar blivit blåsta på avsevärda belopp av företaget Reality Club AB. Bakom detta företag står tre profiler med en imponerande historia när det gäller konkurser och förbrukning av riskkapital. Nämligen Christer Sturmark, Johan Stäel von Holstein och Jonas Birgersson.

Säg inte att du inte blev varnad! ”Samarbete avrådes” borde ha varit ett naturligt utslag när man studerar dessa herrars framfart främst inom IT-sektorn. Men de har alla ett par saker gemensamt. De har talets gåva och en oerhört stark självbild. Positiva egenskaper när det gäller att nå resultat. Vem som helst förstår ju att det är lätt att bedåras.

Det är rätt festligt i sammanhanget att det handlar om en talarförmedling som nu gått i konkurs och lämnat klienterna utan ersättning. Just talets gåva är en av de faktorer som öppnat vägen för dessa entreprenörer. Ja, är det inte egentligen rätt synd om dessa tre herrar? De misslyckas ju gång på gång, försöker igen och igen och så går det ändå på tok.

Tur att det hela tiden finns nya människor som låter sig bedåras. Som inte bryr sig om historien....

Upplagehöjning medelst bloggning

Vad som fungerar för Aftonbladet måste väl fungera i Värmland? Eller? Är nyhetsvärderingen kanske annorlunda i Karlstad med omnejd? Ja,.det visar sig. I annat fall får väl Alex börja skriva elakt om lokala profiler. Det fungerar väl också, med eller utan påläsning.
Flera tidningar som vill haka på trenden? Hallå, Hälsingetidningar! Vill ni höja upplagan? Hört talas om blondinbella....?

Rosor och piskrapp

Många läste nog artikeln om att Saudiarabien förbjudit försäljning av rosor på Alla Hjärtans Dag med ett léende på läpparna. Men i en artikel i Aftonbladet från december 2007 får vi en något mindre lustig bild av saudisk rättsskipning. Ur artikeln:

”Våldtäktsoffer dömdes – nu blir hon benådad

Kvinnan dömdes till 200 piskrapp efter våldtäkt
Först utsattes den saudiska 18-åringen för gruppvåldtäkt, sedan dömdes hon till fängelse och piskrapp.
Nu har kung Abdullah benådat kvinnan.”

Medan vi bråkar om en sexistisk TV-reklam så är händelser som denna en realitet i en annan del av världen.

Smart, Aspiro, mycket smart!

Det fungerade! De som till äventyrs inte hört talas om er och 118 003 kan inte ha undgått debatten om lagstiftning mot sexistisk reklam. Redaktionell text är värd tiofalt mer än de mest påkostade annonser.

Så nu sitter 118 003 i ryggmärgen på svenska folket.

Smart, Aspiro. Mycket smart!

Ja, det har väl sina randiga skäl....

Detta påminner mig om ett äldreboende (jag tror det var i Uppsala) där de gamla hade en katt som husdjur. Men katten skulle bort eftersom en anställd var allergiker.

De gamla mådde bra av att kela med katten och fick helt plötsligt en meningsfullare vardag. Då kan man fråga sig: för vem är äldreboendet till? De äldre? Man kan tycka att det hade varit enklare att hjälpa den allergibesvärade anställde till annan sysselsättning så att de gamla hade fått behålla sin katt och alla hade varit nöjda. Säkert hade det gått att lösa med lite god vilja, utan att någon skulle behövt känna sig förfördelad..

Det skulle kunna fungera även i Gällivare....

Därför läser folk blondinbella

Varför läser folk blondinbella? Ja, varför köper folk veckotidningar? Varför lyssnar man på musik? Varför går man på bio? Vi har alla ett behov av att koppla av ibland och lämna allvaret och politiken därhän. Säga vad man vill om bloggar av detta slag men de berättar en hel del om vår nutid, sett med en 17-årig tjejs ögon. Naturligtvis stämmer inte hennes omvärldsbild med allas. Men den är en form av dokumentation av vår tid och många tycker nog även att den berättar om intressanta saker. Dessutom måste jag säga att jag finner hennes framåtanda tilltalande. Jag kan tänka mig att många av hennes belackare i själva verket störs av hennes genomslagskraft. Den dåliga självkänslan lyser igenom i många negativa inlägg.

Politiska bloggar blir lätt ett akademiskt diskussionsforum för de redan frälsta. Men hur många når man ute i stugorna – där man skulle behöva nå fram? Problemet är att de flesta politiker talar över folks huvuden och tenderar att ofta bli arroganta och mästrande. Den som någonsin bevistat ett torgmöte med Thomas Östros förstår vad jag menar. Nej, för att verkligen nå fram till väljarna så krävs andra metoder. Säga vad man vill om Ny Demokrati och deras pajaskonster men de nådde ut till oerhört många på mycket kort tid.

Vill du att ditt parti ska nå fram? Anställ blondinbella som PR-konsult! Och gör Carolina Gynning till partiledare! Nog har hon en helt annan ”impact” än Madame Toblerone? Vadå, politisk kunskap? Lugn, det man behöver kunna lär man sig. Kunde Mona så kan Carolina. Förresten finns det ju sakkunniga som gör grovjobbet....

Omplacering bättre än time-share

Alla Hjärtans Dag och min bästa vän Ona är tillbaka hemma igen. Vi har precis varit ute på morgonpromenaden och trots att vår kompis Cosmo är kastrerad så visade han ett påtagligt intresse för Ona som löper just nu. Ja, det var till och med så att han försökte sig på en ridtur. Kanske lyckades kastreringen inte helt utplåna intresset för erotik?

Jag läser på Aftonbladet om omplacering av hundar och samtidigt så berättar ett nyhetstelegram att en ny affärsidé sett dagens ljus i USA – var annars? FlexPetz (varför inte lika gärna döpa verksamheten till Rent-A-Dog) har som affärsidé att hyra ut hundar på timeshare-basis till personer som vill ha en hund för en kortare tid. Dessutom är hundarna utrustade med GPS-halsband om de skulle få för sig att göra en egen avstickare någonstans. De flesta hundarna är tidigare hemlösa eller omplaceringsfall och FlexPetz tar förstås rejält betalt för sina tjänster.

Ja, vad säger man? Jag tycker att det verkar vara ett cyniskt utnyttjande av hundarna och risken måste vara överhängande att det blir fel. Om man inte är beredd att ta det ansvar det innebär att ha hund så är det nog bättre att låta bli. Här har människans bästa vän reducerats till en handelsvara som existerar bara för att tillfredsställa folks tillfälliga nycker. När det inte passar längre eller blir för obekvämt så lämnar man bara bort hunden igen.

Kan dessa hundar någonsin känna verklig trygghet? Vilken sorts människor är det som är intresserade av att ha en hund för en kortare period och inte är beredd att fullt ut ta ansvar för sin vän? Då är det väl i så fall bättre att ställa upp som frivillig hundvakt om man känner för sällskap ibland.

Jag tycker hela idén verkar klart olustig. En hund är en levande varelse med känslor och behov och ingen handelsvara. Precis lika olustigt som de som ”tar bort” sin hund, ibland av rena bekvämlighetsskäl trots att hunden är fullt frisk, i stället för att bemöda sig om att se till att hunden får ett nytt hem. Måtte jag aldrig bli så känslokall att jag börjar tänka i termer av att ”ta bort” en hund.

Det handlar trots allt om att ta ett liv. Att döda.

En kaktus på Alla Hjärtans Dag, kanske?

Jaha, hur firar saudierna Alla Hjärtans Dag, då? Med champagne tillsammans med kärestan? Röda rosor förbjuds i Saudiarabien skriver DN. Ja, ibland överträffar verkligheten dikten. Men nog verkar det som om de skriftlärde i landet läser Koranen som fan läser bibeln. Sedlighetspolisen i landet måste ha mycket att göra. Så visst får man ha förståelse för att medborgarna kan behöva en säkerhetsventil när man åker utomlands. Som den saudiske prins som en tid på 80-talet bodde med sitt följe på Hotell Sheraton i Stockholm och var här för att knyta affärskontakter och hitta nya intressanta projekt där han kunde plöja ner sina oljemiljoner. Bland det som levererades till den kungliga sviten var ett antal lådor whisky. Tror tusan det, man måste ju passa på när man befinner sig utom räckhåll för sharias handgångne män.

Undrar just om sedlighetspolisen även har tillträde till palatsen i sitt nitiska arbete för att upprätthålla moralen i Saudiarabien. Eller om detta är så att säga fredade zoner?Visst, för överheten gäller inte alltid samma lagar som för menigheten. Och det är inte precis unikt för Saudiarabien. Men däremot så råder en viss jämlikhet då utlänningar lika väl som saudier ofta döms till spöstraff för brott som till exempel alkoholförtäring.

Visst bör man ta seden dit man kommer. Men i vissa fall så kan det vara svårt att riktigt förstå tankegången bakom lagar och föreskrifter. Man kanske inte inser att något som är tämligen oskyldigt eller naturligt utanför ett land som Saudiarabien kan vara brottsligt. Men med tanke på landets oljetillgångar så är nog omvärlden beredd att svälja en hel del galenskaper bara inte tillförseln av de värdefulla dropparna stryps....

Dolly Parton-bron

Parton sjuk – får ont av brösten, berättar Aftonbladet.

Kom just att tänka på bron över Mississippi i Memphis, på gränsen mot Arkansas. Av någon anledning kallas den för Dolly Parton-bron.

Undrar just varför....

Meningen med livet

Ibland funderar man osökt över meningen med livet. Vad är syftet? Att dra ihop tillräckligt många ATP-poäng för att få en tryggad ålderdom? Att samla i sina lador så att det finns något för dödsbodelägarna att slåss om? Vart är vi alla på väg? Vi söker alla någon form av trygghet... vill ha någon form av garanti den dag vi inte orkar längre. När vi väl sitter på servicehuset så ska vi i alla fall ha dragit ihop så att det finns täckning för avgifterna. Vilken garanti är pengar egentligen? Inte hjälpte det den s k mediamogul som blev en av Sveriges rikaste människor och som avled för ett antal år sedan, p g a överdriven vällevnad. Förmodligen mådde han inte heller speciellt bra den sista delen av sitt liv. Sedan fick arvingarna slåss om miljonerna... men vad gav pengarna honom själv? En alldeles för tidig grav...

Jag kan heller inte låta bli att tänka på en f d medarbetare till mediamogulen... en ordblind s k IT-guru, som lyckades dupera finansmän som borde veta bättre, att plöja ned otaliga miljarder i sitt IT-företag. Ett av de mest gigantiska luftslott som landet någonsin skådat. Trots att bolaget hela tiden förlorade kopiösa summor med pengar, lyckades han få investerarna att fortsätta pumpa in medel, mot en utlovad avkastning ”någon gång i framtiden”. Själv sålde han sina aktier innan allt gick omkull och skrattade förmodligen hela vägen till banken. Enligt min mening det mest flagranta bedrägeri som skådats på år och dag. Men det går ju inte att åtala folk för att uppmuntra till att göra dåliga affärer...Nå, är han lycklig, då? Ja, f-n vet... Han har i alla fall redan givit ut en bok om sitt liv (sin ordblindhet till trots - förmodligen har en välavlönad spökskrivare varit i farten).

Blir man egentligen lycklig på att berika sig på andras olycka? Jag är gammalmodig nog att tro att synden straffar sig själv i det långa loppet. Detta har ingenting att göra med något lutherskt tänkande, jag är bara övertygad om att gott lönas med gott och vice versa. Den största tillgång man egentligen kan ha är goda vänner. Vad är det värt att ha skrapat ihop enorma rikedomar om man samtidigt gått över lik, trampat på andra människor och utnyttjat sina medmänniskor? Visst - pengar är bra att ha. Men de kan aldrig ersätta vänskap. Att osjälviskt ställa upp för varandra när någon behöver hjälp - att veta att man har nära och kära vänner som ställer upp, samtidigt som man själv är beredd att göra detsamma: där har ni enligt min mening den sanna tryggheten. Du kan ingenting ta med dig dit du går.... men vår vandring på jorden kan göras så meningsfull som möjligt. Vänskap är det finaste vi har- och det är samtidigt vår enda egentliga garanti här i livet. Vänskap mellan människor och mellan människor och djur. Så länge vi tar hand om varandra så är det aldrig hopplöst. Pengar och status kan aldrig ersätta vänskap - men ingenting säger heller att vi måste leva i fattigdom. Bara vi inte låter jakten på pengar och status ta över högre värden - då tror jag vi är illa ute.
Det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk....

Dags att sova och drömma om något trevligt.

Vad vore livet utan skivmässor?

Som musikentusiast och skivsamlare är det naturligtvis alltid lika trevligt att besöka en skivmässa. Många av säljarna är själva samlare och säljer så att säga för att finansiera sitt eget vinylmissbruk. Ja, nu har ju även andra lagringsmedier tillkommit men på något sätt så verkar den gamla hederliga vinylskivan hålla ställningarna. Dessutom är det något visst med ett varmt, analogt ljud i motsats till det kliniskt kalla CD-ljudet. Eller är det bara som jag inbillar mig? I alla händelser så är det bra mycket roligare att hålla i ett LP-omslag än en CD och läsa baksidestexter etc. Det blir en visuell upplevelse i lika hög grad som en musikupplevelse. Dessutom är musikhistorien full av skivomslag som är riktiga konstverk.

Lördagen den 8 mars är det dags igen för den stora skivmässan i Solnahallen. Den 8:e mars är för övrigt ett klassiskt datum i svensk etermediehistoria då det var denna dag som Radio Nord år 1961 startade sina sändningar från m/s Bon Jour utanför Nynäshamn. Otaliga skivor har givits ut sedan dess men man kan väl inte direkt påstå att radion har blivit roligare? Nej, nu lämnar vi rixtöntarna därhän och fokuserar på det evenemang som ligger framför oss.

Sexhundra meter med skivor, CD och DVD – det låter väl lockande för en musikentusiast? Ja, jag ska vara med och sälja lite själv också även om jag främst är där för att hitta något till min egen samling. Och jag vet att jag efter varje mässa kommer att ha hemfört något nytt. I nio fall av tio så handlar det om vinyl. Det är alltid lika kul att på kvällen efter mässan slå sig ner i musikhörnan med något läskande och lyssna igenom dagens fynd.

Extra kul är det när ”vanliga privatpersoner” dyker upp som säljare på en skivmässa. Ja, det händer faktiskt ibland. Då handlar det ofta om att man vill göra sig av med sina skivor och är ute efter att få så mycket som möjligt (helst allt) sålt under dagen. Jag tycker att det vore en lysande idé om folk i större utsträckning kunde plocka fram sina skivbackar och skivalbum från vindar och förråd, kanske slå sig ihop med grannarna eller kompisarna och för en dag hyra ett bord på Solnamässan. Om man är ute efter att sälja skivor så är detta precis rätt forum. Alla som kommer hit är ute efter att köpa skivor och är musikintresserade. Dessutom samlas alla tänkbara smakriktningar här så det går att sälja det mesta från Elvis till tibetansk strupsång.

Varför inte testa? Gör det! Ring Johnny på Sunjay på 0513-12345 och kolla om det finns bord kvar. Tell’em RonnyBGoode sent you! Skulle borden vara slut så är det dags igen lördagen den 27 september så då har du bra framförhållning att leta fram dina gamla skivor, sortera och prismärka. Och du som är samlare / köpare: vi ses i Solna!

Deja vú i Amsterdam

Amsterdam är en trevlig stad att flanera i och senast jag var där så ägnade jag en del tid åt att ströva runt och titta på stan. Faktiskt var även vädret riktigt behagligt trots att det var i november. Många nya intryck: från statyn rest till gatflickans ära utanför ”Oude Kerk” till mötet med en soldat i tysk naziuniform i Gamla Stan. Men det visade sig inte vara någon större fara. Det var ingen ny invasion på gång utan bara ett brittiskt filmteam som spelade in en TV-serie om Anne Frank. Här ser vi Anne och hennes föräldrar på flykt undan de tyska soldaterna.

Deja vú var det, ja. Som hängiven Hitchcock-fantast har jag ett flertal gånger sett filmen ”Utrikeskorrespondenten” från 1940. Filmen utspelar sig bland annat i Amsterdam. Men på grund av det rådande kriget i Europa så kunde filmen inte spelas in där utan filmteamet fick bland annat bygga upp en naturtrogen kopia av centrala Amsterdam. Detta gjorde att filmen blev Hitchcocks dittills dyraste produktion. I handlingen förekommer bland annat ett hotell, Hotel Europe, där huvudpersonen, korrespondenten Huntley Haverstock, bor. Bäst som han sitter och knackar på sin trogna Remington för att förmedla senaste nytt till redaktionen på ”The Globe” i USA så söks han upp av två män som utger sig för att vara poliser och vill att han ska följa med till stationen för att lämna in en anmälan om ett attentat som han tidigare utsatts för. I själva verket är det agenter för motståndarsidan och detta inser Huntley då han finner att telefonledningen till rummet plötsligt blivit avklippt. Han ursäktar sig med att han vill ta ett snabbt bad innan de går, försvinner in i badrummet, börjar tappa upp badvatten och klättrar därefter ut genom badrumsfönstret och flyr över taket. Under sin flykt från naziagenterna råkar han komma åt neonskylten på hotellets tak så att ett par rör går sönder och två bokstäver slocknar. Sedan står det ”Hot Europe” på skylten!

Under min vandring i centrala Amsterdam ser jag den klassiska hotellprofilen på nytt. Den existerar verkligen! Och jag måste säga att Hitchcock och hans team gjorde ett enormt bra jobb att återskapa miljön i centrala Amsterdam. Hotellet heter idag Hotel de l’Europe och jag lovar att det är otroligt likt replikan i filmen. Till och med ställningen till neonskylten där Joel McCrea i rollen som Huntley Haverstock flyr undan sina förföljare överensstämmer med filmen. Onekligen ger det en speciell känsla att se denna byggnad i verkligheten. En byggnad som jag tidigare bara sett som filmkuliss och ändå direkt känner igen när jag helt oförberedd får se den.

För övrigt så är ”Utrikeskorrespondenten” en Hitchcock av bästa märke, med spänning, tempo och cliff-hangers. Dessutom har avslutningen en politisk udd och utmynnar i ett radiotal som Huntley håller från BBC:s studio när radiohuset utsätts för ett bombanfall. Ljuset slås ut och han blir tvungen att improvisera avslutningen av talet. Hans radioframträdande utvecklar sig till ett brandtal för att USA ska gripa in i kriget mot axelmakterna. Bygg en stålmatta av bomplan över Europa! Amerika, håll era ljus brinnande, de är de enda som finns kvar i världen!

Detta skulle också bli verklighet året därpå i samband med attacken mot Pearl Harbor. I alla händelser så är detta en höjdarfilm i genren och jag undrar just hur många förhoppningsfulla ungdomar som har valt journalistyrket efter att ha sett filmen. Naturligtvis finns en ”cameo” med även här. Alfred Hitchcock hade ju vanan att själv skymta fram i förbifarten i de flesta av sina filmer. I ”Utrikeskorrespondenten” ser vi hur Hitch’ går förbi Joel McCrea på trottoaren läsande en tidning just efter att korrespondenten kommit ut från sitt hotell.

Passa på nästa gång när TV kör en Hitchcock-drive....

Med Ann på krogen

Idag har jag gjort en ny bekantskap i krogvärlden. Jag talar om Dollys Saloon & Steakhouse på Götgatan i Stockholm. Egentligen var tanken att besöka Street-loppisen vid Liljeholmsbron men denna loppis öppnar tydligen inte förrän i mars. Men en promenad blev det längs stranden, förbi Eriksdalshallen och ut mot Skanstull. Vi försökte utröna var den gamla Eriksdalsteatern som bombades av ryska bomplan i februari 1944 skulle ha legat men blev inte mycket klokare. Senare efterforskningar gav vid handen att teatern skulle ha helt jämnats med marken och inte återuppbyggts. En bomb släpptes även vid Folkungagatan 69. Men det var inte som jag trodde, att ryssarna kommit ur kurs eller dumpat överblivna bomber på väg hem från en bombräd. Nej, tydligen var detta ett skrämskott från ryssarna för att få loss en rysk spion vid namn Vassilij Sidorenko som satt fängslad på Långholmen. Han satt inne med viktiga hemligheter som ryssarna för allt smör i Smolensk inte ville skulle komma ut. Aktionen gav tydligen resultat eftersom Sidorenko släpptes månaden efter. Ja, man får ju säga att det var en precisionsbombning. Undrar just vem som bodde på Folkungagatan 69 och vad personen i fråga hade gjort ryssarna? Eller hade svenska kontraspionaget en central där?

Men nu var det februari 2008 och Ann hade ett ärende till Broder Tuck på Götgatan. Ni vet krogen där två torpeder från Balkan sände en tredje torped till evigheten 1998 genom att peppra denne med bly. Men idag verkade det lugnare på Broder Tuck. Så jag följde med. Personen hon sökte fanns på grannkrogen som tydligen tillhör samma firma. Dollys Saloon & Steakhouse. Nog ger namnet visioner av rejäla köttbitar, ljust öl och servitriser med cowboyhatt samt countrymusik i högtalarna. American pie. Men inte! Nej, här var det Rockklassiker 106.7 som gällde. Vilket i och för sig är rätt OK. Lynyrd Skynyrd, Doors, Crosby, Stills, Nash & Young etc kan ju vara trevligt i brist på Eddie Cochran och Elvis. Dessutom hade man idag lördag en specialbuffe ”Steak Special” för 98 kr. Ät så mycket du vill! Så jag slog till på buffén medan Ann satsade på musslor och tacos. Detta visade sig vara ett klokt val. Inte för att jag vet vad det stackars nötet som bidragit med köttet dog av men jag misstänker starkt ålderdomssvaghet. Klyftpotatisen verkade ha varit med sedan i förrgår, i alla fall om man ska döma av konsistensen. Dessutom var såväl kött som klyftpotatis synnerligen kylslagna. Ja, inte var det någon höjdare. Men det mörka ölet smakade bra och serveringspersonalen var alert. Så det kunde ha varit värre. Ryssarna hade ju kunnat komma tillbaka - eller balkantorpederna....


Helt klart rätt val idag: Green mussels med tacos!

En buss för dig

Så glider jag fram genom ett disigt Sverige per buss. Förr kunde man dela in året i åtta månader bra sparkföre och fyra månader sämre. Nu verkar det mest handla om regn eller inte regn eller något däremellan. Senaste resan företogs med X2000 med destination Göteborg även om jag lämnade tåget redan i Alingsås. Nu åker jag buss, med en av de nya aktörerna på den avreglerade långfärdsbussmarknaden, Bus4You, som även de trafikerar sträckan Göteborg-Stockholm. För decennier sedan var den stora grejen snabbtåget Göteborgaren som var bland det häftigaste som fanns. Då. Vem skulle väl då ha kunnat föreställa sig ett X2000 med trådlöst bredband ombord så att resenärerna kunde surfa under sin resa och kanske till och med jobba? Nej, så långt räckte nog inte ens de mest utstuderade science fiction-författarnas fantasi.

Sällan har jag sett så många laptop-datorer i verksamhet som ombord på X2000. Har laptopen månne ersatt stickningen och boken som ressällskap? För att inte tala om mobiltelefonerna som hela tiden ger ifrån sig de mest fantasifulla signaler runtom i vagnen. Vem kommer idag på idén att tilltala sitt ressällskap i stolen bredvid? Då är det nog smidigare att ringa eller mejla….

Trots allt är det rätt bekvämt att åka med allmänna kommunikatikonsmedel och få tid över till annat än att hålla ögonen på vägen. Å andra sidan kan man som bilburen skräddarsy sin egen resa. Visserligen kanske man inte kan (eller bör) surfa på webben medan man kör men man har å andra sidan friheten att kunna vika av från allfarvägen. Upptäcka ett Sverige från tiden f.Br (före Bredbandet).

Ja, nu närmar vi oss Linköping där Niklas, som hittills fört vår buss, ska lämna över till en kollega. Själv ska jag sätta punkt här och ägna mig åt något så avkopplande och berikande som att läsa. Inte på webben utan tidningar på vanligt gammalt hederligt papper. Men innan jag gör det så laddar jag upp denna bloggtext. Bus4You har gratis bredband ombord, må ni tro. Detta i motsats till X2000 som tar 49 kr för 30 minuters uppkoppling. Ett nog så intressant konkurrensmedel för den surfsugne resenären. Dessutom finns eluttag vid varje plats så att man slipper slita på batteriet. Denna buss tar dig från Stockholm till Göteborg för ungefär en tredjedel av kostnaden för att åka med X2000.

Festlig reklamskylt på centralstationen i Borås, förresten: Vi tackar SJ så hjärtligt för era höga biljettpriser. Hälsningar Bus4You!
Over and out.

En man steg av tåget

"En man steg av tåget" är en klassisk film från 1955 med storheter som Spencer Tracy, Robert Ryan, Ernest Borgnine och Lee Marvin bland andra. Den handlar om hur en främling kommer till den lilla staden ute på prärien för att göra upp med historien. På den tiden stannade tågen lite varstans, inte bara på prärien utan även i Sverige. Men ska man idag ta sig till Länghem så är det andra färdmedel som gäller. Själv steg jag av tåget inte på prärien men väl i Alingsås, för vidare befordran med buss till Borås och därifrån bil.

Länghem är en liten ort i Tranemo kommun och ligger längs ”Kust till Kustbanan” Karlskrona-Göteborg. Men tågen stannar inte längre här och på den gamla järnvägsstationen säljs inte längre några biljetter. Vad skulle Spencer Tracy ha gjort i Länghem om han kunnat kliva av här? Kanske ett besök på Länghems pizzeria som ligger nära järnvägen och bland annat har en kebab som kan rekommenderas. En gång fanns i Länghem ett stadshotell som numera är borta. Här kunde i alla fall Spencer fått sig en whisky medan han väntade på den slutliga uppgörelsen. Den stund när vad historien försökt att gömma skulle uppdagas och en fruktansvärd sammansvärjning skulle avslöjas. Ja, nu var det ju inte i Länghem men ni förstår vad jag menar. I alla fall står en trevlig staty föreställande en häst och några barn i en liten park i samhället. Här finns en kyrka vars fasad är i behov av uppfräschning. Stadshotellet är som sagt ett minne blott så jag får övernatta tillsammans med en iller. En riktigt trevlig liten krabat som älskar att krypa inuti rör, bita folk i tårna och leka med datorer. Men lyckligtvis kan whisky fortfarande fås i Länghem.

Den som vill veta mera om Länghem kan titta in på http://www.langhem.se/ Själv ska jag gå till sängs för att i morgon resa vidare. Inte med tåg dock.

A song that made my day!

“Dom jagar mej, vill ta på mej, som vi leker kull / Allting som jag tar på blir till guld”
Full fart på TV:n! Och självfallet kunde jag inte motstå frestelsen att kolla in ”I huvudet på Gynning”.

Nu var det skivinspelning på gång. Med Bert Karlsson! Och det är nog som han sa: lanseringen blir inga problem. Vi är ju så kända båda två så det fixar sig. Han sa mycket kul, Bert. Som till exempel att Carola skulle kunnat vara en världsstjärna idag om hon bara lyssnat på andra. Undrar just vem Bert menade att hon borde ha lyssnat på? Men, säger Bert, Carola lyssnar ju bara på Gud. Och Gud har väl inte speciellt bra koll på vad som slår på topplistorna....

Ja, hujedamej vilken låt! Som älskare av riktiga kalkonlåtar har jag fått mitt lystmäte. Inte sedan Leena Skoogs och Anders Näslunds version av Je t’aime har jag hört något liknande. Vilken text! Fullständigt outstanding. Tack Carolina!

Kalkon, förresten. En kalkonlåt är ju något som är gjort på fullaste allvar men som inte når riktigt ända fram. Något som är så dåligt att det är bra. Först uppfattade jag detta som ett lysande exempel på satir riktad mot musikbranschen, gjord med glimten i ögat. Men så småningom gick det upp för mig att det faktiskt var på allvar.

Eller är det på allvar....?



En tvättäkta kalkon! "Den omskrivna svenska chock-versionen" står det på omslaget och nog får man säga att Leena Skoog slog ut Jane Birkin med hästlängder när det gällde stönandet. Ja, det var mera fråga om att simulera en orgasm....

Marknadsföringstips för musiker

En kille vid namn Trevor Justice från Nashville, Tennessee blev så tagen av Barack Obamas tal i början av året att han skrev en låt om det, "Yes We Can". I låttexten ingår bitar ur Obamas tal. Låten finns på

www.myspace.com/trevorjusticemusic

Nog är detta ett smart sätt att få draghjälp i sin personliga marknadsföring som musiker och låtskrivare. Hur många "tribute songs" har inte gjorts under åren där man anspelar på någon känd person eller någonting aktuellt. Ett av de festligare exemplen var "Norrlandsindianen" Don Curtis (alias Curt Nordlander från Fredrika i Västerbotten) som gav ut en singel till OS 1984 och på omslaget lovade att "en del av intäkterna går till Sveriges olympier". Hur mycket som gick till OS-truppen förtäljer inte historien. Men denne Don Curtis var synnerligen aktiv i sin egen marknadsföring i övrigt också. Bland annat sålde han sina skivor genom att knacka dörr och signerade varje såld skiva. En osignerad skiva med Don Curtis är därför något av en raritet....
Hans vanligaste skiva (signerad!) ses nedan.

If you can't beat them, join them!

The Pirate Bay stoppas i Danmark enligt DN.

Danskarna har ju tidigare gjort sig kända för kraftfulla åtgärder som inte alltid har laglig täckning. Ett exempel var när man den 16 augusti 1962 i strid med internationell sjörätt bordade det s k piratradiofartyget ”Lucky Star” som sände kommersiella program under namnet Radio Mercur från internationellt vatten i Öresund. Ett resolut grepp, förvisso. Då hotades radiomonopolet. Men stoppade det den kommersiella radion? Nej!

Idag är det kommersiella intressen som är hotade. Oberoende av hur många stämningar som görs i skivbolagens intresse så kan de ändå inte stoppa utvecklingen. Fildelning är en perfekt form av "viral marketing". När ska man inse fördelarna med att själva använda sig av en resurs som har kommit för att stanna?

Om mediernas tuttifiering

Idag är det visserligen tisdag men det blev ändå så att jag kom ut på skogspromenad med Åsa och Cosmo. Och innan jag glömmer bort det så ska jag bara nämna att vår tervuerenvän hade blivit uppflyttad från ”apell”, vilket är en bruksklass, till vad som kallas ”lägre klass”. Uppflyttad till en lägre klass?!? Ja, fråga mig inte varför men så är det tydligen. Sedan kan vovven även bli uppflyttad från en lägre klass till en högre klass. Skönt att ordningen är återställd! Och så finns det även lydnadsklasser förutom bruksklasserna.

Idag har Telia lovat att komma för att assistera med installation av digital-TV och modembyte. Så därför blev morgonpromenaden något tidig. Det gäller ju att hålla sig inne när Telia har vägarna förbi. Risken finns annars ju att jag missar något i det digra TV-utbudet.

Naturligtvis kom vi in på mediernas innehåll under vår skogspromenad. Vad är det som gör att alla dessa såpor blivit så populära? Är svenska folket en samling nollställda mähän som låter sig matas med vad som helst utan att reagera? Eller är detta verkligen underhållning? Någonting måste ju finnas i det eftersom det tydligen säljer. Eftersom jag slutade följa såpor någonstans under Dallas / Falcon Crest-perioden så är jag knappast den rätte att ha åsikter i frågan. Åsa framkastade teorin att det mycket handlar om att nå fram till barn och ungdomar och på detta sätt engagera hela familjen. Ja, kanske drömmer många förhoppningsfulla tjejer idag om att bli en ny Carolina Gynning eller Linda Rosing. Varför heter förresten så många såpastjärnor något med ”ing” på slutet? Betecknar denna ändelse ”ingenting” och ska detta därmed vara någon sorts varudeklaration? Vem vet? Nåja, snart kan jag själv ta del av det digra utbudet. Det är inte utan att TV-abstinensen börjar göra sig påmind efter alla dessa år av andra aktiviteter än TV-tittande.

Tidigare gick debattens vågor höga om ”snuttifiering” i medierna. Många hävdade att ämnen avhandlades alltför ytligt på bekostnad av djupa, ingående, undersökande program. Idag kan vi med fog tala om ”tuttifiering”. När kvällspressen tar till de största versalerna och öser på bra med trycksvärta på löpsedlarna, vad tror ni har hänt? Råder kravaller i Stockholm? Har krig brutit ut? Bensinransonering? Nej, det är värre än så. Linda Rosings tuttar har spruckit!

Ack, arma människa! Hur ska hon kunna gå vidare? Nationen engageras djupt i detta tragiska människoöde. Ja, detta är förstås en nyhetsvärdering baserat på vad som säljer. Human interest. Kanske är vi mätta på hedersmord, gatubarn i Brasilien, etnisk rensning och omskärelse av kvinnor. Behöver mera greppbara, jordnära ämnen för att engagera oss. Och kan man tänka sig något mera greppbart än Linda Rosings tuttar?

Snuttifiering, tuttifiering. En tredje variant skulle kunna vara mediernas ”pruttifiering”. Jodå, jag minns nog Mr Methane som teamet Stenbeck / Aschberg lyckats gräva fram någonstans. En engelsman klädd i grön sparkdräkt (Fylking har en skär!). Denne Mr Methane hade som specialitet att med hjälp av utströmmande gaser (s k pruttar) åstadkomma de mest fantastiska melodier och höjdpunkten var tydligen när han med hjälp av en extra kraftig utblåsning sköt iväg en kaskad av talk från sin byxbak. Är detta inte underhållning av hög klass så säg!

Hoppas Telia kommer snart så att jag åter kan träda in i TV:s underbara värld. Undrar just vilken typ av ”fiering” som gäller just för tillfället?

Tips för deckarintresserade radioentusiaster

Flera än jag som både gillar radio och deckare? Då kommer här ett litet tips.

Här kommer något så ovanligt som en svensk deckare med DX-anknytning. Men detta är ganska naturligt då författaren själv var aktiv DX-are under främst 1970-talet. Boken kompletterar hans trilogi med de skånska poliserna César Amado och Spencer Albinsson vilka denna gång ställs inför en mordgåta där en amerikansk desertör hittas hängd i ett skogsparti. Har mordet något att göra med sekten Army Of Jesus som leddes av den mördade? En sekt som för tjugofem år sedan ägnade mycken tid åt att gräva upp ett flygande tefat som skulle ha störtat i trakten för tvåhundra år sedan. Är det någon tidigare sektmedlem som efter att ha lurats att skänka enorma belopp till rörelsen tagit ledaren av daga efter alla dessa år? Och vilken roll i historien spelar den amerikanska kortvågsstation vars frekvens i 19-metersbandet markerats på skalan på den mördades Eddystone 670 trafikmottagare?


Vad som börjar som ett lokalt morddrama sväller så småningom ut till en affär med internationella kopplingar på hög nivå där andra personer i olika världsdelar samtidigt hittas mördade. Men var finns sambandet? Författaren väver samman en spännande handling som gör det svårt att lägga boken ifrån sig när man väl börjat läsa den. Själv sträckläste jag boken från pärm till pärm och kunde bara beklaga att den tog slut så fort.

Per Erik Tell har en levande och underhållande berättarstil med en god portion humor samt en förmåga att teckna levande personporträtt som ger associationer till Fritiof Nilsson Piraten. Under resan framkommer ett samhällsengagemang som inte tar över berättelsen utan gör den ännu mera trovärdig. I motsats till de flesta polisromaner som excellerar i detaljer från praktiskt polisarbete känns Efter alla dessa år uppfriskande med sin jordnära bild av en typisk svensk småstad där det oväntade plötsligt händer. Det är svårt att i alla lägen veta var gränsen går mellan verklighet och författarens fantasi men historien om sekten som sökte efter ett störtat tefat har faktiskt verklighetsbakgrund.

EFTER ALLA DESSA ÅR
Författare: Per Erik Tell
ISBN 978-91-89336-44-5
249 sidor, inbunden.
Förlag: Bokpro http://www.bokpro.se/

Biggles lever!

”Bara ett skämt” (AB)

Självfallet går det inte att försvara att man bryter mot säkerhetsföreskrifter på detta sätt och utsätter andra för fara. Men nog verkar killen vara en skicklig flygare? Jag undrar just hur många andra piloter som i sin dagliga gärning sitter och drömmer om att göra något lika spektakulärt. När får vi se charterplanet till Kanarieholmarna göra en looping?

Lagen om tillgång och efterfrågan

Hyrorna kan chockhöjas, skriver DN. Blir man egentligen så mycket lyckligare av att bo i innerstan? Ja, tydligen, eftersom det verkar vara så eftertraktat. Enligt principen om tillgång och efterfrågan så ökar förstås priserna ju flera som är intresserade av centralt belägna lägenheter. Denna princip fungerar lika väl oberoende av vilken färg den regering har som styr landet.

Jag bytte en gång min lya i Vita Bergen mot en tvåa i Rinkeby. Framför allt på grund av att den nya lägenheten var större, ljusare och hade balkong. Men visst hade även Söder sina fördelar. Skånegatan var då en s k grön gata och varje dag kunde jag parkera bilen utanför porten. Bilen behövde bara flyttas en natt i veckan när det var städdag. Inga P-avgifter. Inga biltullar. Jag åkte bil till jobbet i Alvik varje dag, i en amerikansk Dodge med en stor V8. Bensinpriset var en bra mycket mindre del av den disponibla månadsinkomsten än vad som är fallet idag. På sommarkvällarna brukade jag ofta gå tvärs över gatan för att titta på Carl-Antons TV-show från amfiteatern i Vitabergsparken och här hade vi alldeles gratis ett enormt utbud av högklassiga artister. Ofta blev det också en picknick ute i parken på helgerna. Gångavstånd till många trevliga vattenhål och en mycket låg hyra. Småstadsidyll mitt inne i Stockholm, med gårdsfester och allmänt gemyt. Alla kände alla.

Nu riskerar hyrorna i "attraktiva områden" att stiga med 40% eller mera. Köerna måste kapas. Och hur kapar man köer på bästa sätt? Enkelt! Gör det tillräckligt dyrt så att "packet" inte har råd att stå kvar i kön. Det är ju lätt att kolla kredithistoria och inkomster så att ingen från trasproletariatet av rent okynne lyckas ställa sig i kön och därmed förhalar processen som ger tillgång till den attraktiva lägenheten för de välbeställda. Vem vet, man kanske kan kapa flera köer på samma sätt. Vad sägs om att kapa vårdköerna genom att göra sjukvården så kostsam att bara de välbeställda har råd att utnyttja den?

Men vägen till en attraktiv lägenhet går ju inte bara via köer. Kontakter är minst lika viktigt. En väg är att genom jobbet eller politiskt engagemang komma över en lägenhet. Eller att "supa in sig" med rätt personer. Förr förfasades allmänheten över att så många missbrukare fick förtur i bostadskön och därmed snodde åt sig attraktiva lägengheter som de sedan svinade ner och förstörde samtidigt som de störde hederligt folk. Detta problem försvann så småningom. De tidigare förtursfallen som överlevt blev i stället uteliggare.

Hur löser man bostadsekvationen med största möjliga rättvisa? Ska ett statligt organ avgöra vilka som ska få tillgång till en bostad utifrån behovsprövning (som fallet var med den gamla bostadsförmedlingen?) Ska ett hyrestak gälla? Något säger mig att det inte blir någon större skillnad. Självklart skulle även höginkomsttagare applådera lägre hyror. Desto mera pengar kan läggas på motorbåtar, utlandsresor och Spy Bar. Men oavsett hur fördelningen av bostäder organiseras så kommer principen om tillgång och efterfrågan att gälla. Den förändras inte genom att vi byter regering. Möjligen kan man tänka sig att politiskt hemvist blir ett incitament i urvalsprocessen i stället för pengar. Om nu det är så mycket bättre...

En barnvagn som mordvapen....

”Han ville mörda en pappa med barnvagn” skriver Aftonbladet.
Hur skulle det gå till? Hade han tänkt köra över pappan med barnvagnen?

Ja, förlåt, men jag kunde bara inte låta bli. Nästan lika kul som det gamla örhänget "Barndomshemmet" där det sjungs "...står den röda lilla stugan invid grinden, som i forna dagar var mitt barndomshem..."

Alltså bodde den stackarn i grinden! Måste ha varit rätt dragigt ibland....

Pigavdrag inget nytt under solen

Jag har ägnat någon timme åt att städa ur gamla lådor, sortera prylar och gamla papper och förpassa det som inte direkt behövs i brådrasket in i förråden. Men det blir ändå förvånansvärt mycket över som ”kan vara bra att ha”.

Göran Persson behöver inte tänka på sådana petitesser som städning enligt AB. Nej, sådant sköter ju andra åt Patron Persson. Ni vet, mannen som sa att ”Om Reinfeldt vill att någon annan städar åt honom så står det honom fritt. Men han ska själv betala vad det kostar. Det är inte jag eller svenska folket som ska betala Reinfeldts städning.”
Nu har liksom saken kommit i ett annat läge....

Är inte detta ändå tämligen symptomatiskt för politiker av alla kulörer, över hela bredden från höger till vänster? I första hand gäller det att slå vakt om egna fördelar – allt från pensioner som uppenbarligen kan behållas även om man har andra inkomster till gratis resor på SJ. Kanske är det så att makt berusar? Politiken är ju ett av de få områden där det inte i första hand är kompetens och lämplighet som avgör om man kommer upp sig i hierarkin utan snarare förmågan att underkasta sig partilinjen, ibland mot allt sunt förnuft. Men det gäller bara att bita ihop och spela med. I morgon är det man själv som svingar partipiskan och snart är det dags att skörda frukterna av att ha spelat med.

Nej, inte är det konstigare att GP utnyttjar systemet än att andra politiker gör det. Politiker är ju människor de också. Och, för att travestera George Orwell: människor är alla jämlika. Det är bara det att vissa människor är mera jämlika än andra....

Låt oss skriva en sexnovell!

Jag satt just och sökte på Bloggportalen vilka termer som var mest frekventa bland sökningarna. De var följande:

1. sexnovell
2. sexblogg
3. sex
4. swingers
5. blondinbella
6. emilias mamma
7. carolina gynning
8. ken ring

För att optimera sitt bloggresultat så borde man alltså skriva ett inlägg där dessa termer förekommer både i etiketterna och den löpande texten. Ja, varför inte?
Att sex säljer är ju ingen nyhet. Men att läsa sexnovell skulle vara så populärt? Har folk slutat att kolla på sexfilmer? Ska vi se detta som en intellektuell utveckling - att man nu hellre läser om det? Allra trevligast är väl ändå att göra det.

Låt oss alltså lägga ut en sexnovell. Då blir det i realiteten en sexblogg. Med massor av sex och åter sex. Kanske ska även några swingers medverka i handlingen? Ni vet, såna som tycker att omväxling förnöjer.

Vem är då blondinbella? Enligt presentationen en "Driven och målmedveten tjej som går i 2:an på Jensen N. Bor i innerstaden..." Trevligt! Hon måste ju vara med i handlingen på något sätt när vi nu skriver denna sexnovell. Carolina Gynning (ni vet hon med allt i huvudet) är ju självskriven i sammanhanget och Ken Ring hade jag aldrig hört talas om förrän nu. Men OK, låt Ken vara med i orgien också. Nu jädrar i min låda ska det bli en sexnovell som heter duga. Givetvis ska den även innehålla inslag av våld. Sex och våld säljer, särskilt i kombination. Kolla bara kvällstidningarnas löpsedlar.

Så har ytterligare tio minuter av dagen gått åt till att fabricera detta totalt innehållslösa inlägg. Nu är det dags att lämna bloggandet och göra lite nytta!

Ska folk på landet åka häst och vagn?

Klimatberedningen föreslår ytterligare höjning av bensinskatten, skriver Aftonbladet. Ja, säkert kan detta få någon i tätorterna att ställa bilen och i stället åka kommunalt. Det är också väldigt lätt för politiker som bor i innerstan och har bekvämt gång- och taxiavstånd till Café Opera att medverka till beslut som detta. Den som bor i norrländsk glesbygd och kanske pendlar tjugo mil eller mer per dag till sitt arbete har nog svårare att inse fördelarna med förslaget.
Vilka alternativ finns för glesbygdsbor när kollektivtrafik saknas? Samåkning? Ja, om det är möjligt görs detta säkert redan idag för att kapa kostnader. Men oftast är bilen en förutsättning för att kunna ta sig till jobbet.

Det fanns en idyllisk tid när folk färdades med häst och vagn och små lokala järnvägar sammanband många mindre orter. Man handlade sina varor i en liten lokal lanthandel som fanns i varje by och dit kunde man antingen cykla eller åka spark på vintern. Ja, man kan tycka att det verkar riktigt rofyllt och stressfritt. Men idag ser verkligheten annorlunda ut. Infrastrukturen byggdes upp baserad på landsvägstransporter och billig olja. De små smalspåriga lokalbanorna lades ner. Det fanns inte längre kundunderlag för den lokala lanthandeln och ingen kunde längre försörja sig på ett litet hemman med ett par kor och någon åkerlapp. Alla måste in till centralorten! Vi flytt int! var en stolt paroll bland många som kämpade emot in i det sista. Men förgäves.

Vad tycker politikerna? Behöver vi egentligen landsbygden? Ja, ibland undrar man. Visst är klimathotet en viktig fråga. Men löser vi problemet med hjälp av ekonomiska incitament? De välbeställda kan lugnt fortsätta att åka bil även om de förstås knorrar. Men de har ju råd. För många som lever under små ekonomiska omständigheter kan alltför stora bensinskattehöjningar bli strået som knäcker kamelens rygg. Det är problemet med alla typer av ekonomiska påtryckningsmedel: det drabbar alltid de svaga i samhället.

Vad är då alternativet för glesbygdsborna? Ökade bilavdrag på landsbygden? Jaha, och hur löser det klimatproblemet? Dessutom måste ju ändå pengarna läggas ut. Differentierade bensinpriser och skattesatser för bilar så att det blir billigare att använda bilen i glesbygd? Det vore en idé men vem vågar föreslå det och hur skulle en sådan reform administreras? Förbättrade kommunikationer i glesbygden? Är det realistiskt att tro att detta går att genomföra till rimliga kostnader så att alla ställa sina bilar hemma?

Nej, alla kan inte sitta hemma i sin stuga och jobba via bredband. Några måste ta sig tjugo mil till jobbet på pappersbruket. Ja, men flytta då om det är så svårt! menar politikerna.
Jag undrar i mitt stilla sinne om arkitekterna bakom detta förslag gjort någon konsekvensanalys av skattehöjningen. Eller är detta ett logiskt led i utarmningen av landsbygden? Är tanken att den svenska glesbygden framledes ska befolkas av tyska fritidsboende som jagar svenskt vilt och plockar med sig varningsskyltarna för älg hem till Hamburg och Frankfurt för att få nya bord till gillestugan? Lägg därtill att Arbetsförmedlingen i allt högre grad jagar sina arbetssökande med blåslampa och ställer krav på att flytta dit jobben finns. Vore det inte enklare att ge arbetslösa i glesbygd en medborgarlön som kompensation för att de stannar kvar i sin hembygd och hjälper till att hålla landskapet öppet och infrastrukturen igång? Eventuellt med en maxkvot för bilkörning för att medverka till en bättre miljö.

Ja, inte är det någon enkel fråga. Men en chockhöjd bensinskatt är definitivt fel väg att gå.

Samarbeta med piraterna!

DN berättar att fyra personer bakom fildelningssajten Pirate Bay åtalats. Åklagaren skriver i åtalet att sajten The Pirate Bay finansieras av reklamintäkter. "Härigenom sker ett kommersiellt utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer" skriver åklagaren enlig DN.
Är det någon som tror annat än att det är musikindustrin som i eget intresse driver denna fråga? Artisterna själva får ju på detta sätt extra marknadsföring av sina alster. Under åren har även upphovsrättsorganisationer bedrivit häxjakt mot s k ”bootlegs”, d v s otillåtna utgåvor av livematerial och outgivet material. Detta har i själva verket givit artisterna ökad exponering och många artister är positiva till bootlegs. När Rolling Stones var i fejd med sitt skivbolag Decca så hjälpte man till och med en bootlegger att plugga in sin bandare i PA-anläggningen så att ljudet på liveinspelningen skulle bli så bra som möjligt.

Ett annat fenomen var piratradio från öppna havet. Under 1960-talet tillkom en mängd s k piratradiostationer som sände från fartyg och fasta installationer på internationellt vatten. Särskilt utanför den engelska kusten blev detta vanligt. BBC var infamt påpassade av musikerförbundet och upphovsrättsorganisationerna och hade väldigt lite ”needle time” till sitt förfogande. De var oftast hänvisade till att spela levande musik och för att få ut sina artister i etern så köpte de stora skivbolagen reklamkvartar på Radio Luxembourg som på kvällarna sände på engelska. Trots dålig hörbarhet i England blev programmen enormt populära och var en viktig bit i marknadsföringen av bolagens artister.

Så kom då piraterna. Radio Caroline och många andra började pumpa ut musik dygnet runt i etern från sina sändarfartyg utanför tremilsgränsen. Detta var ”the Swinging Sixties” och precis som Carnaby Street, Beatles och minikjolar så gick det hem hos ungdomarna. För att inte tala om hur skivförsäljningen ökade! Trots att piraterna av etablissemanget betraktades som skrupelfria banditer vars enda intresse var att tjäna pengar genom att utplundra artister och stjäla deras verk (jodå, argumenten fanns redan då!) så var skivbolagen mycket angelägna om att deras plattor skulle spelas i etern och såg hela tiden till att förse stationerna med alla sina nya utgåvor samt att smörja deras diskjockeys på bästa sätt. Vissa – men inte alla – av dessa stationer hade gjort upp med de brittiska upphovsrättsorganisationerna och betalade alltså för den musik de spelade.

Genom piratradion kom många nya artister fram och blev stora namn. Det var inte bara de stora bolagens skivor som spelades utan även många independent-etiketter. Den 15 augusti 1967 trädde den engelska piratradiolagen i kraft och 60-talets guldålder för radiopiraterna var över. Men de hade lämnat ett vacuum efter sig. Publiken hade vant sig vid att få musik dygnet runt när helst de ville. BBC såg sig nödsakade att starta en egen popkanal och engagerade många av de gamla piratradiomedarbetarna för att så att säga få folk som kunde hantverket. Så småningom fick England även legal landbaserad kommersiell radio. I Sverige fick vi Melodiradion som en direkt konsekvens av Radio Nords sändningar från m/s Bon Jour ute i Östersjön.

Nu är det ett nytt sekel och ett nytt forum för överföring av musik men argumenten är fortfarande de samma. Piraterna utplundrar seriösa artister och konstnärer och stjäl deras verk. Men i själva verket så är det de stora skivbolagen som är oroliga för minskade intäkter. Man lever fortfarande kvar i en tid när skivor ska säljas fysiskt, gärna över disk. Dessa kolosser på lerfötter har inte kunnat anpassa sig till en ny tid med nya vägar att sprida musik.
”Home taping is killing music” brukade det stå på skivpåsarna på 70-talet. Då var kassettbandspelarna det stora hotet. Vad blev då resultatet av att musikentusiaster spelade in musik från radion och bytte band med varandra? Jo, allt flera musikkonsumenter fick upp ögonen för nya artister och ny musik och köpte mera skivor!

Kort sagt: hela denna process är dödfödd. Sluta bråka! Använd i stället den resurs som fildelning erbjuder på ett konstruktivt sätt. Acceptera att konsumenterna tröttnat på att betala över 200 kronor för en CD när de kanske bara vill ha enstaka spår. Sälj låtarna styckvis via nätet och erbjud bonusmaterial gratis för nerladdning (liveinslag, outgivet material, promosnuttar etc.) Fildelningssajter är ett klassiskt exempel på ”viral marketing” och här har även artister och hemmapulare utan större resurser möjlighet att tävla på lika villkor.
Och ni som vill ha gamla hederliga vinylskivor: titta in på www.rock.x.se Bland annat...