Ibland saknar man ord

Varför?

Om mediernas tuttifiering

Idag är det visserligen tisdag men det blev ändå så att jag kom ut på skogspromenad med Åsa och Cosmo. Och innan jag glömmer bort det så ska jag bara nämna att vår tervuerenvän hade blivit uppflyttad från ”apell”, vilket är en bruksklass, till vad som kallas ”lägre klass”. Uppflyttad till en lägre klass?!? Ja, fråga mig inte varför men så är det tydligen. Sedan kan vovven även bli uppflyttad från en lägre klass till en högre klass. Skönt att ordningen är återställd! Och så finns det även lydnadsklasser förutom bruksklasserna.

Idag har Telia lovat att komma för att assistera med installation av digital-TV och modembyte. Så därför blev morgonpromenaden något tidig. Det gäller ju att hålla sig inne när Telia har vägarna förbi. Risken finns annars ju att jag missar något i det digra TV-utbudet.

Naturligtvis kom vi in på mediernas innehåll under vår skogspromenad. Vad är det som gör att alla dessa såpor blivit så populära? Är svenska folket en samling nollställda mähän som låter sig matas med vad som helst utan att reagera? Eller är detta verkligen underhållning? Någonting måste ju finnas i det eftersom det tydligen säljer. Eftersom jag slutade följa såpor någonstans under Dallas / Falcon Crest-perioden så är jag knappast den rätte att ha åsikter i frågan. Åsa framkastade teorin att det mycket handlar om att nå fram till barn och ungdomar och på detta sätt engagera hela familjen. Ja, kanske drömmer många förhoppningsfulla tjejer idag om att bli en ny Carolina Gynning eller Linda Rosing. Varför heter förresten så många såpastjärnor något med ”ing” på slutet? Betecknar denna ändelse ”ingenting” och ska detta därmed vara någon sorts varudeklaration? Vem vet? Nåja, snart kan jag själv ta del av det digra utbudet. Det är inte utan att TV-abstinensen börjar göra sig påmind efter alla dessa år av andra aktiviteter än TV-tittande.

Tidigare gick debattens vågor höga om ”snuttifiering” i medierna. Många hävdade att ämnen avhandlades alltför ytligt på bekostnad av djupa, ingående, undersökande program. Idag kan vi med fog tala om ”tuttifiering”. När kvällspressen tar till de största versalerna och öser på bra med trycksvärta på löpsedlarna, vad tror ni har hänt? Råder kravaller i Stockholm? Har krig brutit ut? Bensinransonering? Nej, det är värre än så. Linda Rosings tuttar har spruckit!

Ack, arma människa! Hur ska hon kunna gå vidare? Nationen engageras djupt i detta tragiska människoöde. Ja, detta är förstås en nyhetsvärdering baserat på vad som säljer. Human interest. Kanske är vi mätta på hedersmord, gatubarn i Brasilien, etnisk rensning och omskärelse av kvinnor. Behöver mera greppbara, jordnära ämnen för att engagera oss. Och kan man tänka sig något mera greppbart än Linda Rosings tuttar?

Snuttifiering, tuttifiering. En tredje variant skulle kunna vara mediernas ”pruttifiering”. Jodå, jag minns nog Mr Methane som teamet Stenbeck / Aschberg lyckats gräva fram någonstans. En engelsman klädd i grön sparkdräkt (Fylking har en skär!). Denne Mr Methane hade som specialitet att med hjälp av utströmmande gaser (s k pruttar) åstadkomma de mest fantastiska melodier och höjdpunkten var tydligen när han med hjälp av en extra kraftig utblåsning sköt iväg en kaskad av talk från sin byxbak. Är detta inte underhållning av hög klass så säg!

Hoppas Telia kommer snart så att jag åter kan träda in i TV:s underbara värld. Undrar just vilken typ av ”fiering” som gäller just för tillfället?

Med Åsa i skogen

Därmed har vi varit ute på torsdagspromenaden igen. Jag, Åsa och Cosmo. Ona är för tillfället hos sin förra familj och hälsar på men promenader blir det ändå. Man kan nog lugnt säga att Åsa och Cosmo har en välgörande inverkan på självdisciplinen. Varje måndag och torsdag klockan sju träffas vi i ur och skur vid korsvägen för en uppfriskande långpromenad med vovvarna. Samt inte minst diskussioner om allt mellan himmel och jord. Vi avhandlar de mest skiftande ämnen från böcker och hunddressyr till Carolina Gynnings insatser som programledare. Som Åsa uttryckte saken när hon fick höra titeln på det kommande programmet ”I huvudet på Gynning": Va?!? Ska det bli svart i rutan....
Själv har jag avhållit mig från TV ganska länge men nu ska det bli ändring på det. Jag kunde inte motstå Telias locktoner som gör allt för att behålla mig som kund på en konkurrensutsatt marknad. De brukar med jämna mellanrum höra av sig för att fråga om de kan få skicka en liten gåva som tack för att jag fortsätter att bidraga till att betala deras astronomiska direktörslöner. Ja, så uttrycker de sig väl kanske inte direkt.... Senast skickade de en värdecheck på Ticnet om jag skulle vilja gå på teater eller konsert. Men denna gång så slog de på stort och erbjöd ett gratis årsabonnemang på ett digitalpaket, med nytt modem och digitalbox samt en massa olika kanaler. Ja, tänkte jag, varför inte? I och med att det analoga sändarnätet släcktes ner så blev det verkligen svart i rutan hos mig (oberoende av Gynning) och det var faktiskt en förlust som jag kunde leva med. Jag hade ändå tittat rätt sparsamt på TV de senaste åren så jag har väl vant mig vid ett liv utanför TV-soffan. Men nu kanske det blir en nystart. Kanske finns det något intressant att upptäcka bland alla såpor. Om inte annat någon njutbar film ibland. Förmodligen kommer det som förut mest att bli nyheter och dokumentärer som fångar mitt intresse. Jag har i alla fall kommit så långt att jag skaffat en ny TV då min gamla Bang & Olufsen fått gå i pension med ålderns rätt efter lång och trogen tjänst. Dessutom passade inte anslutningen till digitalboxen. Nu gäller det bara att koppla ihop tåtarna och få det att fungera. Helst ska även bredbandet fungera samtidigt. Men Telia har tänkt även på detta, må ni tro. De var riktigt oroliga över att jag inte börjat titta än. Kanske sitter de och övervakar sina abonnenter i det stora Teliahuset och kollar om man använder utrustningen, eller – hemska tanke – rent av registrerar vad jag tittar på. För att kunna sy ihop ett så attraktivt erbjudande som möjligt till nästa år när det är dags för stora charmoffensiven igen för att få mig att skriva på för ännu ett år. Nå, Telia hade minsann en lösning på alla eventuella problem som kunde ha uppstått. Vi skickar en tekniker som ser till att allt fungerar som det ska så att du kommer igång. Till det facila priset av 295 kronor, resekostnader och material inkluderat. Ja, tänkte jag, toppen! Jag är av den åsikten att teknik är något för tekniker så jag använder gärna min tid till andra saker. Kan någon se till att allt fungerar som det ska så att jag bara behöver knäppa på och börja zappa så är lyckan fullständig. Huruvida teknikern även kan få ordning i huvudet på Gynning återstår att se.
Snart har jag och Åsa mera att prata om varje måndags- och torsdagsmorgon. Då har även jag sett en massa TV-program och är laddad med nya diskussionsämnen. Fast jag undrar om inte Carolina får klara sig utan mig.
I början av inlägget ser vi Åsa och Cosmo – en mycket väldresserad tervueren som i höstas blev uppflyttad till en dressyrklass som Åsa berättade om för mindre än en timma sedan och lika förb-t har jag redan glömt vad den hette. Men att Cosmo är en mycket väldresserad vovve kan jag intyga. Just nu är det ålning medelst hasning (eller vad det nu heter när det gäller hundar) som de båda tränar. Ja, alltså, det är Cosmo som ålar och hasar och Åsa som dirigerar.
Av någon anledning så tvivlar jag på att det är någon större idé att ta med Ona på en dressyrkurs. Hon skulle förmodligen undergräva moralen bland de andra hundarna och starta ett uppror mot vad hon upplever som konstiga idéer. Nej, ska man få en pyrenée att göra något som man vill så gäller det att först övertyga den om att det man vill den ska göra är vettigt. Lyckas man med det så sitter det direkt, efter att hunden fått överväga saken. Verkar det för tråkigt eller meningslöst så struntar den i det och gör något roligare.
Därmed över till morgonkaffet.