Ibland är sömnen inte långt borta

Borta? Jag? Nejdå, jag bara gick ut ett tag. Gick ut i den härliga våren och det var så behagligt att jag dröjde mig kvar där ett tag. Men nu är ordningen återställd och jag är åter på plats framför tangentbordet.

Jag har väldigt svårt att åka förbi en loppis utan att stanna och rota bland ”fynden”. Hittar jag inget annat så brukar det alltid bli en trave böcker. I en av de senaste loppisbokkassarna så fick jag med en bok som jag började läsa för länge sedan men tyckte den var så erbarmligt tråkig så att jag gav upp projektet. Förmodligen hamnade boken åter på någon loppis. Jag ska tillägga att jag givit den aktuelle författaren flera chanser. Ingen ska säga att jag är den som förkastar något som jag inte prövat. Naturligtvis ska även den undermåligaste författare få sin ärliga och rättmätiga chans.

Man skulle kunna tro att denna bok är ett verk av kulturarbetarna bakom Alkoholisternas Riksförbund (såg förresten just att denna blogg inte finns längre. Bortcensurerad eller bortsupen?) Ett litet utdrag:
”Ja, men man får ju stå för följderna... säger man högt och tydligt: Jag älskar sprit! Då faller ovillkorligen en stor Steinway-flygel ner i skallen på en... det är oundvikligen så... så säjer man högt och offentligt: Jag älskar sprit! Då ligger man där... platt som ett frimärke under klaviaturen."

Författaren konstaterar att det regnar pianon över detta land och att folk rusar runt med helpavor och slåss mot nerfallande pianon under det att de vrålar: Jag älskar sprit! Vi läser vidare: ”Sprit... o heliga ande av potatisens innersta mörker, kliv ut och slåss mot dom nerfallande flyglarna.. åh, pianon, pianon! Häll sprit i mej från alla håll, tryck mej full av sprit, jag vill bli fullare fullare oerhört fullast av alla fyllon i denna fulla packade värld, jag vill vara oslagbart fullast i hela universum... jag vill vara så full att renhållningen pajar ihop... jag vill vara så oerhört pantad att alla bara ger upp och står och glor på mej... så full vill jag vara att hela IOGT får hicka... ja, jag vill tamme fan vara så full att jag blir general!"

Som sagt, jag har ärligt försökt att ge författaren en chans. Detta var ju trots allt bara hans andra alster. Men jag måste säga att jag fortfarande, efter att ha plöjt igenom en stor del av hans senare produktion, inte begriper hans litterära storhet. What’s all the fuss about? Jag måste ha missat något. Eller är kanske citaten ovan någon minsta gemensamma nämnare för den svenska folksjälen? Är det den alkoholromantiska framtoningen som skapat framgången?

Tusan vet. Men ett är säkert: bokens titel är välfunnen. Jag upplever den som ett riktigt sömnpiller. Frågan är om jag ska lyckas ta mig igenom Sömnen denna gång....

Läs även andra bloggares åsikter om sprit, fylla, alkohol, litteratur