http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1706107.ab
Ja, visst kan det ta tid att växa ihop med en omplacerad hund, precis som det kan ta tid att växa ihop med en ny partner som bär på negativa erfarenheter och har haft det svårt på olika sätt. Men lönen är definitivt mödan värd. Själv har jag en omplacerad pyrenéertik som är mycket dominant till sin natur men världens underbaraste kompis. Rasen i sig har en mycket stark egen vilja och det är oftast inte fråga om dressyr utan mera om förhandlingstaktik. Knappast någon ras för den som vill ha blind lydnad av sin hund. Men det ligger nog något i ordspråket "sådan herre sådan hund". Är man själv frihetsälskande och van att gå okonventionella vägar så kommer man bra överens med dessa lurviga snöbjörnar. Och ja, man bör nog vara beredd på en hel del håravfall också...
Omplacering är definitivt något att tänka på för den som både vill ha en trogen vän och hjälpa en hund till ett bättre liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Trevligt att det gått väl med din "lilla" omplaceringshund. Själv har jag en blandning av dansk/svensk gårdshund och jack russell som fick kuska runt i 9 olika familjer innan han kom till mig. Tog sin lilla tid att vinna hans tillit, men som du skriver, det är mödan värt. Nu är han min egna lilla bebis som följer mig i vått och torrt. Omplacering ÄR bra, om de som tar hand om hunden är medvetna om att det kan vara mycket jobb med hunden. Jag och Chico önskar dig och din "lilla" dam all lycka. //Mattias
Tog över en golden hanne på 3 år för snart 3 år sen. Han är väldens goaste och har anpassat sig jättebra till oss. Men det gäller ju bara att ha lite tålamod i början! Det passade oss inte att köpa valp, utan omplaceringen var det bästa alternativet för oss. Vår goa kille förljer med oss överallt!!
Skicka en kommentar