Hur skriver man egentligen en countrylåt? Ja, det gäller att fånga romantiken hos de oändliga vidderna. Det ska handla om saknad. Ensamhet. Uppgivenhet. Hopplöshet. Och med ett stänk av cowboy-nostalgi. Fixar man det så har man en vinnare. Så då kör vi!
Jag tror jag börjar med ett talat intro. Det går alltid hem. Lyssnaren ska få en vision av att det är en ärrad präriens son med hatten tillbakaskjuten i pannan som talar. Gärna med ett röstläge i stil med Pappa Ben Cartwright. Så här kan vi till exempel börja:
”I used to be a poor lonesome cowboy, riding all by myself. But that was before that fateful day. The day that I lost my saddle.”
OK. Nu har vi satt standarden och skapat förutsättningarna för den historia som ska berättas. Ett kort gitarrintro och sedan drar vi igång själva låten som kan gå ungefär så här:
” Where is my saddle / Tell me where can it be / I want my saddle / Please bring it home to me-ee-e-e-e / I want my saddle / Oh Lord, can’t you see / I want my saddle / God bring it back to me.”
Ja, vi kör väl vidare med en vers till nu när budskapet står klart.
Where is my saddle / I’m feeling lonely and blue / I’ve lost my saddle / My horse found somebody new / -uh huh uh huh / Give me my saddle / Or I’ll break down and cry / I need my saddle / Oh lawdy, why oh why
Efter två verser så kan det vara lämpligt med ett stick. Det kallas så därför att det sticker ut från resten av låten och kan till och med gå i ett annat tempo. Så här kanske:
It was the best damn saddle that a man could ever think of calling his o-own / And my horse, yeah well, he liked it, too, but now it seems that the bird has flo-own
Och så klämmer vi i med en vers till:
Where is my saddle / I hope they’re treating you well / My one and only saddle / I scream and cry and I ye-ell / -uh huh uh huh / Bring back my saddle / I need it desperately-y-y-y-y / My beautiful saddle / I wonder where can you be.
Ett gitarrsolo måste vi ju ha med. Här kan vi lägga in det. Gärna något klatschigt med en massa guitar pickin’. Synd bara att jag inte kan spela gitarr (än)....
Så är det dags för den stora slutklämmen. Nu ska konklusionen av allt uppdämt elände manifesteras i en enda vers. Det kräver sin man. Nu måste vi verkligen fatta hur hemskt huvudpersonen upplever sin situation och att inga whiskymängder i världen kan dämpa hans ångest. Ja, det är förstås en han. Hade det handlat om en cowgirl så hade det varit saknaden efter mannen som varit temat i sången. Alltså:
Where is my saddle / Will I see you again? / I’m missin’ my saddle / Am I hoping in va-ain / oh huh oh huh / Without my saddle / My heart is left with a scar / I might just as we-ell / go out and get me a car.
Sedan är det bara att ange © RonnyBGoode 2008 och vänta på det stora genombrottet. Ja, och det är viktigt att låten är på engelska. Vem har någonsin hört Bröderna Cartwright tala svenska....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar