Då jag i olika sammanhang framhållit fördelarna med en egen bloggdomän så måste jag givetvis själv föregå med gott exempel. Så från och med nu så hittar ni undertecknad på http://www.ronnybgoode.se/ och det är fint om ni som har länkat till min "blogspot" kan ändra era länkar vid tillfälle.
Så gäller det att hitta passande musik dagen till ära. Vad sägs om gamle teenbeat-hjälten Buzz Clifford och uppföljaren till hans hit "Baby sitting boogie"? En låt som heter "Moving day" och som delgetts allmänheten via YouTube och Gusselby Records, en blogg som kan varmt rekommenderas för alla er som är intresserad av gammal pop, rock och vinyl.
Visar inlägg med etikett musik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett musik. Visa alla inlägg
söndag, maj 04, 2008
tisdag, april 08, 2008
Vi hälsar på hos Mickes CD & Vinyl
Detta inlägg anknyter i hög grad till serien ”Du kan också tjäna pengar på din blogg”. Som företagare kan du mycket väl använda bloggmediet för att tjäna pengar genom att du använder bloggen för att antingen dra besökare till din hemsida eller din fysiska butik. Micke driver sedan cirka 12 år skivaffär vid Hornstull, Stockholm. I affären kan man hitta alla möjliga sorters musik även om Micke själv naturligtvis har sina favoriter:
- Första favoriterna var utan tvekan Beatles, berättar Micke. Sommaren -64 vid nio års ålder så smällde det till. Stones, Animals, Hep Stars, Tages, Kinks osv kom alldeles efter i kölvattnet. I dag så lyssnar jag nästan uteslutande på vokal musik från sexti-talet, vilket inte alls betyder att jag kommer att göra det om tre månader...
Micke har själv varit skivsamlare sedan han var femton år. Men han medger att det finns vissa risker med att själv samla när man driver en skivaffär och blir exponerad för så otroligt många skivor inom olika kategorier. Därför han nödgats begränsa sitt samlarintresse till ett fåtal artister.
- De jag samlar på är artister så udda så att många aldrig har hört talas om dom. Vad sägs om Chet Atkins, en amerikansk countrygitarrist av vilken jag har omkring 150 lp-skivor och en drös cd? Eller PJ Proby, amerikansk skönsjungande rock 'n rollare? Av denne okände gigant så innehar jag...ja vad jag vet så är det bara 2 singlar av hela hans utgivning under 50 år som jag saknar.
Micke, som själv är gitarrist, fick för övrigt spela med sin idol P J Proby när denne besökte Stockholm. Hur kom då Micke så småningom ut på webben?
- Jag kommer inte ens ihåg när jag startade hemsidan. Tanken var nog att vi skulle sälja skivor på nätet, något som jag tämligen omgående fann väldigt ocharmigt och tidskrävande. Jag har butik för att jag vill umgås med folk, inte för att bli rik.
Nästa steg blev den egna bloggen och Micke berättar sålunda om dess tillkomst:
- Min högra hand vid starten - Mia - var även den som initierade alltihopa.Av någon anledning så såg hon mig som ett ämne till att bli en bloggare, och startade upp det hela utan att överhuvudtaget fråga mig. Simsalabim så var den bara där, min egen blogg!Det som var svårast i början var det faktum att jag i stort sett inte har skrivit en rad sen jag gick ut plugget för...33 år sen!!! Men, åsikter och tankar har jag alltid haft och gett utlopp för verbalt, så efter en viss inledningsfrossa så kändes det snabbt väldigt hemtamt. Faktum är att det knappt är nånting av det som jag har skrivit som jag skäms för när jag går tillbaks och läser gamla krönikor.Snarast så känner jag en viss stolthet över det mod och den brist på rädsla inför uppgiften som jag visar upp. Visst, jag är bättre idag på meningsuppbyggnad och upprepar mig mindre än vad jag gjorde då, å andra sidan så hade jag en uppsjö av goda historier att berätta! En uppsjö som långsamt börjar sina, och det är då som krönikören sätts på prov...Hur bra är han egentligen? Bloggen, den har jag haft i ungefär ett och ett halvt år. En längre paus dök dock upp efter ungefär åtta månader, så ihop-plussat så är det nog inte fråga om mer än lite drygt ett år som jag har bloggat.
Ett ständigt återkommande inslag i Mickes blogg från skivbutiken är recensioner av vinylskivor från olika perioder, främst 60-tal. Här får vi inte bara en varudeklaration utan högst personliga upplevelser av skivorna. Har då detta påverkat försäljningen i någon mån?
- Nja, jag har väl inte märkt någon större ökning av försäljningen på grund av bloggen. Självklart så sitter det inte i vägen ur reklamsynvinkel och visst har jag fått en och annan ny kund - jättekul!!! - men det är ju i så fall väldigt dåligt prioriterad tid och energi om det är reklam som jag suktar efter...Jag ser det som en positiv dynamisk bieffekt...Skivor som recenseras blir efterfrågade, ja, men det är sällan som jag har någon större kvantitet av dom inne, tyvärr.
Mickes närmaste planer för att utveckla bloggen är att lägga pengar på reklam så att antalet besökare ökar. I dagsläget så har han c:a 260 unika besökare per dag. Det anser han vara godkänt då han hittills inte aktivt marknadsfört bloggen på något sätt. En annan sak som han vill utveckla är att få fler artister som blir omskrivna att höra av sig och kommentera. Ett par har hört av sig och varit väldigt tacksamma för den nyvunna uppmärksamhet de fått, även om problem kan uppstå när recensionerna är mera kritiska än euforiska.
Att blogga tar förstås tid, vilket många av oss insett:
- Den tid jag lägger ner är alldeles för stor. Den senaste perioden så har jag kommit upp i tre timmar om dan, och det är inte acceptabelt, för då blir det obönhörligen att andra saker blir lidande. När jag började skära ner på sovandet för att hinna med mer så insåg jag att jag var ute på en gren som långsamt men säkert började knaka. Därför så ska jag inom kort sätta upp ett schema där jag avsätter typ en och en halv timme per dag åt bloggandet, och är jag inte klar för dan då så blir det inget den dagen. Frisk luft och motion kan man inte blogga bort! Livet är en blandning av allt som är roligt, annars kantrar båten...
Som avslutning så vill Micke bara säga att alla som är nyfikna på bloggen, som för närvarande behandlar svensk musik från företrädelsevis 60- och 70-talet, är mer än välkomna dit. Här finns goda möjligheter att upptäcka nya favoriter eller till och med återupptäcka skivor som fallit i glömska.
- Första favoriterna var utan tvekan Beatles, berättar Micke. Sommaren -64 vid nio års ålder så smällde det till. Stones, Animals, Hep Stars, Tages, Kinks osv kom alldeles efter i kölvattnet. I dag så lyssnar jag nästan uteslutande på vokal musik från sexti-talet, vilket inte alls betyder att jag kommer att göra det om tre månader...
Micke har själv varit skivsamlare sedan han var femton år. Men han medger att det finns vissa risker med att själv samla när man driver en skivaffär och blir exponerad för så otroligt många skivor inom olika kategorier. Därför han nödgats begränsa sitt samlarintresse till ett fåtal artister.
- De jag samlar på är artister så udda så att många aldrig har hört talas om dom. Vad sägs om Chet Atkins, en amerikansk countrygitarrist av vilken jag har omkring 150 lp-skivor och en drös cd? Eller PJ Proby, amerikansk skönsjungande rock 'n rollare? Av denne okände gigant så innehar jag...ja vad jag vet så är det bara 2 singlar av hela hans utgivning under 50 år som jag saknar.
Micke, som själv är gitarrist, fick för övrigt spela med sin idol P J Proby när denne besökte Stockholm. Hur kom då Micke så småningom ut på webben?
- Jag kommer inte ens ihåg när jag startade hemsidan. Tanken var nog att vi skulle sälja skivor på nätet, något som jag tämligen omgående fann väldigt ocharmigt och tidskrävande. Jag har butik för att jag vill umgås med folk, inte för att bli rik.
Nästa steg blev den egna bloggen och Micke berättar sålunda om dess tillkomst:
- Min högra hand vid starten - Mia - var även den som initierade alltihopa.Av någon anledning så såg hon mig som ett ämne till att bli en bloggare, och startade upp det hela utan att överhuvudtaget fråga mig. Simsalabim så var den bara där, min egen blogg!Det som var svårast i början var det faktum att jag i stort sett inte har skrivit en rad sen jag gick ut plugget för...33 år sen!!! Men, åsikter och tankar har jag alltid haft och gett utlopp för verbalt, så efter en viss inledningsfrossa så kändes det snabbt väldigt hemtamt. Faktum är att det knappt är nånting av det som jag har skrivit som jag skäms för när jag går tillbaks och läser gamla krönikor.Snarast så känner jag en viss stolthet över det mod och den brist på rädsla inför uppgiften som jag visar upp. Visst, jag är bättre idag på meningsuppbyggnad och upprepar mig mindre än vad jag gjorde då, å andra sidan så hade jag en uppsjö av goda historier att berätta! En uppsjö som långsamt börjar sina, och det är då som krönikören sätts på prov...Hur bra är han egentligen? Bloggen, den har jag haft i ungefär ett och ett halvt år. En längre paus dök dock upp efter ungefär åtta månader, så ihop-plussat så är det nog inte fråga om mer än lite drygt ett år som jag har bloggat.
Ett ständigt återkommande inslag i Mickes blogg från skivbutiken är recensioner av vinylskivor från olika perioder, främst 60-tal. Här får vi inte bara en varudeklaration utan högst personliga upplevelser av skivorna. Har då detta påverkat försäljningen i någon mån?
- Nja, jag har väl inte märkt någon större ökning av försäljningen på grund av bloggen. Självklart så sitter det inte i vägen ur reklamsynvinkel och visst har jag fått en och annan ny kund - jättekul!!! - men det är ju i så fall väldigt dåligt prioriterad tid och energi om det är reklam som jag suktar efter...Jag ser det som en positiv dynamisk bieffekt...Skivor som recenseras blir efterfrågade, ja, men det är sällan som jag har någon större kvantitet av dom inne, tyvärr.
Mickes närmaste planer för att utveckla bloggen är att lägga pengar på reklam så att antalet besökare ökar. I dagsläget så har han c:a 260 unika besökare per dag. Det anser han vara godkänt då han hittills inte aktivt marknadsfört bloggen på något sätt. En annan sak som han vill utveckla är att få fler artister som blir omskrivna att höra av sig och kommentera. Ett par har hört av sig och varit väldigt tacksamma för den nyvunna uppmärksamhet de fått, även om problem kan uppstå när recensionerna är mera kritiska än euforiska.
Att blogga tar förstås tid, vilket många av oss insett:
- Den tid jag lägger ner är alldeles för stor. Den senaste perioden så har jag kommit upp i tre timmar om dan, och det är inte acceptabelt, för då blir det obönhörligen att andra saker blir lidande. När jag började skära ner på sovandet för att hinna med mer så insåg jag att jag var ute på en gren som långsamt men säkert började knaka. Därför så ska jag inom kort sätta upp ett schema där jag avsätter typ en och en halv timme per dag åt bloggandet, och är jag inte klar för dan då så blir det inget den dagen. Frisk luft och motion kan man inte blogga bort! Livet är en blandning av allt som är roligt, annars kantrar båten...
Som avslutning så vill Micke bara säga att alla som är nyfikna på bloggen, som för närvarande behandlar svensk musik från företrädelsevis 60- och 70-talet, är mer än välkomna dit. Här finns goda möjligheter att upptäcka nya favoriter eller till och med återupptäcka skivor som fallit i glömska.
fredag, februari 22, 2008
Blowin’ in the wind
Hallå Aftonbladet! Rubriken ”Stormvarning i Sydsverige” på er startsida är länkad till fel artikel. Här är den korrekta länken.
10:15: Nu är ordningen återställd. AB har nu länkat till rätt artikel vilket medförde att mitt blogginlägg inte kommer med. Men jag kommer igen :-)
Ja, nog blåser det så det förslår. SMHI har aviserat storm framåt kvällen i södra Sverige men här på Svartsjölandet verkar vädrets makter ha tjuvstartat. Soptunnorna utanför Vita Huset, modell större och tyngre, hade blåst omkull i morse vilket indikerar en bra bit över styv kuling. Positivt är att förkylningen verkar ge med sig. Kanske har alla baciller blåst bort?
Jag tänker inte skriva ett ord om rixtöntarna i dagens inlägg och hur jag tycker att deras utbud är en förolämpning inte bara mot den mänskliga intelligensen utan även mot god smak och musiken. Nej, jag ska faktiskt puffa lite för min vinyltävling. Du vet väl att du kan vinna valfria vinylskivor till ett värde av 500, 300 eller 200 kronor genom att svara på tre enkla frågor? Klart du ska vara med. Kolla här!
10:15: Nu är ordningen återställd. AB har nu länkat till rätt artikel vilket medförde att mitt blogginlägg inte kommer med. Men jag kommer igen :-)
Ja, nog blåser det så det förslår. SMHI har aviserat storm framåt kvällen i södra Sverige men här på Svartsjölandet verkar vädrets makter ha tjuvstartat. Soptunnorna utanför Vita Huset, modell större och tyngre, hade blåst omkull i morse vilket indikerar en bra bit över styv kuling. Positivt är att förkylningen verkar ge med sig. Kanske har alla baciller blåst bort?
Jag tänker inte skriva ett ord om rixtöntarna i dagens inlägg och hur jag tycker att deras utbud är en förolämpning inte bara mot den mänskliga intelligensen utan även mot god smak och musiken. Nej, jag ska faktiskt puffa lite för min vinyltävling. Du vet väl att du kan vinna valfria vinylskivor till ett värde av 500, 300 eller 200 kronor genom att svara på tre enkla frågor? Klart du ska vara med. Kolla här!
fredag, februari 01, 2008
Samarbeta med piraterna!
DN berättar att fyra personer bakom fildelningssajten Pirate Bay åtalats. Åklagaren skriver i åtalet att sajten The Pirate Bay finansieras av reklamintäkter. "Härigenom sker ett kommersiellt utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer" skriver åklagaren enlig DN.
Är det någon som tror annat än att det är musikindustrin som i eget intresse driver denna fråga? Artisterna själva får ju på detta sätt extra marknadsföring av sina alster. Under åren har även upphovsrättsorganisationer bedrivit häxjakt mot s k ”bootlegs”, d v s otillåtna utgåvor av livematerial och outgivet material. Detta har i själva verket givit artisterna ökad exponering och många artister är positiva till bootlegs. När Rolling Stones var i fejd med sitt skivbolag Decca så hjälpte man till och med en bootlegger att plugga in sin bandare i PA-anläggningen så att ljudet på liveinspelningen skulle bli så bra som möjligt.
Ett annat fenomen var piratradio från öppna havet. Under 1960-talet tillkom en mängd s k piratradiostationer som sände från fartyg och fasta installationer på internationellt vatten. Särskilt utanför den engelska kusten blev detta vanligt. BBC var infamt påpassade av musikerförbundet och upphovsrättsorganisationerna och hade väldigt lite ”needle time” till sitt förfogande. De var oftast hänvisade till att spela levande musik och för att få ut sina artister i etern så köpte de stora skivbolagen reklamkvartar på Radio Luxembourg som på kvällarna sände på engelska. Trots dålig hörbarhet i England blev programmen enormt populära och var en viktig bit i marknadsföringen av bolagens artister.
Så kom då piraterna. Radio Caroline och många andra började pumpa ut musik dygnet runt i etern från sina sändarfartyg utanför tremilsgränsen. Detta var ”the Swinging Sixties” och precis som Carnaby Street, Beatles och minikjolar så gick det hem hos ungdomarna. För att inte tala om hur skivförsäljningen ökade! Trots att piraterna av etablissemanget betraktades som skrupelfria banditer vars enda intresse var att tjäna pengar genom att utplundra artister och stjäla deras verk (jodå, argumenten fanns redan då!) så var skivbolagen mycket angelägna om att deras plattor skulle spelas i etern och såg hela tiden till att förse stationerna med alla sina nya utgåvor samt att smörja deras diskjockeys på bästa sätt. Vissa – men inte alla – av dessa stationer hade gjort upp med de brittiska upphovsrättsorganisationerna och betalade alltså för den musik de spelade.
Genom piratradion kom många nya artister fram och blev stora namn. Det var inte bara de stora bolagens skivor som spelades utan även många independent-etiketter. Den 15 augusti 1967 trädde den engelska piratradiolagen i kraft och 60-talets guldålder för radiopiraterna var över. Men de hade lämnat ett vacuum efter sig. Publiken hade vant sig vid att få musik dygnet runt när helst de ville. BBC såg sig nödsakade att starta en egen popkanal och engagerade många av de gamla piratradiomedarbetarna för att så att säga få folk som kunde hantverket. Så småningom fick England även legal landbaserad kommersiell radio. I Sverige fick vi Melodiradion som en direkt konsekvens av Radio Nords sändningar från m/s Bon Jour ute i Östersjön.
Nu är det ett nytt sekel och ett nytt forum för överföring av musik men argumenten är fortfarande de samma. Piraterna utplundrar seriösa artister och konstnärer och stjäl deras verk. Men i själva verket så är det de stora skivbolagen som är oroliga för minskade intäkter. Man lever fortfarande kvar i en tid när skivor ska säljas fysiskt, gärna över disk. Dessa kolosser på lerfötter har inte kunnat anpassa sig till en ny tid med nya vägar att sprida musik.
”Home taping is killing music” brukade det stå på skivpåsarna på 70-talet. Då var kassettbandspelarna det stora hotet. Vad blev då resultatet av att musikentusiaster spelade in musik från radion och bytte band med varandra? Jo, allt flera musikkonsumenter fick upp ögonen för nya artister och ny musik och köpte mera skivor!
Kort sagt: hela denna process är dödfödd. Sluta bråka! Använd i stället den resurs som fildelning erbjuder på ett konstruktivt sätt. Acceptera att konsumenterna tröttnat på att betala över 200 kronor för en CD när de kanske bara vill ha enstaka spår. Sälj låtarna styckvis via nätet och erbjud bonusmaterial gratis för nerladdning (liveinslag, outgivet material, promosnuttar etc.) Fildelningssajter är ett klassiskt exempel på ”viral marketing” och här har även artister och hemmapulare utan större resurser möjlighet att tävla på lika villkor.
Och ni som vill ha gamla hederliga vinylskivor: titta in på www.rock.x.se Bland annat...
Är det någon som tror annat än att det är musikindustrin som i eget intresse driver denna fråga? Artisterna själva får ju på detta sätt extra marknadsföring av sina alster. Under åren har även upphovsrättsorganisationer bedrivit häxjakt mot s k ”bootlegs”, d v s otillåtna utgåvor av livematerial och outgivet material. Detta har i själva verket givit artisterna ökad exponering och många artister är positiva till bootlegs. När Rolling Stones var i fejd med sitt skivbolag Decca så hjälpte man till och med en bootlegger att plugga in sin bandare i PA-anläggningen så att ljudet på liveinspelningen skulle bli så bra som möjligt.
Ett annat fenomen var piratradio från öppna havet. Under 1960-talet tillkom en mängd s k piratradiostationer som sände från fartyg och fasta installationer på internationellt vatten. Särskilt utanför den engelska kusten blev detta vanligt. BBC var infamt påpassade av musikerförbundet och upphovsrättsorganisationerna och hade väldigt lite ”needle time” till sitt förfogande. De var oftast hänvisade till att spela levande musik och för att få ut sina artister i etern så köpte de stora skivbolagen reklamkvartar på Radio Luxembourg som på kvällarna sände på engelska. Trots dålig hörbarhet i England blev programmen enormt populära och var en viktig bit i marknadsföringen av bolagens artister.
Så kom då piraterna. Radio Caroline och många andra började pumpa ut musik dygnet runt i etern från sina sändarfartyg utanför tremilsgränsen. Detta var ”the Swinging Sixties” och precis som Carnaby Street, Beatles och minikjolar så gick det hem hos ungdomarna. För att inte tala om hur skivförsäljningen ökade! Trots att piraterna av etablissemanget betraktades som skrupelfria banditer vars enda intresse var att tjäna pengar genom att utplundra artister och stjäla deras verk (jodå, argumenten fanns redan då!) så var skivbolagen mycket angelägna om att deras plattor skulle spelas i etern och såg hela tiden till att förse stationerna med alla sina nya utgåvor samt att smörja deras diskjockeys på bästa sätt. Vissa – men inte alla – av dessa stationer hade gjort upp med de brittiska upphovsrättsorganisationerna och betalade alltså för den musik de spelade.
Genom piratradion kom många nya artister fram och blev stora namn. Det var inte bara de stora bolagens skivor som spelades utan även många independent-etiketter. Den 15 augusti 1967 trädde den engelska piratradiolagen i kraft och 60-talets guldålder för radiopiraterna var över. Men de hade lämnat ett vacuum efter sig. Publiken hade vant sig vid att få musik dygnet runt när helst de ville. BBC såg sig nödsakade att starta en egen popkanal och engagerade många av de gamla piratradiomedarbetarna för att så att säga få folk som kunde hantverket. Så småningom fick England även legal landbaserad kommersiell radio. I Sverige fick vi Melodiradion som en direkt konsekvens av Radio Nords sändningar från m/s Bon Jour ute i Östersjön.
Nu är det ett nytt sekel och ett nytt forum för överföring av musik men argumenten är fortfarande de samma. Piraterna utplundrar seriösa artister och konstnärer och stjäl deras verk. Men i själva verket så är det de stora skivbolagen som är oroliga för minskade intäkter. Man lever fortfarande kvar i en tid när skivor ska säljas fysiskt, gärna över disk. Dessa kolosser på lerfötter har inte kunnat anpassa sig till en ny tid med nya vägar att sprida musik.
”Home taping is killing music” brukade det stå på skivpåsarna på 70-talet. Då var kassettbandspelarna det stora hotet. Vad blev då resultatet av att musikentusiaster spelade in musik från radion och bytte band med varandra? Jo, allt flera musikkonsumenter fick upp ögonen för nya artister och ny musik och köpte mera skivor!
Kort sagt: hela denna process är dödfödd. Sluta bråka! Använd i stället den resurs som fildelning erbjuder på ett konstruktivt sätt. Acceptera att konsumenterna tröttnat på att betala över 200 kronor för en CD när de kanske bara vill ha enstaka spår. Sälj låtarna styckvis via nätet och erbjud bonusmaterial gratis för nerladdning (liveinslag, outgivet material, promosnuttar etc.) Fildelningssajter är ett klassiskt exempel på ”viral marketing” och här har även artister och hemmapulare utan större resurser möjlighet att tävla på lika villkor.
Och ni som vill ha gamla hederliga vinylskivor: titta in på www.rock.x.se Bland annat...
onsdag, januari 30, 2008
How to write a country song
Hur skriver man egentligen en countrylåt? Ja, det gäller att fånga romantiken hos de oändliga vidderna. Det ska handla om saknad. Ensamhet. Uppgivenhet. Hopplöshet. Och med ett stänk av cowboy-nostalgi. Fixar man det så har man en vinnare. Så då kör vi!
Jag tror jag börjar med ett talat intro. Det går alltid hem. Lyssnaren ska få en vision av att det är en ärrad präriens son med hatten tillbakaskjuten i pannan som talar. Gärna med ett röstläge i stil med Pappa Ben Cartwright. Så här kan vi till exempel börja:
”I used to be a poor lonesome cowboy, riding all by myself. But that was before that fateful day. The day that I lost my saddle.”
OK. Nu har vi satt standarden och skapat förutsättningarna för den historia som ska berättas. Ett kort gitarrintro och sedan drar vi igång själva låten som kan gå ungefär så här:
” Where is my saddle / Tell me where can it be / I want my saddle / Please bring it home to me-ee-e-e-e / I want my saddle / Oh Lord, can’t you see / I want my saddle / God bring it back to me.”
Ja, vi kör väl vidare med en vers till nu när budskapet står klart.
Where is my saddle / I’m feeling lonely and blue / I’ve lost my saddle / My horse found somebody new / -uh huh uh huh / Give me my saddle / Or I’ll break down and cry / I need my saddle / Oh lawdy, why oh why
Efter två verser så kan det vara lämpligt med ett stick. Det kallas så därför att det sticker ut från resten av låten och kan till och med gå i ett annat tempo. Så här kanske:
It was the best damn saddle that a man could ever think of calling his o-own / And my horse, yeah well, he liked it, too, but now it seems that the bird has flo-own
Och så klämmer vi i med en vers till:
Where is my saddle / I hope they’re treating you well / My one and only saddle / I scream and cry and I ye-ell / -uh huh uh huh / Bring back my saddle / I need it desperately-y-y-y-y / My beautiful saddle / I wonder where can you be.
Ett gitarrsolo måste vi ju ha med. Här kan vi lägga in det. Gärna något klatschigt med en massa guitar pickin’. Synd bara att jag inte kan spela gitarr (än)....
Så är det dags för den stora slutklämmen. Nu ska konklusionen av allt uppdämt elände manifesteras i en enda vers. Det kräver sin man. Nu måste vi verkligen fatta hur hemskt huvudpersonen upplever sin situation och att inga whiskymängder i världen kan dämpa hans ångest. Ja, det är förstås en han. Hade det handlat om en cowgirl så hade det varit saknaden efter mannen som varit temat i sången. Alltså:
Where is my saddle / Will I see you again? / I’m missin’ my saddle / Am I hoping in va-ain / oh huh oh huh / Without my saddle / My heart is left with a scar / I might just as we-ell / go out and get me a car.
Sedan är det bara att ange © RonnyBGoode 2008 och vänta på det stora genombrottet. Ja, och det är viktigt att låten är på engelska. Vem har någonsin hört Bröderna Cartwright tala svenska....
Jag tror jag börjar med ett talat intro. Det går alltid hem. Lyssnaren ska få en vision av att det är en ärrad präriens son med hatten tillbakaskjuten i pannan som talar. Gärna med ett röstläge i stil med Pappa Ben Cartwright. Så här kan vi till exempel börja:
”I used to be a poor lonesome cowboy, riding all by myself. But that was before that fateful day. The day that I lost my saddle.”
OK. Nu har vi satt standarden och skapat förutsättningarna för den historia som ska berättas. Ett kort gitarrintro och sedan drar vi igång själva låten som kan gå ungefär så här:
” Where is my saddle / Tell me where can it be / I want my saddle / Please bring it home to me-ee-e-e-e / I want my saddle / Oh Lord, can’t you see / I want my saddle / God bring it back to me.”
Ja, vi kör väl vidare med en vers till nu när budskapet står klart.
Where is my saddle / I’m feeling lonely and blue / I’ve lost my saddle / My horse found somebody new / -uh huh uh huh / Give me my saddle / Or I’ll break down and cry / I need my saddle / Oh lawdy, why oh why
Efter två verser så kan det vara lämpligt med ett stick. Det kallas så därför att det sticker ut från resten av låten och kan till och med gå i ett annat tempo. Så här kanske:
It was the best damn saddle that a man could ever think of calling his o-own / And my horse, yeah well, he liked it, too, but now it seems that the bird has flo-own
Och så klämmer vi i med en vers till:
Where is my saddle / I hope they’re treating you well / My one and only saddle / I scream and cry and I ye-ell / -uh huh uh huh / Bring back my saddle / I need it desperately-y-y-y-y / My beautiful saddle / I wonder where can you be.
Ett gitarrsolo måste vi ju ha med. Här kan vi lägga in det. Gärna något klatschigt med en massa guitar pickin’. Synd bara att jag inte kan spela gitarr (än)....
Så är det dags för den stora slutklämmen. Nu ska konklusionen av allt uppdämt elände manifesteras i en enda vers. Det kräver sin man. Nu måste vi verkligen fatta hur hemskt huvudpersonen upplever sin situation och att inga whiskymängder i världen kan dämpa hans ångest. Ja, det är förstås en han. Hade det handlat om en cowgirl så hade det varit saknaden efter mannen som varit temat i sången. Alltså:
Where is my saddle / Will I see you again? / I’m missin’ my saddle / Am I hoping in va-ain / oh huh oh huh / Without my saddle / My heart is left with a scar / I might just as we-ell / go out and get me a car.
Sedan är det bara att ange © RonnyBGoode 2008 och vänta på det stora genombrottet. Ja, och det är viktigt att låten är på engelska. Vem har någonsin hört Bröderna Cartwright tala svenska....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
