Tinas skinkor och etermedierna

Internationella kvinnodagen. ”Värdiga vinare av hela tjottaballongen” skriver Martin Söderström på Aftonbladet Nöjesliv. Vinare? Ja, enligt skribenten lär publiken i Let’s dance ha trakterats med en hel del vin för ”att de ska se ”pilska och glada” ut”. Inslaget handlar främst om Mat-Tinas skinkor. Alltså inte de som används i matlagningen utan hennes numera i medierna välexponerade stjärtglober. Behövs egentligen något vin som komplement till denna syn för att göra publiken ”pilsk och glad”?
För övrigt så konstaterar jag att denna dag även är minnesvärd på ett annat sätt utöver att vara den internationella kvinnodagen och på grund av Tinas skinkor. Den 8 mars 1961 klockan tio på förmiddagen (när Sveriges Radio händelsevis hade sändningsuppehåll) startade ett pionjärprojekt i etern från ett fartyg utanför Nynäshamn. På 606 kilocykler, eller 495 meter mellanvåg som det annonserades i programmen, bjöds en ständig ström av populär musik och underhållning riktade till svenska radiolyssnare. Radio Nord, med andra ord.
Jag träffade ett flertal gamla Radio Nord-lyssnare på dagens skivmässa i Solna och vi reflekterade över hur väl programmaterialet faktiskt motstått tidens tand. Hur bra det lät och låter än idag (många inspelningar finns bevarade). Speciellt när man jämför med dagens kommersiella radio. Ja, jag kan inte låta bli att med ett stänk av magsurhet reflektera över rixtöntarnas framfart i den svenska etern. För h-e, hör ni inte hur illa det låter?!? Snacka om kejsarens nya kläder! Etervågorna fylls av tomhet. Har svenska folket avtrubbats så till den milda grad att man inte längre reflekterar utan låter sig matas med vad dynga som helst? Räcker det med en skär sparkdräkt och samma låtar som mal på timma efter timma för att uppnå tillfredsställelse? Eller är detta ett tecken på resignation? Har vi gett upp? Tror vi inte att det kan bli bättre?
Radio Nord blev en lyssnarsuccé bland annat genom att starkt kontrastera mot ett stereotypt programutbud från Sveriges Radio (och då talar jag inte om stereosändningar). Idag är det den kommersiella radion som står för likformigheten, enformigheten.
Är det inte dags att göra slag i saken och ändra på tingens ordning?
Suss gott!

Minns du Radio Nord?

Det var bättre förr. I alla fall radiomässigt. Nej, jag ska inte komma in på rixtöntarna eller beklaga mig över hur oerhört uruselt den kommersiella radion i Sverige av idag låter. Inte med ett ord tänker jag nämna min besvikelse över hur den s k fria radion utvecklats. Utan jag tänker begränsa mig till att blicka bakåt – och framåt.

Många minns säkert med förtjusning Radio Nord. Ett antal entusiaster arbetar med att dokumentera historien om denna milstolpe i svensk etermediehistoria. De som är intresserade kan titta in på ett speciellt Radio Nord-forum där diskussioner i ämnet förs och ljud- och bildmaterial kan laddas ner.

Har du kanske själv några gamla inspelningar från Radio Nord som du kan tänka dig att dela med dig av? Hör gärna av dig. Särskilt intressant är den första tiden i stationens historia av vilken ytterst få inspelningar hittills kommit fram.

Replik till Johan Stäel von Holstein

Tack för kommentaren, Johan. Ja, jag håller med: Naturligtvis är det viktigt att man tillåts misslyckas för att lära sig av sina misslyckanden och göra bättre ifrån sig nästa gång. Och tillgången på riskkapital är viktig för att utvecklingen ska gå framåt. Som fadern till Clint Murchison, en av finansiärerna bakom pionjärprojektet Radio Nord, sa: ”Pengar är som gödsel – de gör nytta om man sprider ut dem, samlar man på hög luktar de bara illa”. Clint var också en riskkapitalist i ordets rätta bemärkelse och hans engagemang i Radio Nord blev en av förlusterna i hans mångomfattande verksamhet. Nu spelade kanske inte det någon större roll då han var en av USA:s rikaste män. När konkursen kom blev den också den största i landets historia.

Riskkapital är naturligtvis förknippat med en risk. Samtidigt så gäller det att sälja in även de 20% av verksamheterna som så att säga ingår i felmarginalen. Som kommer att drabbas av konkurs. Vem kommer då att sitta med Svarte Petter? Ja, riskkapitalisterna kan ju lugnt gå vidare. De har så att säga sitt på det torra och lite spill får man räkna med. Men de andra då? Kanonmaten. De som levererat intäkterna till de förlustbringande verksamheterna och helt plötsligt kanske står utan både arbete, hus och hem?

Den som sig i leken ger får leken tåla, heter det ju. Så är det nog. Och den som är tillräckligt stark i sig själv kan resa sig ur de mest katastrofala situationer och komma igen. Tyvärr har inte alla den styrkan. Hur många personliga tragedier följer av misslyckade projekt?

Bara en reflektion....

Vad vore livet utan skivmässor?

Som musikentusiast och skivsamlare är det naturligtvis alltid lika trevligt att besöka en skivmässa. Många av säljarna är själva samlare och säljer så att säga för att finansiera sitt eget vinylmissbruk. Ja, nu har ju även andra lagringsmedier tillkommit men på något sätt så verkar den gamla hederliga vinylskivan hålla ställningarna. Dessutom är det något visst med ett varmt, analogt ljud i motsats till det kliniskt kalla CD-ljudet. Eller är det bara som jag inbillar mig? I alla händelser så är det bra mycket roligare att hålla i ett LP-omslag än en CD och läsa baksidestexter etc. Det blir en visuell upplevelse i lika hög grad som en musikupplevelse. Dessutom är musikhistorien full av skivomslag som är riktiga konstverk.

Lördagen den 8 mars är det dags igen för den stora skivmässan i Solnahallen. Den 8:e mars är för övrigt ett klassiskt datum i svensk etermediehistoria då det var denna dag som Radio Nord år 1961 startade sina sändningar från m/s Bon Jour utanför Nynäshamn. Otaliga skivor har givits ut sedan dess men man kan väl inte direkt påstå att radion har blivit roligare? Nej, nu lämnar vi rixtöntarna därhän och fokuserar på det evenemang som ligger framför oss.

Sexhundra meter med skivor, CD och DVD – det låter väl lockande för en musikentusiast? Ja, jag ska vara med och sälja lite själv också även om jag främst är där för att hitta något till min egen samling. Och jag vet att jag efter varje mässa kommer att ha hemfört något nytt. I nio fall av tio så handlar det om vinyl. Det är alltid lika kul att på kvällen efter mässan slå sig ner i musikhörnan med något läskande och lyssna igenom dagens fynd.

Extra kul är det när ”vanliga privatpersoner” dyker upp som säljare på en skivmässa. Ja, det händer faktiskt ibland. Då handlar det ofta om att man vill göra sig av med sina skivor och är ute efter att få så mycket som möjligt (helst allt) sålt under dagen. Jag tycker att det vore en lysande idé om folk i större utsträckning kunde plocka fram sina skivbackar och skivalbum från vindar och förråd, kanske slå sig ihop med grannarna eller kompisarna och för en dag hyra ett bord på Solnamässan. Om man är ute efter att sälja skivor så är detta precis rätt forum. Alla som kommer hit är ute efter att köpa skivor och är musikintresserade. Dessutom samlas alla tänkbara smakriktningar här så det går att sälja det mesta från Elvis till tibetansk strupsång.

Varför inte testa? Gör det! Ring Johnny på Sunjay på 0513-12345 och kolla om det finns bord kvar. Tell’em RonnyBGoode sent you! Skulle borden vara slut så är det dags igen lördagen den 27 september så då har du bra framförhållning att leta fram dina gamla skivor, sortera och prismärka. Och du som är samlare / köpare: vi ses i Solna!

Samarbeta med piraterna!

DN berättar att fyra personer bakom fildelningssajten Pirate Bay åtalats. Åklagaren skriver i åtalet att sajten The Pirate Bay finansieras av reklamintäkter. "Härigenom sker ett kommersiellt utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer" skriver åklagaren enlig DN.
Är det någon som tror annat än att det är musikindustrin som i eget intresse driver denna fråga? Artisterna själva får ju på detta sätt extra marknadsföring av sina alster. Under åren har även upphovsrättsorganisationer bedrivit häxjakt mot s k ”bootlegs”, d v s otillåtna utgåvor av livematerial och outgivet material. Detta har i själva verket givit artisterna ökad exponering och många artister är positiva till bootlegs. När Rolling Stones var i fejd med sitt skivbolag Decca så hjälpte man till och med en bootlegger att plugga in sin bandare i PA-anläggningen så att ljudet på liveinspelningen skulle bli så bra som möjligt.

Ett annat fenomen var piratradio från öppna havet. Under 1960-talet tillkom en mängd s k piratradiostationer som sände från fartyg och fasta installationer på internationellt vatten. Särskilt utanför den engelska kusten blev detta vanligt. BBC var infamt påpassade av musikerförbundet och upphovsrättsorganisationerna och hade väldigt lite ”needle time” till sitt förfogande. De var oftast hänvisade till att spela levande musik och för att få ut sina artister i etern så köpte de stora skivbolagen reklamkvartar på Radio Luxembourg som på kvällarna sände på engelska. Trots dålig hörbarhet i England blev programmen enormt populära och var en viktig bit i marknadsföringen av bolagens artister.

Så kom då piraterna. Radio Caroline och många andra började pumpa ut musik dygnet runt i etern från sina sändarfartyg utanför tremilsgränsen. Detta var ”the Swinging Sixties” och precis som Carnaby Street, Beatles och minikjolar så gick det hem hos ungdomarna. För att inte tala om hur skivförsäljningen ökade! Trots att piraterna av etablissemanget betraktades som skrupelfria banditer vars enda intresse var att tjäna pengar genom att utplundra artister och stjäla deras verk (jodå, argumenten fanns redan då!) så var skivbolagen mycket angelägna om att deras plattor skulle spelas i etern och såg hela tiden till att förse stationerna med alla sina nya utgåvor samt att smörja deras diskjockeys på bästa sätt. Vissa – men inte alla – av dessa stationer hade gjort upp med de brittiska upphovsrättsorganisationerna och betalade alltså för den musik de spelade.

Genom piratradion kom många nya artister fram och blev stora namn. Det var inte bara de stora bolagens skivor som spelades utan även många independent-etiketter. Den 15 augusti 1967 trädde den engelska piratradiolagen i kraft och 60-talets guldålder för radiopiraterna var över. Men de hade lämnat ett vacuum efter sig. Publiken hade vant sig vid att få musik dygnet runt när helst de ville. BBC såg sig nödsakade att starta en egen popkanal och engagerade många av de gamla piratradiomedarbetarna för att så att säga få folk som kunde hantverket. Så småningom fick England även legal landbaserad kommersiell radio. I Sverige fick vi Melodiradion som en direkt konsekvens av Radio Nords sändningar från m/s Bon Jour ute i Östersjön.

Nu är det ett nytt sekel och ett nytt forum för överföring av musik men argumenten är fortfarande de samma. Piraterna utplundrar seriösa artister och konstnärer och stjäl deras verk. Men i själva verket så är det de stora skivbolagen som är oroliga för minskade intäkter. Man lever fortfarande kvar i en tid när skivor ska säljas fysiskt, gärna över disk. Dessa kolosser på lerfötter har inte kunnat anpassa sig till en ny tid med nya vägar att sprida musik.
”Home taping is killing music” brukade det stå på skivpåsarna på 70-talet. Då var kassettbandspelarna det stora hotet. Vad blev då resultatet av att musikentusiaster spelade in musik från radion och bytte band med varandra? Jo, allt flera musikkonsumenter fick upp ögonen för nya artister och ny musik och köpte mera skivor!

Kort sagt: hela denna process är dödfödd. Sluta bråka! Använd i stället den resurs som fildelning erbjuder på ett konstruktivt sätt. Acceptera att konsumenterna tröttnat på att betala över 200 kronor för en CD när de kanske bara vill ha enstaka spår. Sälj låtarna styckvis via nätet och erbjud bonusmaterial gratis för nerladdning (liveinslag, outgivet material, promosnuttar etc.) Fildelningssajter är ett klassiskt exempel på ”viral marketing” och här har även artister och hemmapulare utan större resurser möjlighet att tävla på lika villkor.
Och ni som vill ha gamla hederliga vinylskivor: titta in på www.rock.x.se Bland annat...