Dags igen för en vinyltävling!

Det är tisdag den 15 april och idag blir Ona sju år. Stora damen, alltså! Jag har uppvaktat med ett stort märgben och just nu ligger hon och kopplar av under bordet i ”blogghörnan”.

Vad sägs om att fira våren med en vinyltävling? Ni behöver bara besvara tre enkla frågor och mejla svaren till mig senast onsdagen den 30 april. Följande priser lottas ut:

1. Vinylskivor för 500 kr
2. Vinylskivor för 300 kr
3. Vinylskivor för 200 kr

Portot ingår och ni som vunnit kan fritt plocka skivor för aktuellt belopp ur listorna på http://www.rock.x.se/ Vill ni dessutom köpa mera skivor utöver vinstgränsen så får ni även dessa portofritt i en och samma sändning.

Därmed över till frågorna:

- Vad hette skivmärket där Elvis Presley gjorde sina första inspelningar?
- I vilken stad var detta skivbolag beläget?
- Vilken svensk psalm har sjungits in av Elvis och hur lyder den engelska titeln?

Mejla dina svar senast onsdagen den 30 april.


Läs även andra bloggares åsikter om vinylskivor, Elvis, nostalgi

Vax och annat från Vita Huset, andra testsändningen

I Vita Husets ”bloggdio” kommer här aktuella nyhetesrubriker från Sydsvenskan : Ola Salos fans rasar mot biljettkaos. ”Malmöoperan kan dra åt skogen” säger en av dem. Vårdförbundet varslar om konflikt. Cirka 3 500 medlemmar i nio landsting berörs. Knivman greps av polis i Malmö. Ingen kniv kunde återfinnas. Läs mera i Sydsvenskan.

Hallå alla bloggdiofans! Detta är RonnyBGoode som återkommer med en salig blandning. Ett par önskningar har faktiskt kommit in och vi ska se till att effektuera dessa snarast. Men först en Newsflash! Bin Laden gömmer sig i Glasgow! Över till Skottland.



Vi stannar kvar i Skottland och konstaterar att det även där finns Vilda Västern-entusiaster även om de skotska högländerna tycks ha influerat lokala sångartister på ett annat sätt än den amerikanska prärien. Låt oss avnjuta the Chaps och deras version av klassikern “Rawhide”:



Många upplever kanske Johnny Cash som en mera genuin företrädare för genren cowboy-musik – ja, country, då.. Här kommer han live från TV-programmet “Town Hall Party” 1959:



Johnny Cash, “The Man In Black”, såg vi här i just svart-vitt. Vi håller oss kvar på temat pengar, det vill säga cash, och nu är det dags för vårt inslag “The Money Programme”:



Från pengafrågorna over till dagens första önskning. Lotta gillar tydligen Kent riktigt bra och här kommer alldeles speciellt för dig en låt som man skulle kunna tro heter ”Så nära får ingen gå” men icke sa Nicke. Nej, här kommer Kent med ”Kräm”:



Hoppas detta skapade den rätta stämningen inför helgen, Lotta. Ytterligare en dam ska få en av sina favoriter här och nu. Especially for you, Ann - the Ramones!



Gillade du denna version Ann? Hör gärna av dig igen. Undrar just, förresten, varför kidsen släpade med surfbrädorna till diskoteket, som det sjungs om i låten. Nej, nu över till något helt annat. Svensk kulturhistoria i form av allas vår Jerka, alltså Jerry Williams, som här kommer med sitt musikaliska bidrag från filmen Åsa-Nisse och tjocka släkten som kom 1963:



Ja, nog är detta kulturhistoria, oberoende av vad Harry Schein tyckte i frågan på den tid det begav sig. Vi gör nu ett kort uppehåll men är snart tillbaka i bloggosfären, via Vita Husets egen ”bloggdio”. Stay tuned!

Mera Cadillac!

Genom åren har vi kommit att associera ordet med en vräkig bil. Något som sticker ut från mängden och andas framgång. Kanske ser den inte så märkvärdig ut idag men när stjärtfenorna nådde zenit 1959 så var det i sanning ett imponerande slagskepp att möta längs landsvägarna. Då var det stor risk att det var Calle Jularbo man mötte under någon av hans turnéer. Idag finns det förmodligen flera 59:or i körbart skick i vårt land än vad det gjorde 1959? Eller? Cadillac-klubben kanske vet besked?

Cadillac är också en klassisk rocklåt som jag tidigare varit inne på. Jag har en viss förkärlek för originalet med Vince Taylor & Playboys. Men visst finns det andra kul versioner. Här ett par exempel.

Renegades var ett engelskt band från Birmingham och de kom att få stora framgångar i Finland. Ett kännemärke var att de brukade uppträda i sydstatsuniformer, en gimmick som de använde redan när de spelade som husband på the Adelphi Ballroom i Droitwich. Ett tidigt spår med gruppen finns med på den eminenta LP:n ”Brum Beat” från 1964 som kom på etiketten Dial, nr DLP 1. Det är en instrumentalversion av Liszt’s ”Ungersk rapsodi” som man döpt om till ”Hungarian Mod”. LP:n är en synnerligen svårfångad tingest idag men väl värd att jaga. Innehåller mängder av kul låtar med obskyra band varav flera gitarrinstrumentalare,

Men det var ju Renegades vi skulle tala om. Förutom "Cadillac" så hade de i Finland en hit med Mojos-låten ”Seven daffodils”. Här kommer ”avfällingarna” med sin tolkning av ”Cadillac”:



För övrigt så kan jag nämna att jag under en period hade en viss kontakt med deras gamle road manager som under 80-talet bland annat gjorde stora pengar på att hämta prylar ur Stockholms sopcontainrar för vidare försäljning via Skärholmens Loppmarknad! Tydligen en mycket lönande verksamhet.

Men det är flera som gett sig på denna klassiker. Här The Clash live från en musikfestival I USA 1983:

Radiokriget i Nordsjön

Två radiotekniker från Schweiz, Erwin Meister och Edwin Bollier, hade under sent 60-tal anlitats för att utrusta den f d minsveparen m/v Galaxy för att användas som sändarfartyg utanför Tyskland. Galaxy hade tidigare legat utanför Themsenmynningen och sänt under namnet Radio London för en engelsk publik. Stationen blev oerhört framgångsrik rent ekonomiskt och detta lockade ett antal finansiärer att försöka utanför den tyska kusten och upprepa framgångskonceptet där. Men då även Tyskland förberedde en piratradiolag så drogs riskkapitalet tillbaka och projektet gick om intet.

Meister och Bollier, som ursprungligen var radioreparatörer och hade gjort stora pengar på att tillverka och sälja små spionsändare, beslöt sig för att öppna eget. Många undrade varifrån pengarna kom men det skulle senare visa sig att en stor del av finansieringen skjutits till av Östtyskland, där kompanjonerna hade goda förbindelser via sitt företag Mebo Telecommunications. Som sanna entreprenörer hade Meister & Bollier varit inblandade i allehanda vinstgivande projekt. Bland annat lär de ha varit delaktiga i vapenförsäljning till utbrytarregingen i Biafra.

Så småningom utrustades ett f d holländskt lastfartyg, SIlvretta, nu omdöpt till Mebo II, med sändare och studioutrustning och sändningar kom igång under namnet Radio North Sea International. ITN News rapporterade i sitt program ”News At Ten” om projektet:


”Man måste ta risker” säger en diskjockey ombord, Roger Day, i inslaget. Ja, nog hade denna typ av radio sina risker. 1971 utsattes radiofartyget för ett bombattentat och lyssnare över hela Europa kunde höra hur tjänstgörande diskjockey sände ut nödanrop mellan skivorna, medan en kraftig brand rasade ombord:



Man lyckades med hjälp från andra båtar släcka elden och dagen efter rapporterades om attentatet i ”News At Ten”:


Det skulle sedan visa sig att bombattacken finansierats av en konkurrerande station, Radio Veronica, som sände från ett närbeläget fartyg. Såväl RNI som Radio Veronica fortsatte fram till 1974 när Holland fick en piratradiolag. Mebo II hamnade så småningom utanför Libyen där sändarna användes för att reläa det statliga libyska riksprogrammet tills Khadaffi tröttnade på sin nya leksak och det stolta radioskeppet slutade sina dagar som målskjutningsfartyg för det libyska flygvapnet. Ett sorgligt slut för en båt som tidigare överlevt så många stormar och flera attentat men ändå lyckats hålla musiken igång.

Namnen Meister & Bollier skulle ånyo dyka upp i samband med sprängningen av ett PanAm-plan över Lockerbie i Skottland den 21 december 1988, då det framkom att de detonatorer som använts vid sprängningen av planet levererats av Mebo Telecommunications. Under flera år fanns på företagets hemsida mängder av dokument där man försökte bevisa sin oskuld. Nu verkar deras domän ha tagits över av ett helt annat företag.

Testing testing: Vax och annat från Vita Huset

Hallå ute i bloggosfären var ni än må befinna er! Detta är RonnyBGoode som i följande inlägg kommer att bjuda på en högst blandat kompott som förhoppningsvis ska bjuda på något av intresse. Först över till de senaste nyheterna som presenteras av Aftonbladet.

Flygplan befaras ha störtat utanför Hallandskusten. Vrakdelar har hittats i vattnet men piloten saknas, uppger en talesman för Flygräddningscentralen. Arbetsförmedlingens generaldirektör Bo Bylund tvingas gå. Arbetsmarknadsminister Sven Littorin dementerar att det beror på motsättningar mellan regeringen och Bylund. Kroatisk fotbollsspelare avled efter olycka på fotbollsplanen. Hrvoje Custic, 25, avled i dag efter sviterna av den hjärnskada han ådrog sig under en match.

Du får hela tiden de aktuella nyheterna på Aftonbladet. Detta är RonnyBGoode med Vax och annat från Vita Huset och det är dags för mera musik! Ja, bloggmediet har ju den fördelen att det medger alla tänkbara medieformer, bild, ljud, text, film, you name it.... men nu är det dags för en skön gammal 60-talare. Här kommer The Fourmost, stallkamrater med the Beatles, med sin ”A little loving”, till yttermera visso framförd i ett skrädderi i London. Det är klart att grabbarna ska ha nya kläder.



The Fourmost, alltså! Grabbarna hade även en liten hit med ”Hello little girl”, komponerad av John Lennon och Paul McCartney. Vi stannar kvar i England och kommer in på en klassisk film för järnvägsentusiaster från 1953, ”Blixten från Titfield” (eller ”Titfield Thunderbolt”). Missa den inte när den kommer som repris på någon TV-kanal. Kanske till och med kan bli regnvädersmatiné hos SVT under sommaren.



Alla minns vi väl Joan Jett, känd från gruppen the Runaways som turnerade i Sverige på sent 70-tal. Jag såg tjejerna live i Ljusdals folkpark och det var riktigt bra drag! De höll länge publikrekordet tills en nyupptäckt Carola Häggkvist kom in i bilden. Men här kommer Joan Jett med sina the Blackhearts och en riktig klassiker. I love rock’n roll!



Säga vad man vill om Roxette men nog har väl projektet gått ihop riktigt bra? Ja, inte tror jag direkt att Per och Marie behöver sova i bilen?



Vi är strax tillbaka efter dessa meddelanden:







Lite instrumentalt sitter ju aldrig fel och detta var “Wild weekend” med the Rockin’ Rebels från 1959. Ja, vad sägs om lite latinskinfluerade tongångar på detta? Normalt brukar väl latinamerikanska damer uppskatta att dansa tango men här har vi en tjej som protesterar – mot tango! Objection tango, alltså – och Skakira.



Från södra halvklotet över till den svenska verkligheten. Raggare och punkare gick väl aldrig speciellt bra ihop och detta faktum tycker jag åskådliggörs väldigt bra av kommande låt som framföres av Rude Kids. Titeln talar för sig själv.



Vill du höra eller se något speciellt i detta forum, skicka ett mejl till RonnyBGoode Givetvis går det även bra att skicka en hälsning till nära och kära och är det så att du har någon kul filmsnutt eller kanske en demo liggande i byrålådorna så säg gärna till. Vi avslutar denna lilla testbloggsändning med lite blues – en improvisation som givits titeln Dirty Bastard Blues. Hör av dig – och glöm inte att tipsa dina bloggvänner om kanalen - denna bloggosfärens första "bloggdio". Tell’em RonnyBGoode sent you!

Grattis Doris!

Idag fyller Doris Day 84 år och Vita Huset sänder de hjärtligaste gratulationer samt firar högtidsdagen genom att låta henne framföra en av sina största hits: ”Whatever will be, will be”, mera känd som ”Que será será”. Denna sång var temat i Alfred Hitchcocks film ”Mannen som visste för mycket” som kom 1956. En höjdarfilm som tål att ses om.

Ritchie Blackmore årgång 1963

I min senaste vinyltävling hade jag en fråga om Ritchie Blackmore och the Outlaws. På denna filmsnutt ser vi Ritchie i full aktion på gitarren (längst till vänster). Lägg märke till hans ekivoka underlivsrörelser! Men nog är det annars en bra bit från Deep Purple?

Radionostalgi

I sann nostalgisk anda så kan det i år passa att påminna om en radiopionjär. Nej, jag talar inte om rixtöntarna.... I den mån de står som pionjärer för något så skulle det möjligen vara innehållslös och urtråkig muzakradio som bara blir alltmer outhärdlig ju längre man lyssnar till den. Min smärtgräns brukar vara cirka två minuter, max.... Nej, det handlar om Radio Mercur som startade sina sändningar år 1958, alltså för 50 år sedan, från det lilla fartyget Cheeta i Öresund. Projektet startades av danskar men fick snart en svensk intressent, Skånes Radio Mercur, som sände på svenska till lyssnare i Skåne genom att köpa sändningstid över danskarnas sändare. Så småningom skulle stationen byta namn till Radio Syd och sända från en egen båt under ledning av en orädd pionjär, Britt Wadner.

Visst, Radio Syds program kan upplevas som något från det förgångna idag. Men historien bakom stationen är synnerligen intressant och Britt Wadner framstår som en fascinerande kombination av entreprenör och visionär, med en aldrig sviktande övertygelse för vad hon ansåg var rätt. I det längsta kämpade hon för en fri radio, trots repressalier och till och med fängelsedomar. Men slutligen tvangs Radio Syd avbryta sina sändningar på grund av en extrem issituation i Öresund och flyttade sedermera till Gambia.

I Sverige har vi nu kommersiell radio – men hur ser den ut? Jag har ofta funderat över hur vår medievärld skulle ha sett ut om dessa pionjärstationer hade kunnat fortsätta sina sändningar och tillåtits att utvecklas under åren. Hade vi till sist ändå hamnat där vi är idag, med kedjor av franchiseradiostationer som låter likadant och spelar samma musik hela tiden? Muzakjukeboxar som släppts ut i etern, ägda av ett fåtal aktörer som har monopol på marknaden. Eller hade den kommersiella radion tagit en annan väg och utvecklats i en annan riktning? Kanske till och med lyckats leverera njutbara program?

Your guess is as good as mine. Men i denna video ser ni i alla fall några inslag från stationens tidiga dagar samt inte minst Britt Wadner och en av hennes mest besjälade antagonister, Olof Palme.'

Cadillac, The Rock’n’Roll Car – och Vince Taylor

I sin senaste vinylrecension så har Micke kommit fram till Hep Stars första LP, We and Our Cadillac. ”Cadillac” är ju en klassiker som många gett sig på men jag undrar om inte ändå originalet med Vince Taylor & Playboys är en av de ultimata versionerna. Här en live-version som jag inte sett tidigare.

Många har ju kommit in på detta bilmärke i sina låtar, särskilt Chuck Berry. Vad gäller Vince Taylor så är han ett exempel på engelska rockare som slog bra utomlands (speciellt i Frankrike) men aldrig fick den uppmärksamhet han förtjänade av den brittiska publiken. Mera info om honom finns på denna sida. Han var för övrigt inspiration till David Bowie’s figur Ziggy Stardust.

Chucken, ja. Här framför han sin klassiker "Maybelline" i duell med Liverpoolbandet Gerry & Pacemakers:

Det var bättre förr

Ju förr desto bättre.... I alla fall så kan jag inte låta bli att tycka det var högre klass på humor förr. Jag har precis under arbetet suttit och lyssnat igenom en samling guldkorn med Povel Ramel och hans vapendragare. Ja, det är inspelningar från 1942-52. Mossigt? Nej, jag måste säga att den underfundighet, lekfullhet och mångsidighet som går som en röd tråd genom Povels digra produktion är något fullständigt enastående och materialet är lika kul än idag trots att jag hört det så många gånger under åren. Dessutom var Povels kännemärke att hela tiden vara aktuell och skriva material om samtida företéelser. Hade han varit med oss idag så hade han säkert haft ett och annat att säga om blogghysterin. Skulle inte förvåna mig om han tagit på sig en blond peruk och annan rekvisita när han framfört sin nidvisa om bloggosfären.

Har vårt sinne för humor avtrubbats med åren? Räcker det idag med att två talanglösa töntar publicerar en massa dynga utan substans, uppbackade av medierna? Är detta vad marknaden frågar efter? Visst finns det lysande komiker idag. Björn Gustafsson tycker jag är ett bra exempel och det finns många andra. Men många åter verkar tycka att det genomarbetade är för jobbigt och tar hellre genvägar. Då blir resultatet också därefter.

Är det vi själva som är ansvariga för att nivån på underhållning och humor har blivit sämre genom att ställa för låga krav? Ignorerade vi eländet så skulle ju grunden slås undan för alla dessa pseudofenomen som promotas hejvilt av mediesektorn. Under åren har det talats föraktfullt om bondkomik och dålig underhållning men det var innan bloggidolerna gjorde entre. Helt plötsligt så framstår Åsa Nisse-filmerna som djupsinniga psykologiska mästerverk vid en jämförelse. Vad sägs om detta exempel på vardagsdramatik? Vi förflyttar oss till Vetlanda 1958 - det första året med kvinnliga poliser i Sverige.

Minns du Radio Nord?

Det var bättre förr. I alla fall radiomässigt. Nej, jag ska inte komma in på rixtöntarna eller beklaga mig över hur oerhört uruselt den kommersiella radion i Sverige av idag låter. Inte med ett ord tänker jag nämna min besvikelse över hur den s k fria radion utvecklats. Utan jag tänker begränsa mig till att blicka bakåt – och framåt.

Många minns säkert med förtjusning Radio Nord. Ett antal entusiaster arbetar med att dokumentera historien om denna milstolpe i svensk etermediehistoria. De som är intresserade kan titta in på ett speciellt Radio Nord-forum där diskussioner i ämnet förs och ljud- och bildmaterial kan laddas ner.

Har du kanske själv några gamla inspelningar från Radio Nord som du kan tänka dig att dela med dig av? Hör gärna av dig. Särskilt intressant är den första tiden i stationens historia av vilken ytterst få inspelningar hittills kommit fram.

Vad vore livet utan skivmässor?

Som musikentusiast och skivsamlare är det naturligtvis alltid lika trevligt att besöka en skivmässa. Många av säljarna är själva samlare och säljer så att säga för att finansiera sitt eget vinylmissbruk. Ja, nu har ju även andra lagringsmedier tillkommit men på något sätt så verkar den gamla hederliga vinylskivan hålla ställningarna. Dessutom är det något visst med ett varmt, analogt ljud i motsats till det kliniskt kalla CD-ljudet. Eller är det bara som jag inbillar mig? I alla händelser så är det bra mycket roligare att hålla i ett LP-omslag än en CD och läsa baksidestexter etc. Det blir en visuell upplevelse i lika hög grad som en musikupplevelse. Dessutom är musikhistorien full av skivomslag som är riktiga konstverk.

Lördagen den 8 mars är det dags igen för den stora skivmässan i Solnahallen. Den 8:e mars är för övrigt ett klassiskt datum i svensk etermediehistoria då det var denna dag som Radio Nord år 1961 startade sina sändningar från m/s Bon Jour utanför Nynäshamn. Otaliga skivor har givits ut sedan dess men man kan väl inte direkt påstå att radion har blivit roligare? Nej, nu lämnar vi rixtöntarna därhän och fokuserar på det evenemang som ligger framför oss.

Sexhundra meter med skivor, CD och DVD – det låter väl lockande för en musikentusiast? Ja, jag ska vara med och sälja lite själv också även om jag främst är där för att hitta något till min egen samling. Och jag vet att jag efter varje mässa kommer att ha hemfört något nytt. I nio fall av tio så handlar det om vinyl. Det är alltid lika kul att på kvällen efter mässan slå sig ner i musikhörnan med något läskande och lyssna igenom dagens fynd.

Extra kul är det när ”vanliga privatpersoner” dyker upp som säljare på en skivmässa. Ja, det händer faktiskt ibland. Då handlar det ofta om att man vill göra sig av med sina skivor och är ute efter att få så mycket som möjligt (helst allt) sålt under dagen. Jag tycker att det vore en lysande idé om folk i större utsträckning kunde plocka fram sina skivbackar och skivalbum från vindar och förråd, kanske slå sig ihop med grannarna eller kompisarna och för en dag hyra ett bord på Solnamässan. Om man är ute efter att sälja skivor så är detta precis rätt forum. Alla som kommer hit är ute efter att köpa skivor och är musikintresserade. Dessutom samlas alla tänkbara smakriktningar här så det går att sälja det mesta från Elvis till tibetansk strupsång.

Varför inte testa? Gör det! Ring Johnny på Sunjay på 0513-12345 och kolla om det finns bord kvar. Tell’em RonnyBGoode sent you! Skulle borden vara slut så är det dags igen lördagen den 27 september så då har du bra framförhållning att leta fram dina gamla skivor, sortera och prismärka. Och du som är samlare / köpare: vi ses i Solna!

En buss för dig

Så glider jag fram genom ett disigt Sverige per buss. Förr kunde man dela in året i åtta månader bra sparkföre och fyra månader sämre. Nu verkar det mest handla om regn eller inte regn eller något däremellan. Senaste resan företogs med X2000 med destination Göteborg även om jag lämnade tåget redan i Alingsås. Nu åker jag buss, med en av de nya aktörerna på den avreglerade långfärdsbussmarknaden, Bus4You, som även de trafikerar sträckan Göteborg-Stockholm. För decennier sedan var den stora grejen snabbtåget Göteborgaren som var bland det häftigaste som fanns. Då. Vem skulle väl då ha kunnat föreställa sig ett X2000 med trådlöst bredband ombord så att resenärerna kunde surfa under sin resa och kanske till och med jobba? Nej, så långt räckte nog inte ens de mest utstuderade science fiction-författarnas fantasi.

Sällan har jag sett så många laptop-datorer i verksamhet som ombord på X2000. Har laptopen månne ersatt stickningen och boken som ressällskap? För att inte tala om mobiltelefonerna som hela tiden ger ifrån sig de mest fantasifulla signaler runtom i vagnen. Vem kommer idag på idén att tilltala sitt ressällskap i stolen bredvid? Då är det nog smidigare att ringa eller mejla….

Trots allt är det rätt bekvämt att åka med allmänna kommunikatikonsmedel och få tid över till annat än att hålla ögonen på vägen. Å andra sidan kan man som bilburen skräddarsy sin egen resa. Visserligen kanske man inte kan (eller bör) surfa på webben medan man kör men man har å andra sidan friheten att kunna vika av från allfarvägen. Upptäcka ett Sverige från tiden f.Br (före Bredbandet).

Ja, nu närmar vi oss Linköping där Niklas, som hittills fört vår buss, ska lämna över till en kollega. Själv ska jag sätta punkt här och ägna mig åt något så avkopplande och berikande som att läsa. Inte på webben utan tidningar på vanligt gammalt hederligt papper. Men innan jag gör det så laddar jag upp denna bloggtext. Bus4You har gratis bredband ombord, må ni tro. Detta i motsats till X2000 som tar 49 kr för 30 minuters uppkoppling. Ett nog så intressant konkurrensmedel för den surfsugne resenären. Dessutom finns eluttag vid varje plats så att man slipper slita på batteriet. Denna buss tar dig från Stockholm till Göteborg för ungefär en tredjedel av kostnaden för att åka med X2000.

Festlig reklamskylt på centralstationen i Borås, förresten: Vi tackar SJ så hjärtligt för era höga biljettpriser. Hälsningar Bus4You!
Over and out.

En man steg av tåget

"En man steg av tåget" är en klassisk film från 1955 med storheter som Spencer Tracy, Robert Ryan, Ernest Borgnine och Lee Marvin bland andra. Den handlar om hur en främling kommer till den lilla staden ute på prärien för att göra upp med historien. På den tiden stannade tågen lite varstans, inte bara på prärien utan även i Sverige. Men ska man idag ta sig till Länghem så är det andra färdmedel som gäller. Själv steg jag av tåget inte på prärien men väl i Alingsås, för vidare befordran med buss till Borås och därifrån bil.

Länghem är en liten ort i Tranemo kommun och ligger längs ”Kust till Kustbanan” Karlskrona-Göteborg. Men tågen stannar inte längre här och på den gamla järnvägsstationen säljs inte längre några biljetter. Vad skulle Spencer Tracy ha gjort i Länghem om han kunnat kliva av här? Kanske ett besök på Länghems pizzeria som ligger nära järnvägen och bland annat har en kebab som kan rekommenderas. En gång fanns i Länghem ett stadshotell som numera är borta. Här kunde i alla fall Spencer fått sig en whisky medan han väntade på den slutliga uppgörelsen. Den stund när vad historien försökt att gömma skulle uppdagas och en fruktansvärd sammansvärjning skulle avslöjas. Ja, nu var det ju inte i Länghem men ni förstår vad jag menar. I alla fall står en trevlig staty föreställande en häst och några barn i en liten park i samhället. Här finns en kyrka vars fasad är i behov av uppfräschning. Stadshotellet är som sagt ett minne blott så jag får övernatta tillsammans med en iller. En riktigt trevlig liten krabat som älskar att krypa inuti rör, bita folk i tårna och leka med datorer. Men lyckligtvis kan whisky fortfarande fås i Länghem.

Den som vill veta mera om Länghem kan titta in på http://www.langhem.se/ Själv ska jag gå till sängs för att i morgon resa vidare. Inte med tåg dock.