Visar inlägg med etikett rixtöntarna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rixtöntarna. Visa alla inlägg

torsdag, april 10, 2008

En riktig lokalradio

I en artikel om Skärgårdsradion som startade sommaren 2007 tar skribenten Juan Flores upp närradiomediet under rubriken ”Företag vill åt billig närradio”. Den röda tråden i artikeln är att företag via bulvanföreningar kan sända radio och därmed tjäna reklampengar utan att betala koncessionsavgifter. När närradion tillkom presenterades den som en ”eterns stencilapparat” och var alltså tänkt för att idéella föreningar skulle nå ut med sitt budskap.

Det hör till saken att även flera så kallade PLR-stationer, vilka alltså betalar en koncessionsavgift, i vissa distrikt använt sig av närradiosändare för att kunna sända sina program under åren. Men även flera lokala radiostationer har kommit till, där verksamheten med hänsyn til lagstiftningen måste drivas inom ramen för en förening. Däremot kan program och reklam produceras av andra aktörer och professionella säljbolag anlitas.

Nu är frågan: är detta något förkastligt? För vem ska radiomediet vara till? Det är bara att konstatera att många program under kategorin ”eterns stenciler”, d v s föreningsinformation, varit så erbarmligt tråkiga och amatörmässiga att knappt ens de närmast sörjande velat lyssna. Visst har det funnits – och finns – många duktiga programmakare och entusiaster som jobbat med närradio. Många har gått från närradio til PLR eller till och med SR. Men den lokala radion – vart tog den vägen?

Det torde vara en omöjlighet för ett företag som vill göra kommersiell radio för ett glesbygdsdistrikt att anställa personal, producera program och utöver STIM- och NCB-avgifter betala en koncessionsavgift. Reklamunderlaget är inte tillräckligt stort. Den nuvarande närradion är däremot en möjlighet att verkligen skapa en riktig lokalradio för ett område. Detta har även gjorts på många håll i landet, ofta initierat av radioentusiaster. En lokal radio har unika möjligheter att skapa en relation med sina lyssnare och att fylla programmen med ett innehåll där SR inte har någon möjlighet att hänga med vad gäller lokala nyheter och inslag, lokala reportage etc.

På många ställen i landet finns bara en bärvåg på närradiofrekvenserna eller kanske till och med en ton. Kanske har man några timmars sändningar från en förening eller en kyrka per vecka men sedan händer inte så mycket mera. Hur många lyssnare attraherar en sådan radio? Tänk däremot om det fanns lokala sändningar på samma kanal. Program producerade för närområdet, igång från morgonen när folk äter frukost och åker till jobbet fram till kvällen när TV tar över. Detta har fungerat på många håll och fortsätter att fungera, trots en ofta skraltig ekonomi. Är det denna resurs man nu vill ta ifrån radiolyssnarna? Är det inte bättre att närradiofrekvenser används på ett konstruktivt sätt i stället för att bara ligga tysta större delen av tiden?

PLR, rixtöntarna och andra låter precis likadant över hela landet. Det lokala i dessa sammanhang är reklamspottarna. Dessutom är programmen tänkta för att göras så billigt som möjligt, mot bakgrund av omkostnaderna. Med andra ord inga större satsningar på lokala inslag.

Är du nöjd med en muzak-jukebox och ett flamsprogram på morgonen? Eller skulle du vilja ha en lokal radiokanal där du bor, som bevakade din hembygd och spelade musik som folk ute i stugorna vill höra? Har du någonsin tänkt på frågan?

Möjligheten finns ännu. Men hur länge till?

torsdag, april 03, 2008

Radionostalgi

I sann nostalgisk anda så kan det i år passa att påminna om en radiopionjär. Nej, jag talar inte om rixtöntarna.... I den mån de står som pionjärer för något så skulle det möjligen vara innehållslös och urtråkig muzakradio som bara blir alltmer outhärdlig ju längre man lyssnar till den. Min smärtgräns brukar vara cirka två minuter, max.... Nej, det handlar om Radio Mercur som startade sina sändningar år 1958, alltså för 50 år sedan, från det lilla fartyget Cheeta i Öresund. Projektet startades av danskar men fick snart en svensk intressent, Skånes Radio Mercur, som sände på svenska till lyssnare i Skåne genom att köpa sändningstid över danskarnas sändare. Så småningom skulle stationen byta namn till Radio Syd och sända från en egen båt under ledning av en orädd pionjär, Britt Wadner.

Visst, Radio Syds program kan upplevas som något från det förgångna idag. Men historien bakom stationen är synnerligen intressant och Britt Wadner framstår som en fascinerande kombination av entreprenör och visionär, med en aldrig sviktande övertygelse för vad hon ansåg var rätt. I det längsta kämpade hon för en fri radio, trots repressalier och till och med fängelsedomar. Men slutligen tvangs Radio Syd avbryta sina sändningar på grund av en extrem issituation i Öresund och flyttade sedermera till Gambia.

I Sverige har vi nu kommersiell radio – men hur ser den ut? Jag har ofta funderat över hur vår medievärld skulle ha sett ut om dessa pionjärstationer hade kunnat fortsätta sina sändningar och tillåtits att utvecklas under åren. Hade vi till sist ändå hamnat där vi är idag, med kedjor av franchiseradiostationer som låter likadant och spelar samma musik hela tiden? Muzakjukeboxar som släppts ut i etern, ägda av ett fåtal aktörer som har monopol på marknaden. Eller hade den kommersiella radion tagit en annan väg och utvecklats i en annan riktning? Kanske till och med lyckats leverera njutbara program?

Your guess is as good as mine. Men i denna video ser ni i alla fall några inslag från stationens tidiga dagar samt inte minst Britt Wadner och en av hennes mest besjälade antagonister, Olof Palme.'

lördag, mars 22, 2008

Du kan också tjäna pengar på din blogg, del 6

Först bara ett förtydligande: SL Records som jag nämnde som exempel på hemsidor som blivit offer för konflikten mellan Telia och Cogent Communications ligger inte på ett gratis webbhotell. Men drabbas ändå tack vare att sidan inte kan nås från Telia-anslutna kunder. Hur fungerar det för er andra – kommer ni åt sidan? Mejla gärna Stickan och ge en lägesrapport – och handla gärna lite skivor samtidigt. Tell him RonnyBGoode sent you!

I alla händelser är alltid en egen domän att föredra. Detta är en tanke som slår mig nu när jag sitter hos Delsbo Radioklubb och kablar ut mina inlägg i bloggosfären. Klubbens sida ligger på Passagen och blir därmed bara en undersida till Passagens domän. Dessutom får man stå ut med en massa fullständigt irrelevanta reklamannonser och pop-up-fönster med reklam. Nu spelar detta kanske ingen större roll för radioklubben då de flesta som är intresserade kommer hit via bokmärken eller länkar? Eller? Vilka nackdelar har det att till exempel ligga på Passagen jämfört med att ha en egen domän? Några exempel:

- Adressen blir svårare att komma ihåg. Nog är det lättare att minnas delsboradioklubb.nu eller drak.se i stället för http://hem.passagen.se/drak ?
- Du är i Passagens våld! Med en egen domän kan du flytta till vilket webbhotell du vill och byta när du känner för det. Adressen blir ändå densamma. När Passagen försvinner så försvinner även din hemsida.
- Alla pop up-fönster och övrig reklam gör att sidan laddar långsammare.
- Du gör ofrivilligt reklam för Passagen i stället för dig själv och din verksamhet.
- Passagen lägger in en hel del reklam på din sida, reklam som kan kollidera med dina egna intressen. Om du har en kommersiell hemsida så är detta negativt. Varför ska du göra reklam för andra varumärken?
- Med eller mot din vilja blir du medlem i en community, Passagen.

Dessa motargument får räcka just nu. Men du inser att en egen domän och ett fristående webbhotell har sina klara fördelar. På samma sätt kan en blogg kopplas till en egen domän vilket flera bloggare jag besöker gjort. Mycket bra! När du i din marknadsföring trycker upp blogg- och webbadressen på visitkort och annat så är det viktigt att ha ett domännamn som är lätt att minnas. Detta är en mycket viktig del av byggandet av ditt varumärke. Sedan är det bara din egen kreativitet som sätter gränserna för hur du kan marknadsföra adressen. Idag är en webbadress ett lika naturligt inslag i marknadsföringen som telefon och fax (använder någon fax överhuvudtaget längre?) Följaktligen bör förstås domänen/webbadressen finnas med på firmabilen. Liksom på brevpapper, reklamprylar, utskick – ja, allt! När du börjar att betala för trycksaker och annat så ska du definitivt inte marknadsföra Passagen utan din egen rörelse.

Gott och väl om man är företagare, tänker du. Men en vanlig blogg? Ja, om du har ambitionen att tjäna pengar på din blogg så måste den marknadsföras. Kenza och blondinbella är bra domännamn därför att de direkt fokuserar på varumärket. När bloggerskorna omnämns i pressen och andra bloggar så får varumärket en god exponering och i den mån man i artiklar och blogginlägg inte aktivt länkar till bloggen/webbsajten så är det lätt att söka på själva namnet, det vill säga varumärket. Därför gäller det också att ha ett slagkraftigt och unikt namn på sitt varumärke. Något som är lätt att komma ihåg och som samtidigt förmedlar associationer till ämnet du behandlar. Nog är blondinbella bra mycket smartare än om hon hade kallat sin blogg bara för Bella eller Bellas Blogg? Om vi tänker oss att till exempel Gubben skulle komma på idén att starta en sportfiskeblogg så är ett perfekt namn Fiskegubben eller Fiskargubben. Jodå, domännamnen är lediga! Nästa steg är att registrera detta domännamn och då under flera olika toppdomäner, d v s fiskargubben.se, .nu, .com etc.

Ibland har medierna varit ovilliga att exponera webbadresser i artiklar och inslag. Men om du har ett etablerat varumärke med egen domän så kommer saken i ett annat läge. Hur skriver man om blondinbella utan att nämna hennes varumärke vid namn? Och observera att varumärket även utgör domänen: blondinbella.se. Om blondinbella blir intervjuad i radio så måste varumärket nämnas vid namn för att inslaget ska bli meningsfullt. Samma sak med TV. Ja, ett väl inarbetat varumärke är ovärderligt för att nå fram i medierna. Dessutom ger det extra draghjälp åt den som skriver om henne och hennes blogg. Hennes fans vill naturligtvis läsa allt som skrivs om henne. Blir hon intervjuad i TV eller radio så är naturligtvis även detta högintressant för alla som besöker bloggen. Därför är kommersiella kanaler av naturliga skäl särdeles öppna för att göra inslag om blondinbella och andra välbesökta bloggar/sajter. Undrar just om rixtöntarna har hoppat på tåget än….? Hallå Fylking, jag har ett litet tips!

Tack vare den stora trafiken till bloggen så är blondinbella intressant för medierna och får god exponering i olika former vilket ytterligare ökar hennes besökarantal. Hon har den senaste tiden förekommit flitigt i bland annat Expressen och samtidigt så har hennes blogg nu passerat Kenza och ligger på första plats i besöksstatistiken. Du ser nog sambandet.

Genom att studera bloggar som ligger i topp i olika ämneskategorier så kan du få många tips om hur du ska gå vidare med din egen blogg. Men som jag tidigare framhållit så är inte hur många besökare du har det viktiga utan att du har rätt besökare. Identifiera din målgrupp, uppfyll deras intressen och bygg ditt varumärke. Jag återkommer till ämnet.

Tidigare inlägg i denna artikelserie:

Du kan också tjäna pengar på din blogg, del 5

Du kan också tjäna pengar på din blogg, del 4

Du kan också tjäna pengar på din blogg, del 3

Du kan också tjäna pengar på din blogg, del 2

Du kan också tjäna pengar på din blogg, del 1

torsdag, mars 13, 2008

Det är mycket att hålla reda på...

Ett antal moderater var härförleden fysiskt närvarande men mentalt frånvarande vid en omröstning rörande maktkoncentrationen på mediemarknaden. Resultatet blev att oppositionens förslag mot alla odds vann med en rösts övervikt. Men även en politiker måste väl få dagdrömma? Dessutom är det ju faktiskt hela två knappar att hålla reda på så risken för misstag torde vara överhängande. Kanske säkrast att inte trycka alls? Jag drar mig till minnes en politiker (minns ej vem) som råkade trycka på fel knapp i en viktig omröstning för ett antal år sedan och faktiskt svimmade när han insåg vad han hade gjort.
Ja, inte är det lätt att vara politiker. Men i alla fall jag välkomnar en utredning om maktkoncentrationen inom mediesektorn. Då kanske vi så småningom kan få små trevliga lokala radiostationer, oberoende av branschjättarna. Kanske är rixtöntarnas dagar nu räknade?

måndag, mars 10, 2008

Snälla Anna, gör något åt rixtöntarna!

Anna Eckerse Svensson, chef för MTG Radio, utsågs i torsdags till ”framtidens kvinnliga ledare 2008” vid en gala i Stockholm. I motiveringen till utmärkelsen framhålls ”hennes förmåga att överträffa högt ställda mål och förväntningar i en tuff värld samt hennes glädje, energi och förmåga att lyfta fram medarbetarnas styrkor”.
Anna, har du lyssnat på dina egna produkter? Om 89% av Sveriges befolkning har möjlighet att lyssna på en viss kanal varje dag och endast ungefär 1.3 miljoner gör det så torde detta säga något om intresset bland lyssnarna. Kan det vara så att lyssnarna efterlyser något mera? Infrastrukturen finns ju där – nu handlar det bara om att fylla timmarna med ett vettigt innehåll. Skulle det inte vara trevligt att öka dessa lyssnarsiffror ännu mera? Kanske rentav försöka attrahera en stor del av dem som inte lyssnar alls idag. Kan det finnas intressanta marknadssegment utanför de nischer som MTG idag prioriterar?
Och framför allt: går det inte att göra radion roligare? Värre kan den inte gärna bli....

lördag, mars 08, 2008

Tinas skinkor och etermedierna

Internationella kvinnodagen. ”Värdiga vinare av hela tjottaballongen” skriver Martin Söderström på Aftonbladet Nöjesliv. Vinare? Ja, enligt skribenten lär publiken i Let’s dance ha trakterats med en hel del vin för ”att de ska se ”pilska och glada” ut”. Inslaget handlar främst om Mat-Tinas skinkor. Alltså inte de som används i matlagningen utan hennes numera i medierna välexponerade stjärtglober. Behövs egentligen något vin som komplement till denna syn för att göra publiken ”pilsk och glad”?
För övrigt så konstaterar jag att denna dag även är minnesvärd på ett annat sätt utöver att vara den internationella kvinnodagen och på grund av Tinas skinkor. Den 8 mars 1961 klockan tio på förmiddagen (när Sveriges Radio händelsevis hade sändningsuppehåll) startade ett pionjärprojekt i etern från ett fartyg utanför Nynäshamn. På 606 kilocykler, eller 495 meter mellanvåg som det annonserades i programmen, bjöds en ständig ström av populär musik och underhållning riktade till svenska radiolyssnare. Radio Nord, med andra ord.
Jag träffade ett flertal gamla Radio Nord-lyssnare på dagens skivmässa i Solna och vi reflekterade över hur väl programmaterialet faktiskt motstått tidens tand. Hur bra det lät och låter än idag (många inspelningar finns bevarade). Speciellt när man jämför med dagens kommersiella radio. Ja, jag kan inte låta bli att med ett stänk av magsurhet reflektera över rixtöntarnas framfart i den svenska etern. För h-e, hör ni inte hur illa det låter?!? Snacka om kejsarens nya kläder! Etervågorna fylls av tomhet. Har svenska folket avtrubbats så till den milda grad att man inte längre reflekterar utan låter sig matas med vad dynga som helst? Räcker det med en skär sparkdräkt och samma låtar som mal på timma efter timma för att uppnå tillfredsställelse? Eller är detta ett tecken på resignation? Har vi gett upp? Tror vi inte att det kan bli bättre?
Radio Nord blev en lyssnarsuccé bland annat genom att starkt kontrastera mot ett stereotypt programutbud från Sveriges Radio (och då talar jag inte om stereosändningar). Idag är det den kommersiella radion som står för likformigheten, enformigheten.
Är det inte dags att göra slag i saken och ändra på tingens ordning?
Suss gott!

torsdag, februari 28, 2008

Ja’ ä’ tôrpare jag å ja’ har det så bra…

Ja, i alla fall tillfälligt. Just nu har jag dragit mig tillbaka till torpet för att ladda upp med lite Hälsingeenergi och lyssna på radio. Lyssna på radio? Ja, det går faktiskt att lyssna på radio på det gamla vanliga sättet. Som man gjorde förr. Då det var bättre, ni vet. Långt före rixtöntarnas tid, före FM-bandets tillkomst, så var det mycket vanligt att gemene man lyssnade på mellanvåg, långvåg och kortvåg för att få radiounderhållning och nyheter. Då fanns ju inte Internet men däremot myriader av utländska stationer som erbjöd musik och underhållning för de flesta smaker. Det enda som behövdes för att ta del av detta utbud var en gammal rörradio och helst en hyfsat lång antenntråd. Även efter transistorns inträde på radioscenen så fanns det mycket intressant att lyssna på. Många minns nog fortfarande Radio Luxemburg som hördes med engelska och bra musikprogram på kvällarna. Visserligen med en del knaster, fading och störningar ibland men bra mycket roligare än vad rixtöntarna någonsin kommer att kunna bli. Ibland reflekterar jag över om inte det kunde vara idé att införa en ny klausul i koncessionerna för kommersiell radio. Nämligen krav på kvalitet i utbudet. Låter det för jäkla dåligt så drar vi in koncessionen! Precis som en polisman i ett avsnitt ur serien om Arne Anka reflekterar när Arne pangat sitt eget fönster för att komma in då han tappat nyckeln (samtidigt som kompisen Krille Krokodil pangat fönstret i det andra rummet och som bäst ligger och trynar när Arne äntrar scenen): Somliga borde kunna spärras in på grund av brist på intelligens!
Ja, somliga radiokanaler borde kunna stängas på grund av brist på kvalitet. De första som skulle åka vore rixtöntarna….
Nej, nu ska jag inte gräva ner mig ytterligare i detta. Kan bara konstatera att radiomottagningen trots en uppsättning av antenner på 800-1 000 meter i olika riktningar just nu är tämligen medioker. Detta lär bero på solaktiviteten och koronahål vilket påverkar radiovågornas utbredning negativt så att till exempel transatlantiska stationer inte hörs speciellt bra om ens alls. Men annat hörs ju i stället. Dessutom kan jag i det vackra vädret ta stärkande promenader, bland annat längs den numera nedlagda Dellenbanan som förr förband stambanan med ostkustbanan (Ljusdal-Hudiksvall). Denna gamla järnväg har på senare år givit extra inkomster åt skrupelfria frilansare i skrotbranschen vilka lagt rabarber på mycket av kontaktledningen. Så idag hänger avklippta trådar längs banan som en påminnelse om alltings förgänglighet (i alla fall järnvägens). Men nog hade väl denna lilla bana idag varit ett miljövänligt alternativ till landsvägstransporter?This is RonnyBGoode, in Hälsingland, signing off.

fredag, februari 22, 2008

Blowin’ in the wind

Hallå Aftonbladet! Rubriken ”Stormvarning i Sydsverige” på er startsida är länkad till fel artikel. Här är den korrekta länken.

10:15: Nu är ordningen återställd. AB har nu länkat till rätt artikel vilket medförde att mitt blogginlägg inte kommer med. Men jag kommer igen :-)

Ja, nog blåser det så det förslår. SMHI har aviserat storm framåt kvällen i södra Sverige men här på Svartsjölandet verkar vädrets makter ha tjuvstartat. Soptunnorna utanför Vita Huset, modell större och tyngre, hade blåst omkull i morse vilket indikerar en bra bit över styv kuling. Positivt är att förkylningen verkar ge med sig. Kanske har alla baciller blåst bort?

Jag tänker inte skriva ett ord om rixtöntarna i dagens inlägg och hur jag tycker att deras utbud är en förolämpning inte bara mot den mänskliga intelligensen utan även mot god smak och musiken. Nej, jag ska faktiskt puffa lite för min vinyltävling. Du vet väl att du kan vinna valfria vinylskivor till ett värde av 500, 300 eller 200 kronor genom att svara på tre enkla frågor? Klart du ska vara med. Kolla här!

tisdag, februari 19, 2008

Nytt köttberg på gång?

DN skriver idag att allt fler svenskar gifter sig samt att nativiteten ökar. Är vi pä väg tillbaka mot efterkrigstidens nivå? Denna generation kallades bland annat för Jätteproppen Orvar som utestängde yngre från arbetsmarknaden och förre finansministern Pär Nuder använde uttrycket ”köttberget” – en benäning som normalt brukar beteckna överproduktion av kött. Tja, så skulle man ju kunna se det.... Men Nuders chef var måttligt road av liknelsen. Huruvida det berodde på hans egen generationstillhörighet eller kunde ge negativa associationer till hans egen kroppshydda låter jag vara osagt.

Detta får mig i alla fall att tänka på fenomenet fyrtiotalister. Baby boom-generationen. En välbärgad, köpsugen generation som har resurser och hellre lägger pengar på egna upplevelser
än samlar dem i madrassen och låter dem gå till Arvsfonden. Men hur många aktörer på marknaden satsar på att nå ut till denna spenderhungriga målgrupp? Hur många radiostationer går till exempel in för att nå ut till just fyrtiotalisterna? Borde inte detta vara ett ganska naturligt marknadssegment att försöka erövra?

Ja, rixtöntarna har förmodligen inte ens tänkt tanken. Det ska bli intressant att se vad som händer den dag när ett fristående radiobolag som vågar tänka i nya termer tar upp kampen med MTG. När man vågar programmera för en mogen generation.

Jag skulle vilja säga att det är öppet mål....