Tinas skinkor och etermedierna

Internationella kvinnodagen. ”Värdiga vinare av hela tjottaballongen” skriver Martin Söderström på Aftonbladet Nöjesliv. Vinare? Ja, enligt skribenten lär publiken i Let’s dance ha trakterats med en hel del vin för ”att de ska se ”pilska och glada” ut”. Inslaget handlar främst om Mat-Tinas skinkor. Alltså inte de som används i matlagningen utan hennes numera i medierna välexponerade stjärtglober. Behövs egentligen något vin som komplement till denna syn för att göra publiken ”pilsk och glad”?
För övrigt så konstaterar jag att denna dag även är minnesvärd på ett annat sätt utöver att vara den internationella kvinnodagen och på grund av Tinas skinkor. Den 8 mars 1961 klockan tio på förmiddagen (när Sveriges Radio händelsevis hade sändningsuppehåll) startade ett pionjärprojekt i etern från ett fartyg utanför Nynäshamn. På 606 kilocykler, eller 495 meter mellanvåg som det annonserades i programmen, bjöds en ständig ström av populär musik och underhållning riktade till svenska radiolyssnare. Radio Nord, med andra ord.
Jag träffade ett flertal gamla Radio Nord-lyssnare på dagens skivmässa i Solna och vi reflekterade över hur väl programmaterialet faktiskt motstått tidens tand. Hur bra det lät och låter än idag (många inspelningar finns bevarade). Speciellt när man jämför med dagens kommersiella radio. Ja, jag kan inte låta bli att med ett stänk av magsurhet reflektera över rixtöntarnas framfart i den svenska etern. För h-e, hör ni inte hur illa det låter?!? Snacka om kejsarens nya kläder! Etervågorna fylls av tomhet. Har svenska folket avtrubbats så till den milda grad att man inte längre reflekterar utan låter sig matas med vad dynga som helst? Räcker det med en skär sparkdräkt och samma låtar som mal på timma efter timma för att uppnå tillfredsställelse? Eller är detta ett tecken på resignation? Har vi gett upp? Tror vi inte att det kan bli bättre?
Radio Nord blev en lyssnarsuccé bland annat genom att starkt kontrastera mot ett stereotypt programutbud från Sveriges Radio (och då talar jag inte om stereosändningar). Idag är det den kommersiella radion som står för likformigheten, enformigheten.
Är det inte dags att göra slag i saken och ändra på tingens ordning?
Suss gott!