I Sverige måste man vara frisk och stark för att orka vara sjuk

Försäkringskassan har ingen avundsvärd position. Det är alltid de som ska utföra det smutsiga hantverket som politikerna beställt som får ta smällen. Socialdemokraternas vision om att
halvera sjuktalen har gjort att många sjuka kommit i kläm. Jobbet fortsätts nu oförtrutet av alliansen. Visst har sjuktalen gått ner drastiskt. Men innebär då detta att folk har blivit friskare? Knappast. Om man från början utgår ifrån att alla är simulanter så blir det lätt så att det blir fel ibland, som när en av Försäkringskassans förtroendeläkare (som för övrigt är barnläkare) för en patient underkänner diagnosen neuropati som gjorts av en överläkare i neurologi. Själva finessen med systemet är att förtroendeläkarna inte får ha någon personlig bindning till den sjukskrivne för att kunna göra en så objektiv bedömning som möjligt.
Rekommendationen blir att ligga och jobba då patienten inte klarar av att vare sig sitta eller stå!
Hur orkar människor som är sjuka kämpa vidare? Visst kan systemet missbrukas. Men vad är egentligen meningen med vårt sociala skyddsnät? Vilken trygghet kan vi påräkna för de skattekronor vi levererat den dag vi blir sjuka?
Sverige har onekligen blivit ett kallt land, på många sätt.