Det är sannerligen ett företag att resa till USA. För att komma in i landet så måste man i sin visumansökan besvara en del frågor som kan tyckas aningen underliga. Till exempel:
”Do you have a communicable disease; physical or mental disorder, or are you a drug abuser or addict?”“Have you ever been arrested or convicted for an offense or crime involving moral turpitude or a violation related to a controlled substance; or been arrested or convicted for two or more offences for which the aggregate sentence to confinement was five years or more; or been a controlled substance trafficker; or are you seeking entry to engage in criminal or immoral activities?”Och, min favorit bland alla frågor: “Have you ever been or are you now involved in espionage or sabotage; or in terrorist activities; or genocide; or between 1933 and 1945 were involved, in any way, in persecution associated with Nazi Germany or its allies?”
Ja, säkert finns det någon som på fyllan på 10 000 meters höjd svarat “ja” på dessa frågor. Visst blir man frestad.... Men om jag nu varit med i Hitlerjugend på 30-talet så kan man tycka att jag med ålderns rätt borde vara rätt ofarlig idag? Tänker jag ägna mig åt drogmissbruk eller omoraliska aktiviteter om jag släpps in i landet? En och annan öl lär nog slinka ner. Dessutom är det ju i vissa stater olagligt att lägra sin kvinna bakifrån. Frågan är bara hur efterlevnaden av denna lag övervakas. Det gäller att se till att man befinner sig i rätt stat när drifterna pockar på. Om jag nu tänker mig en framtid som langare i USA så är kanske inte det första jag tänker på att meddela immigrationsmyndigheterna mina avsikter? Nej, man får lätt en känsla av att detta formulär tryckts upp i en jätteupplaga som man måste göra slut på innan en ny trycks. Även om tiderna förändrats. Men trots allt är det ju tal om ett legalt, juridiskt bindande dokument. Så jag lutar mig tryggt mot en passus under ”certification”, nämligen: ”The answers I have furnished are true and correct to the best of my knowledge and belief”. Jag begriper alltså inte bättre. Speciellt inte om jag lider av sinnessjukdom eller är drogmissbrukare/beroende…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar