Nyhetsrubriker från DN: Tioåring borta efter fotbollsträning i Stjärnsund, Dalarna. ”Vi ska hitta henne” säger talesman för Dalapolisen. Bråk om annons för Absolut Vodka. Gammal kartbild över Mexiko väcker irritation i USA. Paret Clinton har tjänat 600 miljoner kronor sedan Bill lämnade Vita Huset (i Washington). Siffrorna offentliggörs efter press från rivalen Barrack Obama.
Läs mera på DN.se.
Ja, då är RonnyBGoode med er igen. En önskning kom in från Ginger, som har berett mig vissa svårigheter. Ja, önskningen, alltså. Jag har varken lyckats gräva fram ”Tajta jeans” eller ”Verkmästaren i magen” ur huvudarkivet men jag hoppas att följande lilla inslag kan i någon mån vara en kompensation. Magnus & Brasse är det i alla fall och nog är det en kreativ presentation av deras nummer ”Svordomsvisan”?
Hallå Tore i Falköping! Då jag vet att du är en hängiven countryentusiast och gillar Buck Owens väldigt mycket så kommer här ett inslag dedicerat till dig. Buck och hans Buckaroos och en av deras större hitlåtar “I’ve got a tiger by the tail”:
Buck Owens, alltså. Hans musik har blivit känd som Bakersfield-country, även om han kom från Texas. Men han flyttade till Bakersfield i Kalifornien år 1950 och hade snart massvis med jobb på Capitol Records.
Härnäst kvinnlig fägring i form av Brigitte Bardot och hennes ”Harley Davidson”. BB, kort-kort läderkjol och en HD – kan det bli bättre?
Förra sommaren bilade jag och en god vän runt i den amerikanska Södern för att bland annat avnjuta musik i alla dess former. En känd gospelgrupp, The Crabb Family, höll sin sista konsert innan gruppen upplöstes i The Church Of God i Cleveland, Tennessee och vi var där. Här ser vi ett annat inslag med ”krabborna”. På sång deras förgrundsgestalt Jason Crabb:
Här kommer en riktig höjdare, tycker jag själv. Krigspropaganda producerad av Walt Disney. Kolla hur Kalle Anka upptäcker nazismens avigsidor i ”Der Fuehrers Face”:
När den brittiska invasionen rasade i USA på 60-talet med the Beatles i spetsen så försökte man förstås anlägga moteld. Ett av de band som kom fram i denna veva var the Knickerbockers.:
För övrigt så ska Vita Husets Bloggdio nu dela ut sitt första QSL. Vad det är? Kolla min första bloggpost någonsin! Vi gratulerar JE i Hudiksvall till en VM1:a och bekräftar att du tagit del av och uppfattat vår första testsändning. Önska gärna en låt eller ett filmklipp.
Vi avslutar denna testsändning med att låta Groucho Marx göra reklam för ett i alla fall på den tid det begav sig välkänt bilmärke:
Visar inlägg med etikett DX-ing. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett DX-ing. Visa alla inlägg
söndag, april 06, 2008
Vax och annat från Vita Huset, tredje testsändningen
måndag, februari 04, 2008
Tips för deckarintresserade radioentusiaster
Flera än jag som både gillar radio och deckare? Då kommer här ett litet tips.
Här kommer något så ovanligt som en svensk deckare med DX-anknytning. Men detta är ganska naturligt då författaren själv var aktiv DX-are under främst 1970-talet. Boken kompletterar hans trilogi med de skånska poliserna César Amado och Spencer Albinsson vilka denna gång ställs inför en mordgåta där en amerikansk desertör hittas hängd i ett skogsparti. Har mordet något att göra med sekten Army Of Jesus som leddes av den mördade? En sekt som för tjugofem år sedan ägnade mycken tid åt att gräva upp ett flygande tefat som skulle ha störtat i trakten för tvåhundra år sedan. Är det någon tidigare sektmedlem som efter att ha lurats att skänka enorma belopp till rörelsen tagit ledaren av daga efter alla dessa år? Och vilken roll i historien spelar den amerikanska kortvågsstation vars frekvens i 19-metersbandet markerats på skalan på den mördades Eddystone 670 trafikmottagare?
Vad som börjar som ett lokalt morddrama sväller så småningom ut till en affär med internationella kopplingar på hög nivå där andra personer i olika världsdelar samtidigt hittas mördade. Men var finns sambandet? Författaren väver samman en spännande handling som gör det svårt att lägga boken ifrån sig när man väl börjat läsa den. Själv sträckläste jag boken från pärm till pärm och kunde bara beklaga att den tog slut så fort.
Per Erik Tell har en levande och underhållande berättarstil med en god portion humor samt en förmåga att teckna levande personporträtt som ger associationer till Fritiof Nilsson Piraten. Under resan framkommer ett samhällsengagemang som inte tar över berättelsen utan gör den ännu mera trovärdig. I motsats till de flesta polisromaner som excellerar i detaljer från praktiskt polisarbete känns Efter alla dessa år uppfriskande med sin jordnära bild av en typisk svensk småstad där det oväntade plötsligt händer. Det är svårt att i alla lägen veta var gränsen går mellan verklighet och författarens fantasi men historien om sekten som sökte efter ett störtat tefat har faktiskt verklighetsbakgrund.
EFTER ALLA DESSA ÅR
Författare: Per Erik Tell
ISBN 978-91-89336-44-5
249 sidor, inbunden.
Förlag: Bokpro http://www.bokpro.se/
Här kommer något så ovanligt som en svensk deckare med DX-anknytning. Men detta är ganska naturligt då författaren själv var aktiv DX-are under främst 1970-talet. Boken kompletterar hans trilogi med de skånska poliserna César Amado och Spencer Albinsson vilka denna gång ställs inför en mordgåta där en amerikansk desertör hittas hängd i ett skogsparti. Har mordet något att göra med sekten Army Of Jesus som leddes av den mördade? En sekt som för tjugofem år sedan ägnade mycken tid åt att gräva upp ett flygande tefat som skulle ha störtat i trakten för tvåhundra år sedan. Är det någon tidigare sektmedlem som efter att ha lurats att skänka enorma belopp till rörelsen tagit ledaren av daga efter alla dessa år? Och vilken roll i historien spelar den amerikanska kortvågsstation vars frekvens i 19-metersbandet markerats på skalan på den mördades Eddystone 670 trafikmottagare?
Vad som börjar som ett lokalt morddrama sväller så småningom ut till en affär med internationella kopplingar på hög nivå där andra personer i olika världsdelar samtidigt hittas mördade. Men var finns sambandet? Författaren väver samman en spännande handling som gör det svårt att lägga boken ifrån sig när man väl börjat läsa den. Själv sträckläste jag boken från pärm till pärm och kunde bara beklaga att den tog slut så fort.
Per Erik Tell har en levande och underhållande berättarstil med en god portion humor samt en förmåga att teckna levande personporträtt som ger associationer till Fritiof Nilsson Piraten. Under resan framkommer ett samhällsengagemang som inte tar över berättelsen utan gör den ännu mera trovärdig. I motsats till de flesta polisromaner som excellerar i detaljer från praktiskt polisarbete känns Efter alla dessa år uppfriskande med sin jordnära bild av en typisk svensk småstad där det oväntade plötsligt händer. Det är svårt att i alla lägen veta var gränsen går mellan verklighet och författarens fantasi men historien om sekten som sökte efter ett störtat tefat har faktiskt verklighetsbakgrund.
EFTER ALLA DESSA ÅR
Författare: Per Erik Tell
ISBN 978-91-89336-44-5
249 sidor, inbunden.
Förlag: Bokpro http://www.bokpro.se/
fredag, januari 25, 2008
Ett inlägg som inte bara handlar om radio
Dags för bloggpremiär efter många om och men! Någon kanske undrar över titeln på denna blogg. Vita Huset? Ja, inte är det Vita Huset i Washington som avses utan fastmer ett stenhus som är närmaste granne till Svartsjö Slott och bär detta stolta namn. Bulletiner? Tja, benämningen kan vara relevant därför att denna blogg kan komma att handla om precis vad som helst och den är svår att kategorisera. Några av mina stora intressen är musik, radio, film, historia, resor, djur och natur etc etc. Dessutom har jag en viss fallenhet för nostalgi. Nog var det bättre förr! Ju förr desto bättre.
Jag har också en del intressen inför vilka folk i allmänhet alternativt skulle rynka på pannan eller skaka på huvudet. Ett sådant intresse är DX-ing.
Vad tusan är nu det? undrar kanske någon. Jo, det är en mycket intressant del av radiohobbyn. I radions barndom drevs många radiostationer på experimentbasis och man var förstås intresserade av att få reda på hur långt man kunde höras och inte minst hur bra man kunde höras på olika platser. För att få reda på detta vände man sig till lyssnarna och bad dem skicka in så kallade lyssnarrapporter där de berättade om mottagningen, vad de använde för radiomottagare och antenn etc. På detta sätt fick stationerna en bra bild av hur de hördes på olika platser. Dessutom var detta förstås ett bra sätt för radiostationen att bygga en relation med sina lyssnare. Som tack för lyssnarrapporterna brukade stationerna skicka ett svar, ett så kallat QSL. ”QSL” är en förkortning som ursprungligen användes av radiotelegrafister och radioamatörer och det betyder ”jag kvitterar”. Ofta var dessa QSL i form av speciellt tryckta kort, inte sällan mycket artistiskt och layoutmässigt tilltalande. Bland radiolyssnarna uppstod då intresset för att samla på dessa QSL från olika stationer och en ny hobby, DX-ingen, var född. ”DX” är en annan telegrafiförkortning som betecknar långdistansförbindelse.
DX-ingen är alltså i mångt och mycket en samlarhobby. Precis som ett älghuvud är en trofé för jägaren så är ett QSL från en kanske exotisk station i ett avlägset land en trofé som ett konkret resultat av jakt i eterhavet. Dessutom är detta en betydligt mera fridsam och mindre mordisk form av jakt än den konventionella. Jag har aldrig kunnat förlika mig med tanken på att skjuta på obeväpnade djur som inte har en chans att försvara sig...
Nå, DX-hobbyn växte i omfång allteftersom nya radiostationer kom igång och under exempelvis 40- och 50.talet så var det en formlig folkrörelse, med hundratusentals utövare till och med i vårt lilla land. Det var då vanligt att man i vanliga hushåll lyssnade på kortvåg, särskilt under kriget för att få nyheter om händelseutvecklingen. En speciell DX-sändning som en mycket stor del av svenska folket tog del av var otvivelaktigt det berömda referatet av VM-matchen i tungviktsboxning mellan Ingemar ”Ingo” Johansson och Floyd Paterson som gick av stapeln den 26 juni 1959 på Yankee Stadium i New York. Sveriges Radio hade vägrat att sända matchen men i detta läge gick elektronikföretaget Philips in och köpte sändningsrätten samt sändningstid över Radio Luxemburg. På detta sätt kunde den svenska publiken i direktsändning på 208 meter mellanvåg höra hur Sverige fick en världsmästare i tungviktsboxning.
Jaha, men varför håller man på med något sådant som DX-ing idag? Det finns ju hur många kanaler som helst att lyssna på, satellitradio, webben... Är inte detta något fullständigt irrelevant i vår upplysta tid? För egen del kan jag bara svara att det ger en alldeles utmärkt avkoppling. Dessutom är det ett moment av spänning när man med stor möda lyckas höra en svårhörd station, kanske en amerikansk countrystation någonstans ute på prärien, en lokal röst från Afrikas djungler eller en liten boliviansk gruvstation uppe i Andernas berg. Du kan sitta var som helst och lyssna, oberoende av uppkoppling etc. Ja, du behöver inte ens tillgång till elnätet då det idag finns många högklassiga batteridrivna radioapparater och till och med radioapparater som laddas upp med en vevgenerator. Dessutom finner jag en tjusning i att lyssna på program som är avsedda för lokalbefolkningen på avlägsna platser. Det är ett sätt att resa via etern, att få en bild av vardagen i andra länder. Dessutom är utbudet av intressant musik och information obegränsat. Allt detta har en DX-are haft tillgång till långt innan webben var påtänkt. Men detta betyder inte att jag på något sätt föraktar webben. Tvärtom, radion och webben är två värdefulla resurser som kompletterar varandra.
QSL-samlandet, då? Ja, jag tycker fortfarande att det är lika trevligt varje gång det ramlar in ett brev eller kort från någon utländsk radiostation som bekräftelse på att jag har hört dem. Tyvärr blir det allt mindre vanligt att stationer svarar på detta sätt, till stor del beroende på att de inte fattar vitsen med lyssnarrapporter och QSL samt att man upplever att det är för tidskrävande. Själv har jag svårt att förstå denna inställning. Jag menar, vilket perfekt sätt att föra en dialog med sina lyssnare. Få in programkritik och förslag. Men, det förstås: somliga stationer är nog inte intresserade av detta. Ljudtapeter som Rix, Lugna Favoriter etc har knappast något intresse av att ta hänsyn till lyssnarnas önskemål. Här handlar det om att presentera ett koncept och marknadsföra detta med olika åtgärder till ett marknadssegment (ja, det är lyssnarna, det). Jag skäms inte för att säga att jag tycker att den kommersiella radion i Sverige av idag är så erbarmligt tråkig att det är ett formligt slöseri med tid att lyssna på den. Varför skulle jag göra det? Jag har via webben tillgång till tusentals radiostationer som låter bra mycket roligare än den stereotypa svenska franchiseradion. Nej, programmerarna (jag talar inte om programmakare i detta fall) bakom Radio Rix et consortes har nog aldrig upplevt tjusningen att lyssna på riktig radio. Underhållande radio. Informativ radio. Det är för mig en gåta att folk fortsätter att lyssna på eländet. Men kanske är det faktum att några överhuvudtaget lyssnar på Radio Rix med flera ett tecken på den allmänna uppgivenheten i riket. Man bryr sig inte längre. Det är huvudsaken att det kommer ljud ur radion. Sedan må det vara hur töntigt och dåligt som helst. Nej, jag säger bara en sak: RADIO NORD!
Nu behöver jag en långpromenad och lite frisk luft. Jag blir bara deprimerad när jag tänker på det kommersiella radioeländet i Sverige....
Jag har också en del intressen inför vilka folk i allmänhet alternativt skulle rynka på pannan eller skaka på huvudet. Ett sådant intresse är DX-ing.
Vad tusan är nu det? undrar kanske någon. Jo, det är en mycket intressant del av radiohobbyn. I radions barndom drevs många radiostationer på experimentbasis och man var förstås intresserade av att få reda på hur långt man kunde höras och inte minst hur bra man kunde höras på olika platser. För att få reda på detta vände man sig till lyssnarna och bad dem skicka in så kallade lyssnarrapporter där de berättade om mottagningen, vad de använde för radiomottagare och antenn etc. På detta sätt fick stationerna en bra bild av hur de hördes på olika platser. Dessutom var detta förstås ett bra sätt för radiostationen att bygga en relation med sina lyssnare. Som tack för lyssnarrapporterna brukade stationerna skicka ett svar, ett så kallat QSL. ”QSL” är en förkortning som ursprungligen användes av radiotelegrafister och radioamatörer och det betyder ”jag kvitterar”. Ofta var dessa QSL i form av speciellt tryckta kort, inte sällan mycket artistiskt och layoutmässigt tilltalande. Bland radiolyssnarna uppstod då intresset för att samla på dessa QSL från olika stationer och en ny hobby, DX-ingen, var född. ”DX” är en annan telegrafiförkortning som betecknar långdistansförbindelse.
DX-ingen är alltså i mångt och mycket en samlarhobby. Precis som ett älghuvud är en trofé för jägaren så är ett QSL från en kanske exotisk station i ett avlägset land en trofé som ett konkret resultat av jakt i eterhavet. Dessutom är detta en betydligt mera fridsam och mindre mordisk form av jakt än den konventionella. Jag har aldrig kunnat förlika mig med tanken på att skjuta på obeväpnade djur som inte har en chans att försvara sig...
Nå, DX-hobbyn växte i omfång allteftersom nya radiostationer kom igång och under exempelvis 40- och 50.talet så var det en formlig folkrörelse, med hundratusentals utövare till och med i vårt lilla land. Det var då vanligt att man i vanliga hushåll lyssnade på kortvåg, särskilt under kriget för att få nyheter om händelseutvecklingen. En speciell DX-sändning som en mycket stor del av svenska folket tog del av var otvivelaktigt det berömda referatet av VM-matchen i tungviktsboxning mellan Ingemar ”Ingo” Johansson och Floyd Paterson som gick av stapeln den 26 juni 1959 på Yankee Stadium i New York. Sveriges Radio hade vägrat att sända matchen men i detta läge gick elektronikföretaget Philips in och köpte sändningsrätten samt sändningstid över Radio Luxemburg. På detta sätt kunde den svenska publiken i direktsändning på 208 meter mellanvåg höra hur Sverige fick en världsmästare i tungviktsboxning.
Jaha, men varför håller man på med något sådant som DX-ing idag? Det finns ju hur många kanaler som helst att lyssna på, satellitradio, webben... Är inte detta något fullständigt irrelevant i vår upplysta tid? För egen del kan jag bara svara att det ger en alldeles utmärkt avkoppling. Dessutom är det ett moment av spänning när man med stor möda lyckas höra en svårhörd station, kanske en amerikansk countrystation någonstans ute på prärien, en lokal röst från Afrikas djungler eller en liten boliviansk gruvstation uppe i Andernas berg. Du kan sitta var som helst och lyssna, oberoende av uppkoppling etc. Ja, du behöver inte ens tillgång till elnätet då det idag finns många högklassiga batteridrivna radioapparater och till och med radioapparater som laddas upp med en vevgenerator. Dessutom finner jag en tjusning i att lyssna på program som är avsedda för lokalbefolkningen på avlägsna platser. Det är ett sätt att resa via etern, att få en bild av vardagen i andra länder. Dessutom är utbudet av intressant musik och information obegränsat. Allt detta har en DX-are haft tillgång till långt innan webben var påtänkt. Men detta betyder inte att jag på något sätt föraktar webben. Tvärtom, radion och webben är två värdefulla resurser som kompletterar varandra.
QSL-samlandet, då? Ja, jag tycker fortfarande att det är lika trevligt varje gång det ramlar in ett brev eller kort från någon utländsk radiostation som bekräftelse på att jag har hört dem. Tyvärr blir det allt mindre vanligt att stationer svarar på detta sätt, till stor del beroende på att de inte fattar vitsen med lyssnarrapporter och QSL samt att man upplever att det är för tidskrävande. Själv har jag svårt att förstå denna inställning. Jag menar, vilket perfekt sätt att föra en dialog med sina lyssnare. Få in programkritik och förslag. Men, det förstås: somliga stationer är nog inte intresserade av detta. Ljudtapeter som Rix, Lugna Favoriter etc har knappast något intresse av att ta hänsyn till lyssnarnas önskemål. Här handlar det om att presentera ett koncept och marknadsföra detta med olika åtgärder till ett marknadssegment (ja, det är lyssnarna, det). Jag skäms inte för att säga att jag tycker att den kommersiella radion i Sverige av idag är så erbarmligt tråkig att det är ett formligt slöseri med tid att lyssna på den. Varför skulle jag göra det? Jag har via webben tillgång till tusentals radiostationer som låter bra mycket roligare än den stereotypa svenska franchiseradion. Nej, programmerarna (jag talar inte om programmakare i detta fall) bakom Radio Rix et consortes har nog aldrig upplevt tjusningen att lyssna på riktig radio. Underhållande radio. Informativ radio. Det är för mig en gåta att folk fortsätter att lyssna på eländet. Men kanske är det faktum att några överhuvudtaget lyssnar på Radio Rix med flera ett tecken på den allmänna uppgivenheten i riket. Man bryr sig inte längre. Det är huvudsaken att det kommer ljud ur radion. Sedan må det vara hur töntigt och dåligt som helst. Nej, jag säger bara en sak: RADIO NORD!
Nu behöver jag en långpromenad och lite frisk luft. Jag blir bara deprimerad när jag tänker på det kommersiella radioeländet i Sverige....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
