Ett inlägg som inte bara handlar om radio

Dags för bloggpremiär efter många om och men! Någon kanske undrar över titeln på denna blogg. Vita Huset? Ja, inte är det Vita Huset i Washington som avses utan fastmer ett stenhus som är närmaste granne till Svartsjö Slott och bär detta stolta namn. Bulletiner? Tja, benämningen kan vara relevant därför att denna blogg kan komma att handla om precis vad som helst och den är svår att kategorisera. Några av mina stora intressen är musik, radio, film, historia, resor, djur och natur etc etc. Dessutom har jag en viss fallenhet för nostalgi. Nog var det bättre förr! Ju förr desto bättre.
Jag har också en del intressen inför vilka folk i allmänhet alternativt skulle rynka på pannan eller skaka på huvudet. Ett sådant intresse är DX-ing.
Vad tusan är nu det? undrar kanske någon. Jo, det är en mycket intressant del av radiohobbyn. I radions barndom drevs många radiostationer på experimentbasis och man var förstås intresserade av att få reda på hur långt man kunde höras och inte minst hur bra man kunde höras på olika platser. För att få reda på detta vände man sig till lyssnarna och bad dem skicka in så kallade lyssnarrapporter där de berättade om mottagningen, vad de använde för radiomottagare och antenn etc. På detta sätt fick stationerna en bra bild av hur de hördes på olika platser. Dessutom var detta förstås ett bra sätt för radiostationen att bygga en relation med sina lyssnare. Som tack för lyssnarrapporterna brukade stationerna skicka ett svar, ett så kallat QSL. ”QSL” är en förkortning som ursprungligen användes av radiotelegrafister och radioamatörer och det betyder ”jag kvitterar”. Ofta var dessa QSL i form av speciellt tryckta kort, inte sällan mycket artistiskt och layoutmässigt tilltalande. Bland radiolyssnarna uppstod då intresset för att samla på dessa QSL från olika stationer och en ny hobby, DX-ingen, var född. ”DX” är en annan telegrafiförkortning som betecknar långdistansförbindelse.
DX-ingen är alltså i mångt och mycket en samlarhobby. Precis som ett älghuvud är en trofé för jägaren så är ett QSL från en kanske exotisk station i ett avlägset land en trofé som ett konkret resultat av jakt i eterhavet. Dessutom är detta en betydligt mera fridsam och mindre mordisk form av jakt än den konventionella. Jag har aldrig kunnat förlika mig med tanken på att skjuta på obeväpnade djur som inte har en chans att försvara sig...
Nå, DX-hobbyn växte i omfång allteftersom nya radiostationer kom igång och under exempelvis 40- och 50.talet så var det en formlig folkrörelse, med hundratusentals utövare till och med i vårt lilla land. Det var då vanligt att man i vanliga hushåll lyssnade på kortvåg, särskilt under kriget för att få nyheter om händelseutvecklingen. En speciell DX-sändning som en mycket stor del av svenska folket tog del av var otvivelaktigt det berömda referatet av VM-matchen i tungviktsboxning mellan Ingemar ”Ingo” Johansson och Floyd Paterson som gick av stapeln den 26 juni 1959 på Yankee Stadium i New York. Sveriges Radio hade vägrat att sända matchen men i detta läge gick elektronikföretaget Philips in och köpte sändningsrätten samt sändningstid över Radio Luxemburg. På detta sätt kunde den svenska publiken i direktsändning på 208 meter mellanvåg höra hur Sverige fick en världsmästare i tungviktsboxning.
Jaha, men varför håller man på med något sådant som DX-ing idag? Det finns ju hur många kanaler som helst att lyssna på, satellitradio, webben... Är inte detta något fullständigt irrelevant i vår upplysta tid? För egen del kan jag bara svara att det ger en alldeles utmärkt avkoppling. Dessutom är det ett moment av spänning när man med stor möda lyckas höra en svårhörd station, kanske en amerikansk countrystation någonstans ute på prärien, en lokal röst från Afrikas djungler eller en liten boliviansk gruvstation uppe i Andernas berg. Du kan sitta var som helst och lyssna, oberoende av uppkoppling etc. Ja, du behöver inte ens tillgång till elnätet då det idag finns många högklassiga batteridrivna radioapparater och till och med radioapparater som laddas upp med en vevgenerator. Dessutom finner jag en tjusning i att lyssna på program som är avsedda för lokalbefolkningen på avlägsna platser. Det är ett sätt att resa via etern, att få en bild av vardagen i andra länder. Dessutom är utbudet av intressant musik och information obegränsat. Allt detta har en DX-are haft tillgång till långt innan webben var påtänkt. Men detta betyder inte att jag på något sätt föraktar webben. Tvärtom, radion och webben är två värdefulla resurser som kompletterar varandra.
QSL-samlandet, då? Ja, jag tycker fortfarande att det är lika trevligt varje gång det ramlar in ett brev eller kort från någon utländsk radiostation som bekräftelse på att jag har hört dem. Tyvärr blir det allt mindre vanligt att stationer svarar på detta sätt, till stor del beroende på att de inte fattar vitsen med lyssnarrapporter och QSL samt att man upplever att det är för tidskrävande. Själv har jag svårt att förstå denna inställning. Jag menar, vilket perfekt sätt att föra en dialog med sina lyssnare. Få in programkritik och förslag. Men, det förstås: somliga stationer är nog inte intresserade av detta. Ljudtapeter som Rix, Lugna Favoriter etc har knappast något intresse av att ta hänsyn till lyssnarnas önskemål. Här handlar det om att presentera ett koncept och marknadsföra detta med olika åtgärder till ett marknadssegment (ja, det är lyssnarna, det). Jag skäms inte för att säga att jag tycker att den kommersiella radion i Sverige av idag är så erbarmligt tråkig att det är ett formligt slöseri med tid att lyssna på den. Varför skulle jag göra det? Jag har via webben tillgång till tusentals radiostationer som låter bra mycket roligare än den stereotypa svenska franchiseradion. Nej, programmerarna (jag talar inte om programmakare i detta fall) bakom Radio Rix et consortes har nog aldrig upplevt tjusningen att lyssna på riktig radio. Underhållande radio. Informativ radio. Det är för mig en gåta att folk fortsätter att lyssna på eländet. Men kanske är det faktum att några överhuvudtaget lyssnar på Radio Rix med flera ett tecken på den allmänna uppgivenheten i riket. Man bryr sig inte längre. Det är huvudsaken att det kommer ljud ur radion. Sedan må det vara hur töntigt och dåligt som helst. Nej, jag säger bara en sak: RADIO NORD!
Nu behöver jag en långpromenad och lite frisk luft. Jag blir bara deprimerad när jag tänker på det kommersiella radioeländet i Sverige....