Lagen om tillgång och efterfrågan

Hyrorna kan chockhöjas, skriver DN. Blir man egentligen så mycket lyckligare av att bo i innerstan? Ja, tydligen, eftersom det verkar vara så eftertraktat. Enligt principen om tillgång och efterfrågan så ökar förstås priserna ju flera som är intresserade av centralt belägna lägenheter. Denna princip fungerar lika väl oberoende av vilken färg den regering har som styr landet.

Jag bytte en gång min lya i Vita Bergen mot en tvåa i Rinkeby. Framför allt på grund av att den nya lägenheten var större, ljusare och hade balkong. Men visst hade även Söder sina fördelar. Skånegatan var då en s k grön gata och varje dag kunde jag parkera bilen utanför porten. Bilen behövde bara flyttas en natt i veckan när det var städdag. Inga P-avgifter. Inga biltullar. Jag åkte bil till jobbet i Alvik varje dag, i en amerikansk Dodge med en stor V8. Bensinpriset var en bra mycket mindre del av den disponibla månadsinkomsten än vad som är fallet idag. På sommarkvällarna brukade jag ofta gå tvärs över gatan för att titta på Carl-Antons TV-show från amfiteatern i Vitabergsparken och här hade vi alldeles gratis ett enormt utbud av högklassiga artister. Ofta blev det också en picknick ute i parken på helgerna. Gångavstånd till många trevliga vattenhål och en mycket låg hyra. Småstadsidyll mitt inne i Stockholm, med gårdsfester och allmänt gemyt. Alla kände alla.

Nu riskerar hyrorna i "attraktiva områden" att stiga med 40% eller mera. Köerna måste kapas. Och hur kapar man köer på bästa sätt? Enkelt! Gör det tillräckligt dyrt så att "packet" inte har råd att stå kvar i kön. Det är ju lätt att kolla kredithistoria och inkomster så att ingen från trasproletariatet av rent okynne lyckas ställa sig i kön och därmed förhalar processen som ger tillgång till den attraktiva lägenheten för de välbeställda. Vem vet, man kanske kan kapa flera köer på samma sätt. Vad sägs om att kapa vårdköerna genom att göra sjukvården så kostsam att bara de välbeställda har råd att utnyttja den?

Men vägen till en attraktiv lägenhet går ju inte bara via köer. Kontakter är minst lika viktigt. En väg är att genom jobbet eller politiskt engagemang komma över en lägenhet. Eller att "supa in sig" med rätt personer. Förr förfasades allmänheten över att så många missbrukare fick förtur i bostadskön och därmed snodde åt sig attraktiva lägengheter som de sedan svinade ner och förstörde samtidigt som de störde hederligt folk. Detta problem försvann så småningom. De tidigare förtursfallen som överlevt blev i stället uteliggare.

Hur löser man bostadsekvationen med största möjliga rättvisa? Ska ett statligt organ avgöra vilka som ska få tillgång till en bostad utifrån behovsprövning (som fallet var med den gamla bostadsförmedlingen?) Ska ett hyrestak gälla? Något säger mig att det inte blir någon större skillnad. Självklart skulle även höginkomsttagare applådera lägre hyror. Desto mera pengar kan läggas på motorbåtar, utlandsresor och Spy Bar. Men oavsett hur fördelningen av bostäder organiseras så kommer principen om tillgång och efterfrågan att gälla. Den förändras inte genom att vi byter regering. Möjligen kan man tänka sig att politiskt hemvist blir ett incitament i urvalsprocessen i stället för pengar. Om nu det är så mycket bättre...