Klimatberedningen föreslår ytterligare höjning av bensinskatten, skriver Aftonbladet. Ja, säkert kan detta få någon i tätorterna att ställa bilen och i stället åka kommunalt. Det är också väldigt lätt för politiker som bor i innerstan och har bekvämt gång- och taxiavstånd till Café Opera att medverka till beslut som detta. Den som bor i norrländsk glesbygd och kanske pendlar tjugo mil eller mer per dag till sitt arbete har nog svårare att inse fördelarna med förslaget.
Vilka alternativ finns för glesbygdsbor när kollektivtrafik saknas? Samåkning? Ja, om det är möjligt görs detta säkert redan idag för att kapa kostnader. Men oftast är bilen en förutsättning för att kunna ta sig till jobbet.
Det fanns en idyllisk tid när folk färdades med häst och vagn och små lokala järnvägar sammanband många mindre orter. Man handlade sina varor i en liten lokal lanthandel som fanns i varje by och dit kunde man antingen cykla eller åka spark på vintern. Ja, man kan tycka att det verkar riktigt rofyllt och stressfritt. Men idag ser verkligheten annorlunda ut. Infrastrukturen byggdes upp baserad på landsvägstransporter och billig olja. De små smalspåriga lokalbanorna lades ner. Det fanns inte längre kundunderlag för den lokala lanthandeln och ingen kunde längre försörja sig på ett litet hemman med ett par kor och någon åkerlapp. Alla måste in till centralorten! Vi flytt int! var en stolt paroll bland många som kämpade emot in i det sista. Men förgäves.
Vad tycker politikerna? Behöver vi egentligen landsbygden? Ja, ibland undrar man. Visst är klimathotet en viktig fråga. Men löser vi problemet med hjälp av ekonomiska incitament? De välbeställda kan lugnt fortsätta att åka bil även om de förstås knorrar. Men de har ju råd. För många som lever under små ekonomiska omständigheter kan alltför stora bensinskattehöjningar bli strået som knäcker kamelens rygg. Det är problemet med alla typer av ekonomiska påtryckningsmedel: det drabbar alltid de svaga i samhället.
Vad är då alternativet för glesbygdsborna? Ökade bilavdrag på landsbygden? Jaha, och hur löser det klimatproblemet? Dessutom måste ju ändå pengarna läggas ut. Differentierade bensinpriser och skattesatser för bilar så att det blir billigare att använda bilen i glesbygd? Det vore en idé men vem vågar föreslå det och hur skulle en sådan reform administreras? Förbättrade kommunikationer i glesbygden? Är det realistiskt att tro att detta går att genomföra till rimliga kostnader så att alla ställa sina bilar hemma?
Nej, alla kan inte sitta hemma i sin stuga och jobba via bredband. Några måste ta sig tjugo mil till jobbet på pappersbruket. Ja, men flytta då om det är så svårt! menar politikerna.
Jag undrar i mitt stilla sinne om arkitekterna bakom detta förslag gjort någon konsekvensanalys av skattehöjningen. Eller är detta ett logiskt led i utarmningen av landsbygden? Är tanken att den svenska glesbygden framledes ska befolkas av tyska fritidsboende som jagar svenskt vilt och plockar med sig varningsskyltarna för älg hem till Hamburg och Frankfurt för att få nya bord till gillestugan? Lägg därtill att Arbetsförmedlingen i allt högre grad jagar sina arbetssökande med blåslampa och ställer krav på att flytta dit jobben finns. Vore det inte enklare att ge arbetslösa i glesbygd en medborgarlön som kompensation för att de stannar kvar i sin hembygd och hjälper till att hålla landskapet öppet och infrastrukturen igång? Eventuellt med en maxkvot för bilkörning för att medverka till en bättre miljö.
Ja, inte är det någon enkel fråga. Men en chockhöjd bensinskatt är definitivt fel väg att gå.
lördag, februari 02, 2008
Ska folk på landet åka häst och vagn?
Etiketter:
arbetsmarknad,
Bensinskatt,
bil,
glesbygd,
höjning,
kollektivtrafik,
tåg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar