Full fart på TV:n! Och självfallet kunde jag inte motstå frestelsen att kolla in ”I huvudet på Gynning”.
Nu var det skivinspelning på gång. Med Bert Karlsson! Och det är nog som han sa: lanseringen blir inga problem. Vi är ju så kända båda två så det fixar sig. Han sa mycket kul, Bert. Som till exempel att Carola skulle kunnat vara en världsstjärna idag om hon bara lyssnat på andra. Undrar just vem Bert menade att hon borde ha lyssnat på? Men, säger Bert, Carola lyssnar ju bara på Gud. Och Gud har väl inte speciellt bra koll på vad som slår på topplistorna....
Ja, hujedamej vilken låt! Som älskare av riktiga kalkonlåtar har jag fått mitt lystmäte. Inte sedan Leena Skoogs och Anders Näslunds version av Je t’aime har jag hört något liknande. Vilken text! Fullständigt outstanding. Tack Carolina!
Kalkon, förresten. En kalkonlåt är ju något som är gjort på fullaste allvar men som inte når riktigt ända fram. Något som är så dåligt att det är bra. Först uppfattade jag detta som ett lysande exempel på satir riktad mot musikbranschen, gjord med glimten i ögat. Men så småningom gick det upp för mig att det faktiskt var på allvar.
Eller är det på allvar....?
En tvättäkta kalkon! "Den omskrivna svenska chock-versionen" står det på omslaget och nog får man säga att Leena Skoog slog ut Jane Birkin med hästlängder när det gällde stönandet. Ja, det var mera fråga om att simulera en orgasm....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar