fredag, april 04, 2008

Radiokriget i Nordsjön

Två radiotekniker från Schweiz, Erwin Meister och Edwin Bollier, hade under sent 60-tal anlitats för att utrusta den f d minsveparen m/v Galaxy för att användas som sändarfartyg utanför Tyskland. Galaxy hade tidigare legat utanför Themsenmynningen och sänt under namnet Radio London för en engelsk publik. Stationen blev oerhört framgångsrik rent ekonomiskt och detta lockade ett antal finansiärer att försöka utanför den tyska kusten och upprepa framgångskonceptet där. Men då även Tyskland förberedde en piratradiolag så drogs riskkapitalet tillbaka och projektet gick om intet.

Meister och Bollier, som ursprungligen var radioreparatörer och hade gjort stora pengar på att tillverka och sälja små spionsändare, beslöt sig för att öppna eget. Många undrade varifrån pengarna kom men det skulle senare visa sig att en stor del av finansieringen skjutits till av Östtyskland, där kompanjonerna hade goda förbindelser via sitt företag Mebo Telecommunications. Som sanna entreprenörer hade Meister & Bollier varit inblandade i allehanda vinstgivande projekt. Bland annat lär de ha varit delaktiga i vapenförsäljning till utbrytarregingen i Biafra.

Så småningom utrustades ett f d holländskt lastfartyg, SIlvretta, nu omdöpt till Mebo II, med sändare och studioutrustning och sändningar kom igång under namnet Radio North Sea International. ITN News rapporterade i sitt program ”News At Ten” om projektet:


”Man måste ta risker” säger en diskjockey ombord, Roger Day, i inslaget. Ja, nog hade denna typ av radio sina risker. 1971 utsattes radiofartyget för ett bombattentat och lyssnare över hela Europa kunde höra hur tjänstgörande diskjockey sände ut nödanrop mellan skivorna, medan en kraftig brand rasade ombord:



Man lyckades med hjälp från andra båtar släcka elden och dagen efter rapporterades om attentatet i ”News At Ten”:


Det skulle sedan visa sig att bombattacken finansierats av en konkurrerande station, Radio Veronica, som sände från ett närbeläget fartyg. Såväl RNI som Radio Veronica fortsatte fram till 1974 när Holland fick en piratradiolag. Mebo II hamnade så småningom utanför Libyen där sändarna användes för att reläa det statliga libyska riksprogrammet tills Khadaffi tröttnade på sin nya leksak och det stolta radioskeppet slutade sina dagar som målskjutningsfartyg för det libyska flygvapnet. Ett sorgligt slut för en båt som tidigare överlevt så många stormar och flera attentat men ändå lyckats hålla musiken igång.

Namnen Meister & Bollier skulle ånyo dyka upp i samband med sprängningen av ett PanAm-plan över Lockerbie i Skottland den 21 december 1988, då det framkom att de detonatorer som använts vid sprängningen av planet levererats av Mebo Telecommunications. Under flera år fanns på företagets hemsida mängder av dokument där man försökte bevisa sin oskuld. Nu verkar deras domän ha tagits över av ett helt annat företag.

2 kommentarer:

fred sa...

Mycke' intressant .. men var det inte så att en av dessa schweizare blev utpekad som Stasiagent? och det går liksom inte ihop med det faktum att han tidigare varit engagerad på Biafras sida... men i den världen kan ju allt möjligt vara.."möjligt".

Vapen..eller CARITAS...? hmmm

RonnyBGoode sa...

Du har en point där. Personligen tror jag att dessa herrar har en förmåga att smälta in väl i de flesta sammanhang så länge som det var ekonomiskt lönsamt. Ett pass från det neutrala Schweiz underlättade säkerligen operationer i olika sammanhang.