torsdag, april 03, 2008

Radionostalgi

I sann nostalgisk anda så kan det i år passa att påminna om en radiopionjär. Nej, jag talar inte om rixtöntarna.... I den mån de står som pionjärer för något så skulle det möjligen vara innehållslös och urtråkig muzakradio som bara blir alltmer outhärdlig ju längre man lyssnar till den. Min smärtgräns brukar vara cirka två minuter, max.... Nej, det handlar om Radio Mercur som startade sina sändningar år 1958, alltså för 50 år sedan, från det lilla fartyget Cheeta i Öresund. Projektet startades av danskar men fick snart en svensk intressent, Skånes Radio Mercur, som sände på svenska till lyssnare i Skåne genom att köpa sändningstid över danskarnas sändare. Så småningom skulle stationen byta namn till Radio Syd och sända från en egen båt under ledning av en orädd pionjär, Britt Wadner.

Visst, Radio Syds program kan upplevas som något från det förgångna idag. Men historien bakom stationen är synnerligen intressant och Britt Wadner framstår som en fascinerande kombination av entreprenör och visionär, med en aldrig sviktande övertygelse för vad hon ansåg var rätt. I det längsta kämpade hon för en fri radio, trots repressalier och till och med fängelsedomar. Men slutligen tvangs Radio Syd avbryta sina sändningar på grund av en extrem issituation i Öresund och flyttade sedermera till Gambia.

I Sverige har vi nu kommersiell radio – men hur ser den ut? Jag har ofta funderat över hur vår medievärld skulle ha sett ut om dessa pionjärstationer hade kunnat fortsätta sina sändningar och tillåtits att utvecklas under åren. Hade vi till sist ändå hamnat där vi är idag, med kedjor av franchiseradiostationer som låter likadant och spelar samma musik hela tiden? Muzakjukeboxar som släppts ut i etern, ägda av ett fåtal aktörer som har monopol på marknaden. Eller hade den kommersiella radion tagit en annan väg och utvecklats i en annan riktning? Kanske till och med lyckats leverera njutbara program?

Your guess is as good as mine. Men i denna video ser ni i alla fall några inslag från stationens tidiga dagar samt inte minst Britt Wadner och en av hennes mest besjälade antagonister, Olof Palme.'

2 kommentarer:

Car Bil sa...

Goddagens!
Jag räknade ut när jag själv satt på en lokalradiostation för några år sedan, att det fanns över 30 radiokanaler i Stockholm. Inklusive SR. Av dessa var de flesta "muzakkanaler". Det är så man profilierar sig idag - med musiken inte med programledarna eller ett intellektuellt innehåll, tyvärr. Allt som räknas är hur många lyssnare man har för att kunna sälja reklamplatser. I rädsla för att bli för djup som kanal och ha någon form av debatt eller reportage, väljer man den enklaste vägen och så kör man sina spellistor som skivbolagen i stort sett ligger bakom och som man tror att folk vill höra.
Frågan är bara om det hade sett annorlunda ut om radion hade fått vara "fri" från början?

RonnyBGoode sa...

Ja, det skulle vara intressant att veta. Men även musikradio kan göras på olika sätt. Den modell som nu valts är förstås den billigast tänkbara och folk vänjer sig (läs: resignerar). Lustigt nog så lyckas till exempel vissa P4-distrikt mycket bra med att erbjuda en bred och bra musikmix samtidigt med reportage och andra talinslag av hög kvalitet. Detta är ju ingredienser som skulle lyfta även en musikstation, under förutsättning att de talade inslagen inte blir för långa. Sedan har jag ofta förundrat mig över att ingen tänkt på att starta en renodlad kommersiell talk-station i Sverige. Det är ju ett av de mest framgångsrika format som finns i till exempel USA.