Don't mention the war....

I vanlig ordning förser oss webbmedierna med intressanta nyheter. Givetvis är det en extra intressant vinkling att det råkar vara en vegan som fått ett muskadaver i sin chipspåse. Hade det varit en plåtslagare eller en gymnasielärare tror jag knappast att detta hade omnämnts.
Frid lyses över detta stackars lilla musbarn som gått ett så kvalfullt öde till mötes och våra tankar går nu till resten av musfamiljen som förmodligen fortfarande finns kvar på chipslagret. Eller? Är det rentav konkurrenterna som smugglat in ett par möss (förslagsvis en hane och en hona) i ICA:s chipslager för att åstadkomma PR-mässig förödelse?
Vad har chips och möss att göra med Autobahn och tyska hastighetsbegränsningar? Ingenting, kan tyckas. En möjlig parallell är det raseri som både jag och veganmorfadern drabbades av i respektive fall.
Jag levde länge i vanföreställningen att farten var fri på Autobahn. Men så småningom kom jag till insikt om att så inte var fallet. Vid ett tillfälle åkte jag och ett par goda vänner vägen fram från Holland på väg till färjan i Puttgarden. När vi så småningom passerat tyska gränsen så dröjde det inte länge förrän en liten skåpbil med en blinkande skylt på baksidan dök upp framför oss. Den blinkande skylten uppmanade oss på tyska att följa efter, precis som de där små bilarna som lotsar alla flygplan rätt på våra flygplatser. Ut klev två myndiga poliser som hävdade att vi minsann kört för fort och genast började diskussionen. Trots att tyska inte precis är ett språk som jag använder dagligen så kom de väl valda orden fram från någon undangömd beredskapsreserv och när sedan dessa gentlemän hade mage att börja tjafsa om att vår bil var försedd med dubbdäck – vilket är förbjudet i den tyska nationen – så var det inte utan att en viss irritation infann sig från min sida.
- Men hur i h-e klarar ni er på vintrarna då om ni inte använder dubbdäck? Även i detta gudsförgätna land måste ni väl drabbas av snö och halka. Förresten, era surkålsätare, ska detta vara tacken för allt vi gjort för er? Hur i fadderittan skulle ni ha klarat er utan oss svenskar? Om inte vi hade försett er med malm och kullager så att ni kunde fortsätta att kriga! Vi lät er köra era förbaskade permittenttåg kors och tvärs genom Sverige trots att vi var neutrala och visste mycket väl vad som pågick. Trots all vår hjälp så förlorade ni kriget! Och nu detta. Ska detta vara tacken....
Ja, innan jag kom in på koncentrationsläger och annat (jag måste väl ha tyckt att ämnet inte var speciellt lämpligt att ta upp i samtal med två tyska poliser) så började samtalet lugna ner sig och vi enades om ett bötesbelopp om några hundra Euro och dubbdäcken ”glömdes bort”. Sålunda en timma försenade rullade vi vidare mot färjeläget i Puttgarden och friheten.
Men tro nu inte att sauerkraut.... hmm tyskarna.... hade glömt min existens. Efter några månader anlände ett rek med mottagningsbevis från den lokala domstolen där man krävde ytterligare motsvarande summa i Euro omgående insatt på ett specificerat konto därför att överträdelsen ”ansågs som särdeles grov”. Helt plötsligt hade mina kunskaper i tyska språket reducerats till noll. Jag svarade på engelska (och var väldigt noga med att brodera ut texten riktigt ordentligt, med många ord som knappast använts sedan Shakespeare’s tid). Kontentan var att jag uppmanade dem att förklara vad de ville, fast på engelska då jag inte förstod budskapet. Detta mitt brev blev, vill jag minnas, drygt tre sidor långt. Snart kom ett nytt rek med mottagningsbevis (på tyska!) från en åklagare som vidhöll rättens yrkande. Än en gång svarade jag på engelska, nu med drygt fyra sidor engelsk text och ännu flera ord som inte precis används i dagligt tal.
Nu har korrespondensen med denna tyska delstat avtagit. Faktiskt är det över ett halvår sedan jag senast hörde något därifrån - och aldrig ett ord på engelska. Men väl vetande att jag kan vara betraktad som fredlös, som persona non grata, i Tyskland så ämnar jag vid min nästa resa till kontinenten ta vägen över England. Färja till England, sedan färja över till Holland och sedan är det bara att tryggt köra vidare. Trots allt är en sjöresa mycket bekvämare än att stressa fram längs Autobahn....