lördag, mars 22, 2008

Hos tjejerna på Hagsta

Igår blev det inga blogginlägg härifrån men det berodde främst på vissa svårigheter att nå kontakt med bloggosfären och inte på någon självvald inaktivitet dagen till ära. Långfredagens status har ju förändrats med åren och nu kan såväl krogar som affärer hålla öppet. Långfredag, förresten. Nog är det väl ett bra mycket mera passande namn än engelskans ”Good Friday”? Om inte annat så tror jag nog att Jesus upplevde denna fredag som synnerligen lång. Men det är ingenting att hänga upp sig på…. (ja, den var dålig, jag vet….)

Jag startade resan norrut vid tretiden på torsdagen och de första två timmarna flöt det på över förväntan. Bra väglag, vackert väder och folk ”körde som folk”. Det verkade som om alla hade föresatt sig att lura statistikens profetia om åtta dödsoffer under påskhelgen.
Efter Gävle så började det kärva i trafikmaskineriet. Köerna som hittills flutit på så bra rörde sig långsammare och långsammare och till slut satt vi där vi satt och kunde inte annat. Min första tanke var förstås att en olycka inträffat längre norrut längs E4:an så att vägen var avspärrad. Men lyckligtvis var så inte fallet. Nej, vad som hände var att trafikrytmen påverkades av dessa evinnerliga byten från dubbelfilig till enkelfilig väg. På grund av de långa köerna fortplantades dessa ryck bakåt i ledet tills trafiken stod helt stilla.

Jag läste nyligen i en artikel att man genom långvarig forskning kommit fram till just denna slutsats: vid långa bilköer så fortplantas störningar i trafiken bakåt i kön. Ska man verkligen behöva forska för att uppnå insikt om en sådan självklarhet? Har ansvariga på Vägverket aldrig dansat jenka eller deltagit i kapprodd som medlem i ett roddarlag? När någon där kommer ur fas med de andra så blir resultatet att allt stannar av. Med besked!

Nåja, så småningom rullade vi vidare. I ungefär två timmar hade jag haft tillfälle att sitta och koppla av från körningen och fundera och jag hade kommit fram till att det nog var dags för ett måltidsuppehåll. Första bästa näringsställe var Hagsta Krog ett par mil norr om Gävle. Jag hade inte besökt stället på säkert tio år så det kunde ju vara dags nu.

När jag kom in och fick se kön fram till disken så var jag på vippen att vända. Men stod ändå kvar och väntade. En skylt förkunnade att ”dagens” serverades fram till 18.00 och nu hade klockan hunnit bli strax efter 19. Synd, tänkte jag, då nötgryta med potatis, smör och bröd, sallad och kaffe efteråt för 72 kr lät riktigt lockande. Men jag började studera matsedeln och fundera på andra alternativ. Förvånansvärt snabbt var jag framme vid disken och på min fråga om dagens rätt fortfarande serverades så svarade en glatt léende tjej ”Självklart! Vill du ha nöt- eller fiskgryta?”

Det blev alltså nötgryta. Man skulle kanske annars kunnat ha vänta sig i Jantelagens Sverige att man sagt ”efter klockan är 18 så ska du jävlar anamma inte ha någon dagens! Här håller vi på tiderna!” Men jag fick intrycket att tjejerna på Hagsta gladeligen skulle ha lagat nötgryta hela natten om så var. Det kallar jag kundfokusering! Dessutom måste jag säga att allt flöt på förvånansvärt smidigt trots den aldrig sinande strömmen av hungriga påskresenärer och tjejerna i kassan hade hela tiden ett léende till övers för sina kunder. Nötgrytan? Jodå, mustig och god och en rikligt tilltagen portion. Jag avslutade med en blåbärsmazarin till kaffet, helt i strid med Socialstyrelsens rekommendationer.

Detta blev en behaglig avkoppling innan jag åkte vidare. Kanske bidrog en något dämpad belysning till den avstressande atmosfären? I alla fall så var detta stopp precis vad som behövdes för att ladda batterierna och kunna rulla vidare pigg och alert.

Nästa gång du befinner dig på resa längs E4:an mellan Gävle och Söderhamn så titta gärna in till tjejerna på Hagsta och stressa av du också. Det är krogen med en viking på skylten. Tell’em RonnyBGoode sent you!

1 kommentar:

ginger06 sa...

Så trevligt att läsa att något kan vara flexibelt. Särskilt som du suttit och gottat dig i tankarna. Kanske det lönar sig att fråga lite oftare. Ibland tar vi för givet att något inte kommer att gå.