Meningen med livet

Ibland funderar man osökt över meningen med livet. Vad är syftet? Att dra ihop tillräckligt många ATP-poäng för att få en tryggad ålderdom? Att samla i sina lador så att det finns något för dödsbodelägarna att slåss om? Vart är vi alla på väg? Vi söker alla någon form av trygghet... vill ha någon form av garanti den dag vi inte orkar längre. När vi väl sitter på servicehuset så ska vi i alla fall ha dragit ihop så att det finns täckning för avgifterna. Vilken garanti är pengar egentligen? Inte hjälpte det den s k mediamogul som blev en av Sveriges rikaste människor och som avled för ett antal år sedan, p g a överdriven vällevnad. Förmodligen mådde han inte heller speciellt bra den sista delen av sitt liv. Sedan fick arvingarna slåss om miljonerna... men vad gav pengarna honom själv? En alldeles för tidig grav...

Jag kan heller inte låta bli att tänka på en f d medarbetare till mediamogulen... en ordblind s k IT-guru, som lyckades dupera finansmän som borde veta bättre, att plöja ned otaliga miljarder i sitt IT-företag. Ett av de mest gigantiska luftslott som landet någonsin skådat. Trots att bolaget hela tiden förlorade kopiösa summor med pengar, lyckades han få investerarna att fortsätta pumpa in medel, mot en utlovad avkastning ”någon gång i framtiden”. Själv sålde han sina aktier innan allt gick omkull och skrattade förmodligen hela vägen till banken. Enligt min mening det mest flagranta bedrägeri som skådats på år och dag. Men det går ju inte att åtala folk för att uppmuntra till att göra dåliga affärer...Nå, är han lycklig, då? Ja, f-n vet... Han har i alla fall redan givit ut en bok om sitt liv (sin ordblindhet till trots - förmodligen har en välavlönad spökskrivare varit i farten).

Blir man egentligen lycklig på att berika sig på andras olycka? Jag är gammalmodig nog att tro att synden straffar sig själv i det långa loppet. Detta har ingenting att göra med något lutherskt tänkande, jag är bara övertygad om att gott lönas med gott och vice versa. Den största tillgång man egentligen kan ha är goda vänner. Vad är det värt att ha skrapat ihop enorma rikedomar om man samtidigt gått över lik, trampat på andra människor och utnyttjat sina medmänniskor? Visst - pengar är bra att ha. Men de kan aldrig ersätta vänskap. Att osjälviskt ställa upp för varandra när någon behöver hjälp - att veta att man har nära och kära vänner som ställer upp, samtidigt som man själv är beredd att göra detsamma: där har ni enligt min mening den sanna tryggheten. Du kan ingenting ta med dig dit du går.... men vår vandring på jorden kan göras så meningsfull som möjligt. Vänskap är det finaste vi har- och det är samtidigt vår enda egentliga garanti här i livet. Vänskap mellan människor och mellan människor och djur. Så länge vi tar hand om varandra så är det aldrig hopplöst. Pengar och status kan aldrig ersätta vänskap - men ingenting säger heller att vi måste leva i fattigdom. Bara vi inte låter jakten på pengar och status ta över högre värden - då tror jag vi är illa ute.
Det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk....

Dags att sova och drömma om något trevligt.