Om mediernas tuttifiering

Idag är det visserligen tisdag men det blev ändå så att jag kom ut på skogspromenad med Åsa och Cosmo. Och innan jag glömmer bort det så ska jag bara nämna att vår tervuerenvän hade blivit uppflyttad från ”apell”, vilket är en bruksklass, till vad som kallas ”lägre klass”. Uppflyttad till en lägre klass?!? Ja, fråga mig inte varför men så är det tydligen. Sedan kan vovven även bli uppflyttad från en lägre klass till en högre klass. Skönt att ordningen är återställd! Och så finns det även lydnadsklasser förutom bruksklasserna.

Idag har Telia lovat att komma för att assistera med installation av digital-TV och modembyte. Så därför blev morgonpromenaden något tidig. Det gäller ju att hålla sig inne när Telia har vägarna förbi. Risken finns annars ju att jag missar något i det digra TV-utbudet.

Naturligtvis kom vi in på mediernas innehåll under vår skogspromenad. Vad är det som gör att alla dessa såpor blivit så populära? Är svenska folket en samling nollställda mähän som låter sig matas med vad som helst utan att reagera? Eller är detta verkligen underhållning? Någonting måste ju finnas i det eftersom det tydligen säljer. Eftersom jag slutade följa såpor någonstans under Dallas / Falcon Crest-perioden så är jag knappast den rätte att ha åsikter i frågan. Åsa framkastade teorin att det mycket handlar om att nå fram till barn och ungdomar och på detta sätt engagera hela familjen. Ja, kanske drömmer många förhoppningsfulla tjejer idag om att bli en ny Carolina Gynning eller Linda Rosing. Varför heter förresten så många såpastjärnor något med ”ing” på slutet? Betecknar denna ändelse ”ingenting” och ska detta därmed vara någon sorts varudeklaration? Vem vet? Nåja, snart kan jag själv ta del av det digra utbudet. Det är inte utan att TV-abstinensen börjar göra sig påmind efter alla dessa år av andra aktiviteter än TV-tittande.

Tidigare gick debattens vågor höga om ”snuttifiering” i medierna. Många hävdade att ämnen avhandlades alltför ytligt på bekostnad av djupa, ingående, undersökande program. Idag kan vi med fog tala om ”tuttifiering”. När kvällspressen tar till de största versalerna och öser på bra med trycksvärta på löpsedlarna, vad tror ni har hänt? Råder kravaller i Stockholm? Har krig brutit ut? Bensinransonering? Nej, det är värre än så. Linda Rosings tuttar har spruckit!

Ack, arma människa! Hur ska hon kunna gå vidare? Nationen engageras djupt i detta tragiska människoöde. Ja, detta är förstås en nyhetsvärdering baserat på vad som säljer. Human interest. Kanske är vi mätta på hedersmord, gatubarn i Brasilien, etnisk rensning och omskärelse av kvinnor. Behöver mera greppbara, jordnära ämnen för att engagera oss. Och kan man tänka sig något mera greppbart än Linda Rosings tuttar?

Snuttifiering, tuttifiering. En tredje variant skulle kunna vara mediernas ”pruttifiering”. Jodå, jag minns nog Mr Methane som teamet Stenbeck / Aschberg lyckats gräva fram någonstans. En engelsman klädd i grön sparkdräkt (Fylking har en skär!). Denne Mr Methane hade som specialitet att med hjälp av utströmmande gaser (s k pruttar) åstadkomma de mest fantastiska melodier och höjdpunkten var tydligen när han med hjälp av en extra kraftig utblåsning sköt iväg en kaskad av talk från sin byxbak. Är detta inte underhållning av hög klass så säg!

Hoppas Telia kommer snart så att jag åter kan träda in i TV:s underbara värld. Undrar just vilken typ av ”fiering” som gäller just för tillfället?