torsdag, februari 28, 2008

Ja’ ä’ tôrpare jag å ja’ har det så bra…

Ja, i alla fall tillfälligt. Just nu har jag dragit mig tillbaka till torpet för att ladda upp med lite Hälsingeenergi och lyssna på radio. Lyssna på radio? Ja, det går faktiskt att lyssna på radio på det gamla vanliga sättet. Som man gjorde förr. Då det var bättre, ni vet. Långt före rixtöntarnas tid, före FM-bandets tillkomst, så var det mycket vanligt att gemene man lyssnade på mellanvåg, långvåg och kortvåg för att få radiounderhållning och nyheter. Då fanns ju inte Internet men däremot myriader av utländska stationer som erbjöd musik och underhållning för de flesta smaker. Det enda som behövdes för att ta del av detta utbud var en gammal rörradio och helst en hyfsat lång antenntråd. Även efter transistorns inträde på radioscenen så fanns det mycket intressant att lyssna på. Många minns nog fortfarande Radio Luxemburg som hördes med engelska och bra musikprogram på kvällarna. Visserligen med en del knaster, fading och störningar ibland men bra mycket roligare än vad rixtöntarna någonsin kommer att kunna bli. Ibland reflekterar jag över om inte det kunde vara idé att införa en ny klausul i koncessionerna för kommersiell radio. Nämligen krav på kvalitet i utbudet. Låter det för jäkla dåligt så drar vi in koncessionen! Precis som en polisman i ett avsnitt ur serien om Arne Anka reflekterar när Arne pangat sitt eget fönster för att komma in då han tappat nyckeln (samtidigt som kompisen Krille Krokodil pangat fönstret i det andra rummet och som bäst ligger och trynar när Arne äntrar scenen): Somliga borde kunna spärras in på grund av brist på intelligens!
Ja, somliga radiokanaler borde kunna stängas på grund av brist på kvalitet. De första som skulle åka vore rixtöntarna….
Nej, nu ska jag inte gräva ner mig ytterligare i detta. Kan bara konstatera att radiomottagningen trots en uppsättning av antenner på 800-1 000 meter i olika riktningar just nu är tämligen medioker. Detta lär bero på solaktiviteten och koronahål vilket påverkar radiovågornas utbredning negativt så att till exempel transatlantiska stationer inte hörs speciellt bra om ens alls. Men annat hörs ju i stället. Dessutom kan jag i det vackra vädret ta stärkande promenader, bland annat längs den numera nedlagda Dellenbanan som förr förband stambanan med ostkustbanan (Ljusdal-Hudiksvall). Denna gamla järnväg har på senare år givit extra inkomster åt skrupelfria frilansare i skrotbranschen vilka lagt rabarber på mycket av kontaktledningen. Så idag hänger avklippta trådar längs banan som en påminnelse om alltings förgänglighet (i alla fall järnvägens). Men nog hade väl denna lilla bana idag varit ett miljövänligt alternativ till landsvägstransporter?This is RonnyBGoode, in Hälsingland, signing off.

1 kommentar:

Anonym sa...

Nu blev jag nostalgisk!